Jag erkänner villigt att jag har vissa fördomar vad gäller fitnesstränande personer. Förmodligen för att jag inte har en endaste grej gemensamt med dem. Och noll förståelse för deras träning och satsning. Det betyder inte att jag inte respekterar dem. Jag förstår dem bara inte. Precis som andra inte förstår hur det kan vara svårt att gå ner i vikt. Eller varför man vill springa marathon. Typ.
Mina fördomar besannades nyss. Jag frågade en av Sveriges mest välkända fitnessprofiler vad träningsglädje är för henne. Jag fick till svar att hon inte visste vad hon skulle svara på den frågan. Som den mycket fördomsfulla person jag är tolkar jag det som att hon inte vet vad träningsglädje är. Hon kanske har tappat bort den? Hur tolkar du det?
Jag tror jag kommer få mycket skit för detta inlägg. Men jag tar det med ro. Det är skrivet med viss ironi (jag tyckte att det var ett lustigt sammanträffande)- fast jag vet att sådant inte riktigt går fram genom skärmen…
Hm. Svår fråga, och jag tycker inte slutsatsen är självklar. Faktum är att skulle du fråga mig så skulle jag ha mycket svårt för att svara på vad träningsglädje är. Det betyder inte att jag inte känner glädje över det jag gör, eller när jag gör det. Men just ”träningsglädje”? Vad är det? Kanske är det så hon känner, den här fitnesskvinnan. Självklart är det inte roligt att späka sig under en deff, lika lite som det är roligt att pina sig igenom maxintervaller. Men det övervägs av den inre glädjen att arbeta mot sina mål. Man kan njuta oerhört av träning även om det inte är roligt. Om man vänder på frågan: varför är det så viktigt med träningsglädje?
Karin: japp, tyvärr gör det det.
Therese: ja det verkar tråkigt
Rebecca: ja om så är fallet så är det helt klart synd.
Rosenblom: 😉
Jenny: kul att du kommenterar!! måste kolla in ditt bloggtips så kan det kanske knäcka hål på mina fördomar. kul att du tränar på sats, vi kanske har setts fast vi inte vet om det? 🙂
Hej!
Har läst din blogg ett tag utan att skriva nåt. Tycker den är grym! Blir peppad och inspirerad, kollar flera ggr per dag =) Tränar också på Sats, och springer en del.
Anledningen till att jag valde att lägga min första kommentar i detta inlägget är att jag har en annan blogg som jag har läst dagligen i minst ett år, och det är en fitnessblogg som är grymt bra! DÄR snackar vi träningsglädje i fitnessvärlden + att hon blivit en grym löpare sista halvåret.
mariaandersson.wordpress.com väl värd att besöka!
Akta dig för att använda ironi i bloggvärlden. Det når väldigt sällan fram…
Det känns tragiskt med folk som tvingar sig att göra något de inte känner glädje i. Då kan man väl omöjligt hamnat rätt? Då måste det väl finnas något annat som passar bättre?
Oj, jag tolkar nog det som att hon aldrig har upplevt träningsglädje. På sätt och vis kan man ju hoppas att det är så, för då kan hon ju alltid upptäcka den. 🙂 Kan ju däremot inte vara särskilt roligt att en gång ha haft träningsglädje och att sedan ha tappat bort den på vägen. Då bör man ju verkligen fundera över vad sjutton man tränar för.
Hmm väldigt konstigt svar. Det späder ju verkligen på ens fitness-fördomar om hård träning, dieta i månader, inte ha någon ork eller kraft men stora ”snygga” muskler.
Jag tycker det är bra du tar upp det, då kanske någon fitnessmänniska kommer med svar på tal och berättar hur det verkligen ligger till?
Men om man ens måste fundera på vad träningsglädje är för en, då kanske man inte upplevt det?