Fitness Magazine vill att man ska rösta om Sveriges bästa gym och det är svårt tycker jag. För min del är det mest en omröstning om vilket gym som är minst dåligt. Jag har inte träffat på ett gym som är 110% perfekt. Mitt drömgym innehåller några delar från många av de gym jag ofta besöker.

Jag tycker till exempel att Planet Fitness har ett grymt spännande utbud av klasser med bosu boll och hungarian bags, crossfit och kettlebells. Men det är synd att det inte är en kedja. Jag bor inte i närheten. Jag jobbar bara i närheten ibland. Too bad.

Form FriskvÃ¥rd som jag tränar pÃ¥ nu har fräscha lokaler och utrustning som känns modern och som alltid funkar. Men jag är inte särskilt nöjd med gruppträningspassen. Utbudet tilltalar mig inte riktigt (smaken är som baken sÃ¥ utbudet tilltalar säkert andra mer) och spinningklasserna hÃ¥ller inte alls lika hög kvalitet som jag är van vid frÃ¥n andra gym (t.ex. Sportlife, SATS och WorldClass). Form fÃ¥r däremot plus för att de erbjuder skönhetsvÃ¥rd och annan kompletterande verksamhet i anslutning till gymmet. Trist att man dock inte kan stava korrekt i sina trycksaker. En petitess kan tyckas men om man inte stavar rätt i en folder som ska vara en professionellt utformad produkt – kan deras professionella skönhetsmänniskor utföra behandlingarna pÃ¥ rätt sätt?

SATS är inget gym utan en gymkedja och jag har varit en otroligt nöjd SATS-medlem. Tills dess att jag flyttade frÃ¥n Stockholm. I Halmstad är personalen SATS största tillgÃ¥ng. Passen hÃ¥ller hög kvalitet men gymmet i övrigt borde ha gjorts om för länge sedan. Där stod, under det Ã¥r jag tränade där, rätt mycket grejer som inte funkade. Dessutom är det svÃ¥rare för en stor organisation att snappa upp nyheter och införa det pÃ¥ de olika anläggningarna. Tyvärr kan jag inte utse Sveriges bästa SATS-anläggning ens en gÃ¥ng. Hötorget ligger i topp tack vare instruktörerna och läget. Men det där med läget är ju högst personligt…

Jag har tränat en del pÃ¥ Sportlife och jag känner via bloggen en hel del Sportlifeinstruktörer men ändÃ¥ säger mig känslan att det inte är ett gym för mig. Sportlife tilltalar mig inte alls faktiskt vilket är konstigt för jag tycker att mycket med Sportlife är bra. Det verkar som att man ligger i framkant, man erbjuder proteinshakes och frukostar i sina receptionsavdelningar och man har ett sjukt snyggt gym i form av Sportlife Exclusive. Men det hamnar liksom inte i mitt hjärta – och ändÃ¥ är jag rätt passionerad vad gäller gym.

Och så har vi WorldClass. WorldClass känns rätt likt Sportlife vad gäller känsla faktiskt, även om WorldClass enligt min uppfattning profilerar sig som lite lyxigare. Jag har tränat på WorldClass Saltsjöbaden, Nybroplan, Slussen och Hornsgatan i Stockholm. Den enda träningsglädjen jag hittar hos WorldClass ligger hos deras instruktörer. Tyvärr lyckas inte heller WorldClass med sin stavning men jag hoppas att man bättrat sig?

Gymnasium är ett gym jag är nyfiken på, men som ligger alldeles för långt bort för att jag skulle kunna träna där. I mitt jobb utgår jag från Halmstad, Stockholm och Göteborg men även när jag är i Göteborg är Gymnasium för långt bort. Synd, tycker jag.

Det ”specialträningscenter” jag gärna vill höja till skyarna är bikramyogastudion Du Calme. Jag kan faktiskt mer än att gnälla! Snacka om att de förstÃ¥tt det där med helhet. Omklädningsrummen är i skön yogastil och atmosfären gÃ¥r inte att ta miste pÃ¥. Me like a lot. SÃ¥ borde alla gym tänka! Nyckeln till att fÃ¥nga mitt träningshjärta ligger i kvalitet, nytänkande och mervärde. Om Du Calme hade varit ett ”riktigt gym” hade jag nominerat det till Sveriges bästa gym (av de gym jag varit pÃ¥).

Jag tror för övrigt att specialistanläggningar är på frammarsch. Du Calme, och alla andra yogastudios och även kampsportsställen, har ju funnits ett bra tag men nu hakar fler på. Till exempel Crossfitgymmet i Stockholm. När kommer första rena spinningstudion?

Bloggsveriges mest hyllade spinninginstruktör just nu. Förutom att köra på de vanliga allroundgymmen tycker jag att man ska kunna träna spinning för honom och alla andra bra spinninginstruktörer på ett och samma ställe: en spinningstudio. Genialiskt!

Christina Hendricks har blivit framröstad som snyggaste kvinnan i USA och det är ju glädjande. Men samtidigt inte. För varje gång det dyker upp ett ideal så blir ju allting som är raka motsatsen icke-idealet. Visserligen är Christina ett pretty face men det är också rätt självklart vad mer som bokstavligt talat står ut med hennes utseende.

Det är tidningen Esquire som frågat sina (kvinnliga) läsare vem som var snyggast och Christina fick över 30% av rösterna: nästan lika många som Megan Fox och Adriana Lima tillsammans. Att det var kvinnor som röstade tycker jag känns positivt. Annars är ju vi rätt så bra på att hitta fel på varandra och det skulle lätt gå att hitta rätt många fel på Christina Hendricks för den som vill det.

När Brittiska killar fick rösta pÃ¥ snyggaste kändiskroppen vann Megan Fox undersökningen. Ni fÃ¥r ursäkta men jag har ingen aning om hur hon ser ut nedanför halsen. Det är samma sak med Angelina Jolie. De tvÃ¥ har sÃ¥ starka ansiktsdrag (efter diverse operationer antar jag) att jag liksom inte minns nÃ¥got annat…

Det där borde ju egentligen ocksÃ¥ vara positivt (bortsett frÃ¥n operationerna dÃ¥), att ”ansiktsutseendet” spelar mer roll än kroppen i sig. Vad gäller utseende tycker jag att ansiktet visar mer av en person än det som finns under halsen.

Det jag ville komma till med det här inlägget är att det känns överraskande positivt med Christina Hendricks genomslag även om det också skapar ideal. Ideal tycks ju alltid vara dåliga! Hur resonerar ni?

Spin Spirit sätter stenen i rullning med detta inlägg och det tycker jag att han gör rätt i. Han för fram många vettiga åsikter och insikter och jag tror att kommentarsfältet kommer fyllas på med mer. Såhär skriver jag i en kommentar:

”jag är emot reklam” säger många och visar i nästa inlägg upp nya produkter som man inhandlat. det som tyvärr gör den sortens reklam finare är för att så många inte tydligt säger att de fått vissa grejer. det är synd – mest för en själv som förlorar på det i slutändan. jag försöker för allt i världen vara tydlig med när jag har fått grejer. för ärligt talat, om jag skulle säga nej till att få testa en produkt jag i alla fall vill ha och istället köpa den produkten så vore det ett rätt så irrationellt beslut. för mig är det rätt självklart att man trots att man fått en sak ska vara ärlig med sin bedömning och där verkar det ju också fallera rätt rejält ibland. men då handlar det inte att det är att man fått den gratis som är problemet, det är hur gratisgrejerna behandlas av de som fått den. att man inte själv förstår att man förstör för sig själv är väldigt, väldigt synd.

Om det någon gång är tveksamt att jag fått eller köpt en produkt får ni gärna säga till. Det ligger i allra högsta grad i mitt intresse att vara tydlig på denna punkt. Jag ogillar starkt när bloggare har dolda agendor och smygskriver om grejer. Jag är otroligt medveten om att så fort jag skriver om en gratisgrej utan att berätta att det är just en gratisgrej så är de förtroende ni känner för mig raserat. Med andra ord: då är min blogg körd (om jag inte styr om till att bli en sådan där provocerande bloggare förstås)!

Jag tackar ja till att testa de grejer som intresserar mig. Jag har tackat nej många gånger eftersom jag inte känner att det skulle tillföra min blogg eller mitt liv något. Och har många andra berättat om en ”nyhet” före mig, ja då känner inte jag något behov av att tjata ut folk med ytterligare samma nyhet. Jag tar för givet att de som läser min blogg också läser andra träningsbloggar. Så tipset till PR-byråerna är att inte skicka produkter och pressutskick till alla träningsbloggare du kan hitta. It will not work. Det tillför mig och min blogg ingenting att skriva något som alla andra också skriver om. Är jag inte först med en grej så kan jag visserligen testa – men jag kommer förmodligen inte att skriva om det. Sorry. Min blogg handlar inte om att sprida nyheter. Den handlar om att sprida träningsglädje. Vill man få ut sitt budskap på ett förbestämt sätt får man köpa annonsplats.

Att inte skriva ut om man fått eller köpt någonting tycker jag är ett uppenbart problem på många bloggar som skrivs av journalister – oavsett om det är en blogg som ligger på samma plattform som en tidning eller om det är en ”egen” blogg.

När det handlar om redaktionellt material (oavsett om det är i tryckt eller digital media) framgår det sällan om en produkt är köpt eller inte. Det svämmar över med prov-ex och recensions-ex till redaktionerna och det har aldrig varit något konstigt att dessa prylar hamnar på diverse plocksidor som vilka köpta produkter som helst.

Sociala medier är dock en helt annan arena med andra krav på transparens och ärlighet. Krav som ställs på både företag och personbloggar. Det gäller även journalistbloggar som oftast drivs av en person även om det ibland är tvetydigt huruvida innehållet är redaktionellt eller inte eftersom gränser suddas ut. Ta Svenska Dagbladets sajt som exempel: här skrivs det om smink som om det vore nyheter. Kanske är detta på väg att utvecklas till nyheter för att driva trafik till tyngre nyheter?

Jag kan förstå att journalister kan bli förvirrade när regelverket plötsligt ändras. Det som varit självklart blir inte alltid det och nu måste den mest triviala sak i världen – som att man får produkter skickade till sig – helt plötsligt förklaras när man skriver om det. I bloggen ses journalisten ofta som privatperson. Och som bloggande privatperson, oavsett om man är journalist till yrket eller inte, måste man förstå att ja, du får grejer hemskickade till dig för att du ska skriva om det, men din trovärdighet kommer att öka om du 1) är tydlig med att du fått en produkt och 2) är ärlig med vad du tycker när du fått en produkt. Det borde ligga i en PR-byrås intresse att ha trovärdiga ambassadörer för sina kunders räkning men tyvärr är mycket av det mesta här i livet rätt kortsiktigt tänkt.

Återigen, om du tycker att jag är otydlig med om jag fått någon produkt så säg gärna till. Jag vill inte att det ska missuppfattas. Jag är gärna en reklampelare för de varumärken jag gillar – men mest av allt är och vill jag vara Sara Rönne – Träningsglädje.