Planerna blev hastigt och lustigt ändrade i eftermiddag och av bokreleasen blev det inget. Istället gick jag hem mot min tillfälliga Stockholmsbostad och hoppades att nÃ¥gon skulle vara hemma för att släppa in mig. Mamma var fortfarande pÃ¥ jobbet och planerade att gÃ¥ och träna direkt efterÃ¥t men sa att hon alltid kunde ändra sina planer och släppa in mig. Aldrig i livet tänkte jag – jag tänker minsann aldrig offra nÃ¥gon annans träning pÃ¥ att jag mÃ¥ste vänta lite extra. Det känns lite som ett hederskodex eftersom jag själv är sÃ¥ väl medveten om känslan som träningen ger och hur viktig den är. Pappa var ocksÃ¥ och tränade, fast pÃ¥ ett helt annat ställe, och jag kände mig glad och stolt över mina föräldrar – som de nyblivna femtioÃ¥ringar de är hoppas jag att de fÃ¥r en kick i baken och börjar tänka mer pÃ¥ sig själva.

Själv gick jag till Mellqvists på Rörstrandsgatan och funderade på livet över en latte och tittade på människorna. Den ena än konstigare än den andra. Trendigare, är nog rätt ord om man är insatt. Rörstrandsgatan kändes plötsligt extremt mycket som söder: det mesta ser slitet ut men är noggrant tillrättalagt. Ta bara Conversen. De ska vara sådär sjaskigt slitna. Inte färggranna och rena som i Halmstad. Tjejparet bredvid mig såg ut som de behövde tvätta kläderna (och kanske rentav köpa nya) men jag kom snart på att de skulle se ut sådär och att jag var jäkligt ocool i mina rena och riktigt tråkigt prydliga Svenssonkläder. Det enda jag hade gemensamt med några av alla de trendiga var mitt skitiga hår. Alltid något!

Efter ett tag kom bÃ¥de mamma och pappa hem frÃ¥n träningen. Pappa berättade stolt att han cyklat uppför Åreskutan (virtuellt Ã¥tminstone) medan mamma berättade om de tester hon fÃ¥tt göra pÃ¥ gymmet, hur träningen gick till, hur pigg hon kände sig efterÃ¥t trots att hon var trött innan och hur det knä hon ibland har ont i faktiskt ”kändes mycket bättre av att gÃ¥ upp och ner pÃ¥ den där lÃ¥dan” och förra veckans joggingtur med brorsan. Och genom deras berättelser sÃ¥g jag mig själv – hur viktig träningen är för mitt välmÃ¥ende och hur tacksam jag är för att jag upptäckt allt detta. Jag lämnar förnöjt kvar mina rätt sÃ¥ nya Nike Free här hos mamma i Stockholm (som jag en gÃ¥ng rÃ¥kade glömma kvar av misstag). De har kommit till en träningslycklig ny ägare. Det är här de hör hemma!

Utanför dörren till Mellqvist. Lite coolt. Lite sjaskigt. Väldigt trendigt.

Jag Ã¥kte till Tokh… nä, förlÃ¥t, Stockholm igÃ¥r kväll. Upplevde jättekön som vägarbetet i Ödeshög orsakade i 90 minuter och 15 km/h-fart. Bilfärden, som jag tog med godan ro med undantag för en manlig idiotbilförare som jag var tvungen att vrÃ¥la lite Ã¥t i min egna ensamhet i bilen, avslutades med ännu en kö pÃ¥ Essingeleden. Gah! Hittade ändÃ¥ en plats vid St Eriksplan trots att nätter mot mÃ¥ndag är en helvetesperiod eftersom de städar gatorna dÃ¥. Tur att man har liten bil!

Jag gick till jobbet imorse och kände ljudet stiga upp över ögonen. Vilket dån det råder i Stockholm! Är jag redan avvänjd vid storstadspulsen? Märkligt vad det går fort i sådana fall.

I övrigt har jag inte den bästa av dagar. Jag har inte tvättat hÃ¥ret pÃ¥ skitlänge eftersom jag inte hunnit. Okej, inte orkat. Däremot har jag kört med torrschampo – ett par gÃ¥nger. Kalufsen ser därför ut som en rishög och ikväll ska jag pÃ¥ bokrelease med chica personer. Bloglovin har slutat uppdatera min blogg och dÃ¥ har jag inte ens brÃ¥kat med dem. Dessutom vill Fritidsresor att jag ska betala min träningsresa till Djerba 2 dagar före löning. What’s going on?

Det positiva för veckan är att jag ska testa hälsenan och börja gå.

Ekorrhjulet synat uppifrån. Arbetarna får komma ut i ljuset utomhus under lunchen.

Vi har kört regntema i Halmstad det senaste halvdygnet. Det regnade som tusan inför Roxettes första konsert pÃ¥ hemmaplan pÃ¥ 16 Ã¥r men det höll uppe medan spelningen pÃ¥gick. Marie Fredriksson kom och gjorde oss sällskap pÃ¥ Salt (okej, nÃ¥gra bord bort) kvällen innan och hon sÃ¥g skör ut. Med tanke pÃ¥ hennes olyckliga sjukdomshistoria sÃ¥ var det en bra konsert som nÃ¥dde sin höjdpunkt i näst sista lÃ¥ten: Listen to your heart. Sedan kom den stora överraskningen: Gyllene Tider med crossfit-Micke Syd (tror vi i alla fall)! De avslutade sÃ¥ som sig bör – med När alla vännerna gÃ¥tt hem.

Regnet fortsatte under dagen sÃ¥ vi Ã¥kte till BÃ¥stad för säsongsista fikat pÃ¥ Coffe and the bakery. Det var vi och getingarna som festade pÃ¥ de sista sockerkornen. Det var varmt och kvalmigt och sÃ¥ regnade det och jag var rätt sÃ¥ nöjd med att inte dra ut cykeln idag. Vilket ocksÃ¥ betyder att det inte blir nÃ¥gra 50 mil. Det blir drygt 40 – för snart ska jag till gymmet och rulla in sluttampen.

Jag, Petra och en stulen modebloggpose