Ni undrar ibland vad jag äter. Jag med. Ingen dag är den andra lik sÃ¥ jag aktar mig för att lägga ut nÃ¥gon form av matdagbok. Vissa dagar blir väldigt bra – andra blir väldigt dÃ¥liga, av helt olika orsaker.

Jag har kommit in i ett bra flow med bra mat den senaste tiden – mycket tack vare ”mitt nya tänk” (däremot gÃ¥r det urdÃ¥ligt med det där att leva snÃ¥lt…). Det nya är egentligen inget konstigt – bara ett nytt sätt att tänka kring hur jag äter. Men sÃ¥klart finns det undantag, som i lördags kväll och i söndags morse. Jag är inte ute efter att äta ”perfekt” jämt – jag är nöjd om jag äter ”perfekt” 90% av tiden. SÃ¥här har de senaste 4 dagarna sett ut:

Lördag:

• Frukost pÃ¥ jordgubbar, blÃ¥bär, melon, Bollnäsfil och nötblandning
• Lunch pÃ¥ halloumiburgare med 1/2 avokado och liten skÃ¥l med rotfruktschips (pÃ¥ Mälarpaviljongen)
• 1 glas rosé
• Middag pÃ¥ kalvhamburgare med chevré och nÃ¥gra pommes frites + liten läsk (med socker) (pÃ¥ Gröna Lunds Tyrolen)
• 1 godisrem + 1 liten läsk (med socker)

En bra dag med undantag av den där godisremmen och läsken (som båda intogs i ett trött tillstånd alldeles för sent).

Söndag:

• Brunch pÃ¥ smörgÃ¥s (vitt bröd) med ost och skinka och yoghurt (med socker) med musli (sockrad)
• En näve chips
• Middag: förrätt pÃ¥ 1/2 avokado med skagenröra, pestofylld köttfärsrulle med ugnsrostad sötpotatis med citronyoghurt och sojabönor och efterätt pÃ¥ björnbärspaj med rabarberkesella

En rätt dålig dag med tanke på den sockerraffinerade frukosten och chipsen. Middagen var bra, björnbärspajen till trots.

MÃ¥ndag:

• Mycket sen lunch pÃ¥ tonfiskbagel och chailatte (frÃ¥n Espresso House)
• Osötad jordgubbslemonad (pÃ¥ Café Mocco)
• Middag pÃ¥ jordgubbar, blÃ¥bär och kesella, quinoapuffar och dinkelflingor

En dÃ¥lig dag sett till mängden mat – alldeles för lite och för sent. Förmodligen var jag sÃ¥ himla mätt frÃ¥n gÃ¥rdagen sÃ¥ kroppen protesterade inte sÃ¥ mycket. Inte ens pÃ¥ kvällen.

Tisdag:

• Frukost pÃ¥ jordgubbar, blÃ¥bär och keso med quinoapuffar och dinkelflingor
• Lunch med bönröror, paninibitar, pastagratäng, lax, kronärtskocka och mozzarellaost (pÃ¥ Bianchi Café) + latte
• Efter jobbet-latte (pÃ¥ Café 60 – jag sa nej till en bulle, stort!)
• Sen middag pÃ¥ räksallad med ruccola, machetsallad, skagenröra, räkor, cocktailtomat, gurka, rädisor och 2 ägg

En bra dag. Punkt. Ovanligt att jag dricker s̴ mycket latte Рfick ont i magen efter den sista.

Jag har varit och lyssnat till Anja Pärson under temat ”vägen frÃ¥n kraschen” anordnat av konsultbolaget HiQ som sedan Ã¥rsskiftet sponsrar Anja (och Tanja Poutiainen). Kraschen i all ära, men det var intressant att lyssna till Anja och all noggrannhet som ligger bakom hennes framgÃ¥ngar. Varje gÃ¥ng hon flyger med sin utrustning monteras allt isär – och ihop igen – efter landning. Det är inte alla servicetekniker som tar isär och sätter ihop efter varje resa – men Anjas servicetekniker är noggranna och efter en flygning hittades en spricka i en bindning som skulle varit omöjlig att upptäcka annars. Förutom kraschen pratade hon ocksÃ¥ om all teknik som ligger bakom, all minutiöshet, allt analyserande och hur hela teamet som stÃ¥r bakom henne är sÃ¥ viktiga för att hon ska kunna prestera.

En kul nyhet är att Anja satsar för att köra världscup en till säsong. Minst. Hon har precis gÃ¥tt in i fysfasen av säsongen och tränar för att bli ännu bättre än föregÃ¥ende Ã¥r. Grymt. Och det är nÃ¥gonstans här det fina med sociala medier kommer in. Via Jessica Lindell-Vikarbys blogg och Facebookgrupp kan jag läsa om hur hon tar semester pÃ¥ Naxos och via Emil Jönssons och Anna Haags twitterfeed vet jag att de tränar (och slappar) i Portugal. Med sociala medier är man ett steg närmre de stora stjärnorna – och de stora förebilderna. Och dÃ¥ inser man att de inte är sÃ¥ annorlunda mot en själv. Eller jo, Anja Pärson är det. det framgick rätt tydligt att hon har enorm vinnarskalle. Ibland märker man ocksÃ¥ av det pÃ¥ twitter – fast mest märks det hur Anja faktiskt är precis som alla oss andra.

Jag bläddrar dagligen igenom DN, SvD och DI och skummar ofta igenom de porträtt över framgångsrika människor som publiceras då och då. Idag  låg fokus på Petter Stordalen. Och som för så många andra stormagneter så framgick det extra tydligt att han tränar mycket. Till exempel gjorde han en Ironman när han var strax över 20 och i en sådan där tidslinje där man får följa med honom en helt vanlig söndag så paddlade han kajak en sväng mellan resor och intervjuer.

Att träning ingår i recept på framgång återkommer ständigt. I mitt eget CV finns mitt tränande och några av de utmaningar jag hittat på rätt framskjutna. Ofta har det diskuterats när jag varit på intervjuer och inte sällan har vi haft något med träning gemensamt. Det är helt klart en dörröppnare.

Enligt min mening så är det bästa med träningen det där som händer i huvudet under och efter att man tränat. Träningen är en ventil och ett in- och utflöde. Ut ryker negativa känslor, stress och skitsaker. In kommer nya tankar, energi, lugn och en stark tro på sig själv. Mentala grejer som är viktiga för att nå till toppen, oavsett var den är.