Solen skiner och det är varmt. Stranden är både lång och bred och vattnet är behagligt. Hotellpersonalen kommer med drinkar så fort man ropar och man behöver inte gå upp i ottan för att paxa solstolarna. Idag har varit som vilken dag som helst i paradiset. Fast, jag har bränt mig lite på fötterna. Livet är förhållandevis enkelt att leva just nu.

(För er som tycker att det är lite orättvist kan jag säga att jag bränt mig jäkligt mycket pÃ¥ fötterna om jag ska vara helt ärlig. En av flaggorna som vajade pÃ¥ stranden var den som varnar badare för marint liv. Och det är svindyrt här nere – sÃ¥ de där drinkarna som serveras är inte direkt gratis. Och ibland är det lite för varmt…)

Bilderna talar för sig själva. Förutom den sista kanske. Det är jag pÃ¥ bilden – och en förrätt bestÃ¥ende av getost och underbar bärkompott. Underbart gott!

Grabben och jag lämnade imorse ett 11-gradigt Toronto och begav oss till soliga och varma Miami. Resan till Miami betyder att jag nu kommer starta igÃ¥ng benen igen – med en massa promenerande. Strandjoggingen fÃ¥r Grabben ta hand om, jag ska hÃ¥lla mig till mer lÃ¥gintensivt motionerande. Jag vilar fortfarande.

Det var 27 grader varmt, soligt och väldigt fuktigt när vi landade strax efter lunch. Hotellet var en mycket positiv överraskning och för en gångs skull matchar faktiskt verkligheten fotona på deras hemsida. Det kan till och med vara så att verkligheten är något bättre. Vi har valt att inte bo mitt i smeten (mellan gata 5-15) utan bor på behagliga 30:e gatan i (south) Miami Beach. Till skillnad från vad andra människor tycker och tror, så har jag och Grabben varsitt par fötter som lätt promenerar de 20 minuter det tar att hamna mitt i Miamis partyliv. Spahotellet är en liten oas som påminner om Thailand med sin asiatiska touch och otroliga lummighet. Att promenera ut på Ocean Drive är som att befinna sig i en annan verklighet. Vi är mycket nöjda med att ha det bästa av båda världar.

Sara is here!

Naturligtvis har vi testat hotellets strawberry daquiri. Den var dyr – men god.

Mycket nöjd med hotellet!

Facklor lyste upp den lummiga vägen till poolomrÃ¥det när det blev mörkt…

…och här posar Grabben vid poolen!

Vi trodde vi skulle komma undan med en billig middag p̴ en all american deli Рmen det var lika dyrt som vilken annan restaurang som helst.

Grabben bjuder på sitt signaturhopp under tropiska regnmoln.

Vem ser mest skräckinjagande ut – jag eller krokodilen?

Det är söndag kväll och det enda vi gjort idag är äta och sova. Vaknade vid 12, gick och Ã¥t en pannkaksfrukost. Gick och la oss igen och sov till 17. Träffade det nygifta paret och deras australiensiska släktingar vid 19 och Ã¥t kinabuffé (tänk er bufféerna hemma, men nÃ¥got bättre och typ fem gÃ¥nger sÃ¥ stora). Nu är vi hemma igen och ska sova – och packa inför morgondagens Miamiresa (ser fram emot en massa promenerande för jag har knappt gÃ¥tt ett steg pÃ¥ 5 dagar). Bröllopet är över – men jag har hur mÃ¥nga bilder som helst frÃ¥n bröllopsdagen och här kommer nÃ¥gra stycken:

The wedding party

Bruden och hennes sockersöta prinsessdotter

Brudpappa (visst ser han ut som Tom Jones!), brud, brudgum och brudmamma…

Jag och veckans första varma soliga dag!

Våra buketter var otroligt vackra. Det röda i rosorna matchade våra vinröda klänningar. Festlokalen var dekorerade med samma blommor vilket måste ha kostat en förmögenhet.

Min frisyr bakifrÃ¥n – här gömmer sig 94 hÃ¥rnÃ¥lar.

Alla blev fixade från topp till tå.

Alla i the wedding party + halva släkten Ã¥kte runt i denna limo bus mellan olika fotograferingar…

TÃ¥rtan!

Brudgummen letar visst efter nÃ¥got…

The last dance. Eller om det var första?

Brudens skor(!)

Ja – det är ett par vita plattformssneakers!

InpÃ¥ smÃ¥timmarna dansade Grabben av sig kavajen. Min träning under dagen bestod av nÃ¥gra lÃ¥tars intensivt buggande. Han är grym pÃ¥ det – min Grabb!

GÃ¥rdagen var lÃ¥ng, pÃ¥ alla sätt och vis. Jag sov hos den blivande bruden och vi vaknade strax efter 5 och pratade om allt mellan himmel och jord. Klockan 07.00 satt vi hos frisören för att fÃ¥ till de rätta bröllopsfrisyrerna. Jag var lite rädd för vad de skulle hitta pÃ¥ med mitt hÃ¥r för jag har fördomar om att trenderna här borta inte är desamma som hemma i Sverige. Jag är minimalist ut i fingerspetsarna och frÃ¥gade efter nÃ¥got som var ”chic and trendy, sophisticated and young”. Det kan tolkas pÃ¥ mÃ¥nga sätt. I mitt hÃ¥r blev tolkningen en himlans massa lockar och 94 hÃ¥rnÃ¥lar. Jag sÃ¥g inte direkt ”young” ut men skit samma.

NÃ¥gra timmar senare kom make up-fixarna hem till oss. Nu var jag rädd pÃ¥ riktigt. Och det hade jag all rätt att vara. Jag skickade ett sms till Grabben och sa att jag sÃ¥g ut som en skata. Jag fick supermycket eyeliner och väldigt lite mascara och väldigt mycket ögonskugga väldigt högt upp pÃ¥ ögonlocken. Men bruden var nöjd sÃ¥ i all tysthet gick jag och ändrade lite själv och Ã¥ngrade mina 50 dollar som jag betalat för detta. Detta är den andra misslyckade sminkningen jag fÃ¥tt här i Kanada sÃ¥ nu vet jag bättre…

Efter diverse sminkningar och grejer var det dags för den första fotograferingen. Fotografen skulle följa oss hela dagen och alla våra förberedelser. Hon plåtade alla små accessoarer och när vi snörade brudens korsettklänning.

Vigseln började klockan 13.30 och vi färdades flÃ¥digt i en vit limobuss. Väl i kyrkan utförde jag mitt jobb pÃ¥ ett ytterst galant sätt och gick i lagom tempo fram till första raden och lyckades stÃ¥ vänd Ã¥t rätt hÃ¥ll hela tiden. Jag undrade för mig själv hur mycket jag fick le – det var ju inte jag som skulle gifta mig.

Efter kyrkan kunde jag pusta ut. Det gjorde vi nog allihop. Vi trängde in oss i limon allihop – men nu skulle även halva släkten med. Sedan Ã¥kte vi till ett slott att ta en massa bilder och sedan iväg till Tim Hortons (Kanadas största stolthet?) där brudparet ocksÃ¥ ville bli fotade. Det tog en himla massa timmar och klockan 17 var vi i festlokalen där det stora balunset skulle ske.

250 gäster var bjudna och de stod alla i kö för att var och en hälsa pÃ¥ inte bara brud och brudgum utan mammor och pappor och systrar och fastrar. Det kallas för ”the receiving line” och tog evigheter. Jag stod i slutändan av ”the receiving line” och bjöd pÃ¥ shots – baileys och amaretto i smÃ¥ chokladkoppar. Det var ett slitsamt jobb!

Innan vi kunde börja med ätandet skulle alla i the wedding party dansa in till sina platser till knäppa lÃ¥tar, innan brudparet slutligen presenterades och tÃ¥gade in. Vi satt som pÃ¥ ett podium framför alla gäster och det kändes väldigt bisarrt. VÃ¥ra bord var upplysta och det var som att äta pÃ¥ en scen. Och äta gjorde vi minsann – det bjöds pÃ¥ 9 rätter (fast jag räknade bara till 6) och när vi var klara (strax före midnatt) dukades det in ett stort buffébord med pizza och tÃ¥rta om nÃ¥gon fortfarande var hungrig.

Det bjöds pÃ¥ gratis dricka under hela kvällen och jag festade loss pÃ¥ strawberry daquiris. I alla fall 2. Det blev en hel del dansande och jag passade pÃ¥ att dansa med Grabben som är en hejare pÃ¥ att bugga. Kanadensarna är nog inga buggfantaster för de undrade vad vi höll pÃ¥ med. HallÃ¥, har de inte sett Let’s Dance eller?

Att vara med på detta bröllop har varit en fantastisk upplevelse. Och en väldigt speciell sådan. Bröllopet har känts bitvis surrealistiskt jämfört med vad jag är van vid från Sverige och även om det har varit roligt att vara en del av the wedding party är det skönt att min bild av det perfekta bröllopet ser ganska annorlunda ut. Det är också skönt att brudparet, som jag tycker väldigt mycket om, också numer är gifta. Man är lite nervös när det italienska passionerade humöret gör sig påmint väldigt ofta. Detta bröllop hade blivit en riktigt bra film!