Klockan är 09.58 och jag tror att jag redan har sprungit dagens Trelleborgslopp. Eller har jag det? Jag lever i ovisshet!

Ibland när jag varken sover eller är vaken, utan är i det där mittimellantillståndet, känns drömmarna väldigt verkliga. Imorse drömde jag att jag var nere i Trelleborg. Jag hade inte alls tänkt att springa loppet eftersom jag inte är en sådan där som springer lopp. Men eftersom startskottet gick och jag var där kunde jag lika gärna springa banan. Så jag gjorde det. Och från drömmen minns jag så oerhört tydligt exakt hur mina medlöpare såg ut. Hur de sprang, vad de hade på sig. Även banan var oerhört tydlig. Hur det gick uppför, svänge, gick på asfalt och grus. Skyltar vi skulle följa, någonstans där det var lite tvetydigt vart vi skulle.

Mycket märkligt! SÃ¥ nu känns det nästan som om jag sprungit dagens millopp. Om det inte vore för att träningskläderna fortfarande luktar gott av tvättmedel…

Skickade för övrigt ett ”lycka till”-sms till Grabben. Fick ordet ”mm” till svar. LÃ¥ter inte helt övertygande. Å andra sidan är inte Grabben den som slösar med jubel när nÃ¥got känns bra. ”Det gick väl okej” är standardsvaret pÃ¥ frÃ¥gan hur det gick, även om han precis gjort personbästa pÃ¥ distansen.

Jag erkänner villigt att jag har vissa fördomar vad gäller fitnesstränande personer. Förmodligen för att jag inte har en endaste grej gemensamt med dem. Och noll förståelse för deras träning och satsning. Det betyder inte att jag inte respekterar dem. Jag förstår dem bara inte. Precis som andra inte förstår hur det kan vara svårt att gå ner i vikt. Eller varför man vill springa marathon. Typ.

Mina fördomar besannades nyss. Jag frågade en av Sveriges mest välkända fitnessprofiler vad träningsglädje är för henne. Jag fick till svar att hon inte visste vad hon skulle svara på den frågan. Som den mycket fördomsfulla person jag är tolkar jag det som att hon inte vet vad träningsglädje är. Hon kanske har tappat bort den? Hur tolkar du det?

Jag tror jag kommer fÃ¥ mycket skit för detta inlägg. Men jag tar det med ro. Det är skrivet med viss ironi (jag tyckte att det var ett lustigt sammanträffande)- fast jag vet att sÃ¥dant inte riktigt gÃ¥r fram genom skärmen…

Fredag och friidrott…