Vet ni vilken dag det är idag? Jag hittade nyss en femtiolapp pÃ¥ marken i Nordstan. Min tur är nÃ¥gon annans otur…
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: sararonne@gmail.com
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Vet ni vilken dag det är idag? Jag hittade nyss en femtiolapp pÃ¥ marken i Nordstan. Min tur är nÃ¥gon annans otur…
SÃ¥här i efterhand undrar jag vad jag gjorde i somras. Jag minns inga löpturer längs med strand och sanddynor. Eller jo, jag minns en eller tvÃ¥. Var det allt jag fick till? SÃ¥här i efterhand önskar jag att jag tagit vara pÃ¥ dagarna mer. Utnyttjat de vackra morgnarna till lÃ¥ngpass till stranden. Badat efter löpturen. Njutit mer…
Det ironiska är att trots att jag känner att jag tar tillvara pÃ¥ varje tillfälle nu under hösten och förmodligen under kommande vinter, sÃ¥ kommer jag möta sommaren och undra vad jag gjorde i vintras. Jag kommer inte minnas den härliga vinterträningen. Eller jo, kanske minnas ett eller tvÃ¥ pass. Men var det allt jag fick till? Och sÃ¥ kommer jag önska att jag tagit vara pÃ¥ dagarna mer…
Tylösand
Nu har Lindex fått en helt egen skandal uppkallad efter sig och förmodligen har ni redan läst om det. På Aftonbladet. Hos Bloggkommentatorerna. Hos Angela Monroe. Eller kanske hos Fotbollsfrun. Nu läser ni om det på Träningsglädje!
Jag har inga problem med att en viss klädkollektion görs i nÃ¥gra fÃ¥ storlekar. Ãr det diskriminerande att alla ”Generous”-kollektioner bara görs med typ 42-44 som minsta storlek? Ingen i storlek small har väl nÃ¥gonsin klagat pÃ¥ det? (Vilket förmodligen beror pÃ¥ att det sällan görs särskilt snygga kläder i större storlekar)
Problemet är att Lindex, och även andra företag, sätter krokben för sig själva genom att göra en Ã¥trÃ¥värd kollektion som man hajpar och marknadsför som lyxig och helt enkelt lite bättre – enbart i smÃ¥ storlekar. Nu tycker jag personligen inte att storlekarna är särskilt smÃ¥. Jag provade en topp i storlek 42 (sÃ¥ vitt jag sÃ¥g stod det inte S eller M pÃ¥ lappen utan sifferstorlekar) och den passade – men den satt ganska konstigt sÃ¥ det blev inget köp.
Lindex är inte de enda som bara gör kläder upp till 42. Ta Vila eller VeroModa till exempel – där kommer jag sällan i kläderna. Men Lindex smalkollektion kommer jag i. Men det gör inte Angela Monroe.
Och det beror inte pÃ¥ att jag är liten och hon är stor. Det beror pÃ¥ att vi är olika byggda i kroppen. Men sÃ¥ gÃ¥r man till klädbutiken och sÃ¥ hamnar man i ett fack. Petite eller generous eller kanske en helt vanlig 38:a. Och sÃ¥ gÃ¥r man och mÃ¥r dÃ¥ligt över att man är en viss siffra eller ett visst namn – eller kanske blir jätteglad över att man lyckades stoppa in kroppen i en storlek mindre än vanligt och plötsligt höjs självförtroendet och man känner sig snyggast i världen. Tack vare nÃ¥gra siffror som i alla fall inte säger ett endaste dugg om hur hälsosam du är, hur bra du är, hur lyckad du är eller som det till slut ofta handlar om – hur snygg du är.
Snygghet sitter inte i lappen pÃ¥ byxorna. Se pÃ¥ Angela Monroe. Hon har en kropp som är grym – men hon är för stor för kläderna pÃ¥ Lindex. Plötsligt känns vÃ¥rt sätt att tänka, att identifiera sig genom en siffra, ganska puckat!
Hade de kommit i Lindex smalkollektion?