Jag har fått intressanta reflektioner och kommentarer på mitt mail nedan och dem vill jag dela med mig av.

Först och främst så svarade Jacob från Träningslära:

Vill man verkligen veta sin kaloriförbrukning under en dag är det enklast att använda formler för hur mycket energi man gör av med under en dag. http://traningslara.se/att-uppskatta-sitt-energibehov/

Sen adderar man helt enkelt till de extra kalorier man förbrukat under träning. Dessa extra kalorier kan man uppskatta hyffsat med en pulsklocka precis som det står i inlägget du länkar till.

Det finns även sensewear (aka bodybugg) som kan uppskatta energiföbrukningen ganska precist så länge som man inte utför någon högintensiv träning. Dessa är nog den bästa metoden för en privatperson att uppskatta energiföbrukningen.

Sedan fick jag tips om en annan sajt som förklarar hur man kan uppskatta sitt energibehov som också kan vara kul att läsa, och framförallt få lite mer koll på de olika begrepp som används.

Jag mäter min kaloriförbrukning med min RS400 från Polar. Jag anser att det är det minst dåliga sättet att mäta förbrukningen. Men hur dåligt det är vet jag inte – vet ni?

För att kolla av hur mycket jag förbrukar under en dag (enligt pulsklockan) så hade jag den på mig hela dagen igår. Från 07.30 till 21.30. När jag tog av mig den på kvällen hade den registrerat strax över 3000 kalorier. Inte så konstigt – av de 14 timmarna så satt jag still bara under 8. Resterande timmar var jag nog i rörelse i stort sätt hela tiden. Fram till klockan 17, totalt 9.5 timmar, hade jag bara förbränt 1400 kcal , inklusive 250 kcal på morgonpromenaden. Under de sista 4.5 timmarna efter jobbet förbrände jag mer än 1600 kcal. Fascinerande vad ”lite” rörelse kan göra!

Men då till mina frågor:

• Hur dålig är pulsklockan på att räkna kalorier? Den är inställd efter min maxpuls (minns inte om man ställer in vilopulsen faktiskt…), ålder, vikt och längd. Jag har fått höra att Garmin visar glädjesiffror till exempel.
• Finns det någon korrelation mellan vad pulsklockan visar under en hel dag och min ”plus-minus-noll-förbrukning? Skulle jag kunna gå med pulsklockan på varje dag under en vecka, räkna ut ett genomsnitt och exempelvis få värdet 2 800 kcal och sedan äta 2 800 kcal och inte förändra vikten? Då borde det också betyda att basalförbrukningen är inräknad i pulsklockans kaloriangivelser?
• Vilket är det bästa sättet att mäta kalorier på?

Update! Blev tipsad om den här artikeln som svarar på mina frågor. Gå in och läs! Eller läs den här sammanfattningen som jag hämtat från artikeln:

För de flesta vanliga konditionsidrotter är uppskattningen av pulsklockor som är kalibrerade (dvs man lagt in sina personliga värden) bra och de fungerar för att ge en uppfattning av hur mycket energi man gör av med under ett träningspass. Värdena ska dock inte tas som några exakta siffror om man inte kontrollerat värdena mot faktiska labbmätningar så man vet inte om man är en av dem där värdena passar väldigt bra eller en av dem som ligger i utkanten där värdena kan fela med 2-3 kcal / min.

Även vid olika typer av konditionsidrotter så skiljer sig linjen något åt. Vid andra aktiviteter så fungerar inte en pulsklocka som är framtagen för konditionsidrott för att uppskatta energiförbrukning. Pulsen kan fortfarande användas för att få en insikt i hur intensivt man tränar men den ska inte användas för att uppskatta syreupptagningen eller energiförbrukningen.

Det gÃ¥r bra för Thea. Det gÃ¥r väl sÃ¥där för mig. Missade gÃ¥rdagens nollekvation med 200 kalorier. Hade räknat med att jag skulle röra mig lite mer pÃ¥ kvällen men sÃ¥ flög jag till Stockholm och Ã¥kte direkt till kiropraktorn istället. Kiropraktorbesöket var extremt behövligt – men det försvann lite planerad träningstid. Och jag Ã¥t en lite för stor lunch. 1500 kcal ut och 1700 kcal in blir ett överskott pÃ¥ 200. Inget att haka upp sig pÃ¥ egentligen – om det inte var sÃ¥ att jag hade en utmaning att tänka pÃ¥…

Idag inser jag att jag inte kommer att nå särskilt högt vad gäller träningen. Hur fanken ska jag göra då, har jag undrat. Men så kom jag på det. Äta lite mindre såklart.

När jag äter lite mindre (läs: mycket mindre) verkar det inte vara sÃ¥ noga vad jag äter. Jag gÃ¥r ner i alla fall. Men sÃ¥ fort jag äter lite mer sÃ¥ är det mer noga att det jag äter faktiskt är rätt för min kropp. Därför gÃ¥r jag ner i vikt pÃ¥ semestrar (t.ex. 6-veckorssemestern i Thailand för nÃ¥gra Ã¥r sedan – är det nÃ¥gon av er som hängt med sedan dess?) eller när jag bott utomlands och inte lagat en enda mÃ¥ltid själv.

Vad vill jag ha sagt med ovan? Jo, att jag har ätit en 9-bitars sushi till lunch och det var hur gott som helst. Och jag fÃ¥r nog betrakta det som bra mat i sammanhanget trots det vita riset (dietister/kostrÃ¥dgivare/nutritionister – kommentera gärna vad ni tycker om sushi, vore intressant att veta!). Det funkar dessutom bra som mat en dag dÃ¥ jag inte tränar särskilt högintensivt. Det funkar mindre bra dÃ¥ jag ska träna fullt ös pÃ¥ kvällen, som imorgon. DÃ¥ behöver jag mer energi. Men dÃ¥ gör jag ocksÃ¥ av med mer energi. Plus minus noll.