Allmänt

Blogga för en tidning

Jag vaknade utvilad klockan 05.45 när klockan ringde imorse. Upp och hoppa och på med kläderna och så ut för att möta KarinTri för morgonpromenad. Bra start på dagen!

KarinTri är en av de första bloggarna jag lärde känna, tillsammans med Snorkkis som var en av de första träningsbloggarna jag började läsa. Det finns fortfarande ett litet kluster kvar med bloggare som fortfarande bloggar – och som började blogga ungefär samtidigt som mig för mer än ett halv Ã¥rtionde sedan! BÃ¥de KarinTri och Snorkkis har bloggat pÃ¥ Runners under lÃ¥ng tid – men stÃ¥r nu pÃ¥ egna ben igen. En av de positiva sakerna är att det är mycket enklare att länka till dem nu – jag mindes aldrig deras adresser förut eftersom de var sÃ¥ lÃ¥nga och krÃ¥ngliga…

Det här med att blogga pÃ¥ en tidnings website är, enligt min allra högst personliga mening, inte sÃ¥ glammigt som det lÃ¥ter. Jag har fÃ¥tt frÃ¥gan nÃ¥gra gÃ¥nger – och ofta är det som att tidningarna tycker att de gör mig en tjänst när de erbjuder mig en bloggplats där. De verkar inte ha tänkt pÃ¥ att jag till min blogg faktiskt har mer trafik än vad de har till sin sajt. Och att jag genom min blogg skulle stÃ¥ för mycket av deras annonsintäkter. Och att jag genom min blogg och mina läsare faktiskt vill ha rimlig ersättning för det. Särskilt dÃ¥ jag inte alltid kan pÃ¥verka annonsörer eller utformning av sajten.

I takt med att sociala medier och journalistikens femtielvapunktnolldebatt spinner vidare sÃ¥ blir ”krisen” för mediehusen större. Man tappar annonsintäkter. Man tappar läsare. Yadi, yadi, yada. Man fattar att man mÃ¥ste utveckla nya sätt att nÃ¥ sina läsare pÃ¥ och bloggare blir ofta en naturlig del. Men man förstÃ¥r sällan själva interaktionen. Man kommer sällan till insikt i att det krävs mer än en bloggare. Man mÃ¥ste främja kommunikationen, anpassa layouten, underlätta spridandet av informationen och en hel del massa andra grejer som glöms bort av den webkille som styr över webben och som rätt ofta är fel person pÃ¥ fel plats för just det här ändamÃ¥let.

KarinTri och Snorrkis är inte de enda som lämnat en tidningssajt. UnderbaraClara lämnade i dagarna Västerbottens-Kuriren och gick tillbaka till sin egna sajt där hon kan vara hur hon vill och styra över sitt eget innehÃ¥ll. Jag förstÃ¥r att hon tycker att det var en bättre idé. Det tyckte inte VK, som stängde ner hennes blogg pÃ¥ en gÃ¥ng utan att bry sig om att det fanns rätt mÃ¥nga tusentals läsare som inte visste var de skulle ta vägen eftersom inlägget där hon hänvisar till den nya adressen försvann (UnderbaraClaras nya blogg hittar du här). Tidningshus är som sagt rädd för att tappa läsare – men glömmer bort interaktionen i det hela. Att inte länka ger dem badwill även om de fortfarande fÃ¥r läsare som är inne pÃ¥ deras sajt och letar efter sin bloggare. Men sÃ¥ mycket mer gör de nog inte pÃ¥ sajten. En rätt värdelös tidningsläsare alltsÃ¥ även om de är en prick i statistiken.

Sociala medier handlar ofta om att dela med sig vilket har satt nya spelregler för bland annat tidningshus att förhålla sig till. Om de kan jobba med att förändra sig själva och anpassa sig till det normala beteendet istället för motarbeta det, så skulle det kanske gå lite bättre. Runners World tyckte i början att läsarna skulle bli medlem på deras sajt för att kunna kommentera på bloggarna. Efter ett tag gav de upp. Det funkar inte att envisas med vänstertrafik när alla andra kör till höger.

Det finns givetvis mediesajter som i allra högsta grad anpassat sig till webben och gör det med bravur. Applåder till dem! Här finns förresten ett rätt så gammalt men ändå intressant inlägg av SEO-experten Magnus Bråth som är rätt träffande på samma ämne men från en annan vinkel: Bloggar är inte små tidningar.

 

Roligt ekorrhjul

Hepp hepp – ännu en fullspäckad vecka. Jag vet inte hur det gÃ¥r till men pÃ¥ nÃ¥got sätt bara händer det, ekorrhjulet snurrar och det är himla roligt! Jag vet att detta kommer bli en extra bra vecka eftersom jag dessutom inviger den med matlÃ¥da! SÃ¥här spenderar jag kommande vecka när jag inte jobbar:

MÃ¥ndag

Morgonpw

Efter jobbethäng med jobbkompis

Kvällslöpning

Tisdag

Morgonpw

Cirkelträning på kvällen

Onsdag

Morgonpw

Spinning på kvällen

Nattligt upptÃ¥g pÃ¥ ehm, ja – natten

Torsdag

Jag tar med mig äppeldoftande träningskläder till en fotografering pÃ¥ förmiddagen – men det blir nog inte mera träning än sÃ¥

Trevligt socialiserande med bloggare på kvällen

Fredag

Vore fantastiskt med en morgonjogg men I doubt it

Åker till Amsterdam på kvällen

Lördag

Tja, Amsterdamhäng

Söndag

Årets sista löparlopp – tror jag?

Ska vi slÃ¥ vad om att veckan kommer gÃ¥ ungefär hur fort som helst? Jag ska även sätta strukturen pÃ¥ den här (klassbeskrivning nummer 38!) föreläsningen till The Convention den här veckan. Massa lösa tankar ska knytas ihop till den där välkända säcken ni vet. Det kommer bli sÃ¥ himla roligt! Du som bloggar har förresten chansen att vinna en plats pÃ¥ konventet – läs mer här!

Adidas Feather

Jag och Grabben har mÃ¥nga saker gemensamt (jag gissar att det är därför vi har varit tillsammans sÃ¥ länge…) och en av dessa grejer är vÃ¥r svaghet för snygga träningsskor. Övriga skor har vi rätt sÃ¥ fÃ¥ par av, men träningsskor – oj oj! Grejen med träningsskor är att de uppdateras inför varje säsong sÃ¥ även om man har ett par Adidas Marathon10 sÃ¥ vill man uppdatera dem efter ett par mÃ¥nader (vill  – inte behöver, det är 2 olika saker…).

Senaste tillskottet i Grabbens skopark är ett par Adidas Feather. Man kan ju tro att det är en tjejsko! Äntligen har killarna möjlighet att fÃ¥ lite färg pÃ¥ fötterna, och inte bara grönt och blÃ¥tt och sÃ¥dana där typiska killfärger – utan nÃ¥got som faktiskt gÃ¥r Ã¥t det rosa hÃ¥llet (färgen är nÃ¥got av en blandning mellan rosa och orange)! Tjejmodellen av Feather gÃ¥r i ungefär samma färgställning men lite ljusare. Superlätta är dem ocksÃ¥ med sina 170 gram. Man blir ju onekligen lite sugen…

Tillbaks till killarna, på Twitter efterfrågar cyklisten Pjocke  modebloggar med träningsklädesinriktning. Och det där har jag tänkt på många gånger. Varför finns det så få bloggar som fokuserar på träningskläder på samma sätt som modebloggarna fokuserar på sina kläder? Som gör det snyggt och med dedikation alltså.

Jag ska villigt erkänna att jag försöker ibland, men jag tycker inte jag gör det tillräckligt bra. Jag tycker att det är lite skämmigt att lägga ut 5 bilder pÃ¥ mig själv  i ett och samma inlägg med olika vinklar pÃ¥ mig och mina kläder. Det är nog där nÃ¥gonstans som skon klämmer. Träningsbloggarna fokuserar ju pÃ¥ träningen – och pÃ¥ de där 5 bilderna fastnar andra grejer. När man bloggar om grejer att ha till träningen blir det ofta tekniska prylar eller skor – och inte alls pÃ¥ samma modebloggarsätt.

Det där med att produktblogga för den läsarskara som läser den här bloggen är inte helt enkelt. Jag ställde upp pÃ¥ en intervju för nÃ¥gra veckor sedan och sa att jag hade väldigt smarta läsare vilket jag är superglad för – ni ger mig ett enormt utbyte tillbaka genom ert engagemang – och det betyder att jag mÃ¥ste tänka till rätt ofta. Jag vet att när jag fokuserar för mycket pÃ¥ kläder, skor och varumärken sÃ¥ blir det ibland lite surr i kommentarsfältet och jag förstÃ¥r att jag bör flytta fokus… När jag läser andra träningsbloggar med en yngre och inte lika produktkritisk läsarskara sÃ¥ förstÃ¥r jag att skyltfönsterinlägg gÃ¥r hem mer där. Slutsatsen av detta? Tja, att man ska tänka till helt enkelt. Men det beror ocksÃ¥ pÃ¥ hur man ser pÃ¥ sitt bloggande och vad man har för mÃ¥l och syfte med det och allt sÃ¥dat där.

Nu blev det här ett långt och lite märkligt inlägg. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt så jag slutar här. Men visst är Adidas Feather snygga! Skulle absolut passa på en träningsmodeblogg med sådana där snygga modebloggarbilder!

metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!