Att gå från drömjobb till drömjobb är en ynnest. För några år sedan flyttade jag till Åre för att leva drömlivet och kombinera en roll som content manager med skön fjällvärld. Att i det verkliga livet få träffa människor som lever för sin produkt – och att sedan föra deras passion vidare digitalt.

Nu lämnar jag ett jobb jag verkligen gillar – för att gå till en ny spännande utmaning. Jag kommer berätta mer om det lite senare för jag kommer att vara kvar i Åre.

Jag vill lämna stafettpinnen vidare till någon som älskar content och fjällen lika mycket som jag gör; och som vill ta mitt arbete vidare till nya höjder. Här finns världens roligaste jobb och fjällens bästa by – det väntar på dig!

Drömjobbet är en roll som content manager på Destination Fjällen med Åre som placeringsort – men räkna med att hela fjällen är din arbetsplats. Här är ett utdrag från jobbannonsen:

Rollen som content manager på Destination Fjällen är ett drömjobb på riktigt. Du kommer vara en viktig kugge i ett litet team med högt driv och engagemang. Du kommer att skapa engagerande innehåll som är smart förpackat för att konvertera bokningar.

Teamet är litet men med hög kompetens inom respektive område och alla med stort säljfokus. Din placeringsort är Åre men du kommer att ha hela fjällvärlden som arbetsplats. Kontoret du kommer att arbeta från ligger mitt i byn och du har nära till allt; såväl stigar på fjället som skidliftar och skidbackar. Du kommer också att jobba nära bolagets beslutsfattande och du kommer att kunna påverka med bra idéer och smart input.

Du har bra affärssinne! Du är engagerad i den digitala utvecklingen och har hunnit fundera några varv kring Facebooks förändrade algoritmer och dess påverkan – eftersom du var bland de första att höra om det. Du nätverkar gärna även utanför de digitala ramarna och du tycker att fjällen är en härlig miljö. Framförallt tycker du att det är kul – och du är grym på – att paketera och berätta vidare riktigt bra innehåll.

Du tycker inte att begreppet content är något konstigt utan du är tvärtom rätt så van att förklara för andra vad content faktiskt är. För dig är det en självklarhet att ha koll på text, bild, ljud och video. Även om ingen kan vara expert på allt så förstår du vad det handlar om – och du vet hur man tar reda på saker.

Här kan du läsa hela jobbannonsen!

Detta är på riktigt ett drömjobb (sök det!) och du får väldigt gärna tipsa vidare om det till ditt nätverk!

Jag skriver ju ibland om björn – och att jag vill se en. Inte när jag springer stig i skogen i Hälsingland kanske – men gärna på lagom avstånd någon annan gång. När jag springer så har jag oftast ljud med mig – på högsta volym på telefonen. Cyklar du mtb (t.ex. i Alfta i Hälsingland) rekommenderas sådana där björnbjällror som man kan köpa specifikt för cykel. Det finns en hel del björn där ute samtidigt som extremt få faktiskt ser björn. Och precis som alltid med vilda djur så är björnen mer rädd för oss än vi för dem och så vidare.

Men häromdagen fick jag i alla fall se en björn på nära håll.

Jag verkar ha glömt bort att jag sett björn förut. När jag bodde i Whistler fanns där rätt mycket björn i området och framåt vårvintern kunde vi peka upp mot backen och se dem en bit bort. De bor i cykelparken om somrarna men till skillnad mot här så finns ingen björnrädsla i Whistler. De är mest ”en cool grej”. Nämn björn här i Sverige och vi blir livrädda vid blotta tanken.

Tillbaks till björnen jag såg på E4 mellan Hagsta och Gävle.

Ja precis, E4!

Jag körde från Åre i torsdags eftermiddag och svängde på E4:an vid Tönnebro. Det var sent och gles trafik. Jag lyssnade på pod så som jag alltid gör men den avbröts av ett märkligt trafikmeddelande om vilt på vägen bara några kilometer från där jag var. Rösten avslutade med att det är ”ett stort vilt”. Jag tänkte genast på älg men funderade inte mer på varför rösten faktiskt inte sa älg, förrän jag såg en polisbil med blåljus på vägen och kort därefter en stackars springande björn som sprang söderut på motsatt körfält.

Just här är det växlande 2 och 1 körfält och björnen sprang från polisbilen (som stod i norrgående riktning) och var på väg över i mitt körfält. Den var rätt så liten och såg stressad ut. Lätt fradga runt munnen och liksom bråttom iväg fastän jag i bilen förstod att den inte skulle komma någonstans eftersom det sitter viltstaket på båda sidor om E4.

Just där och då var det bara björnen och jag och inga andra bilar och även om jag bara såg den en kort sekund så kommer jag ihåg precis hur den såg ut. Liten och hjälplös. Jag hoppas det gick bra för den till slut; och jag förstod varför de sa vilt på radion och av samma anledning undrar jag om de skrev ”viltvårdare” på nyheterna via Twitter och inte jägare.

Mötet med björnen påminde mig om att när vi var i Sydafrika så sprang det en tjur lös på motorvägen när vi åkte mot flygplatsen sent en eftermiddag. man är med om mycket i livet – både stora och små saker.

Jag kom fram till Stockholm någon timme efter midnatt och åkte först en vända till min lägenhet på Kungsholmen och hämtade en grej och tog en vända med Hazel innan jag körde mot Östermalm och mina föräldrars lägenhet där vi är i helgen.

Igår fyllde min mamma år och vi hade grillkväll på deras balkong. Jag hade en överlag väldigt peppig dag och lunchade med en före detta kollega, hade en härlig podinspelning som gav mig massor med energi innan jag var förbi Ullis på Puder och fixade mina ögonfransar – som jag gjort varje månad i typ fem år.

Och idag är det lördag och jag är ännu mer pepp eftersom jag ändrat i min deklaration med några uppgifter jag glömt, fixat bokföring och stängt ner min enskilda firma som bara hängt med helt inaktivt de senaste åren men som ändå gett mig huvudvärk eftersom jag ändå ska rapportera grejer till Skatteverket vilket jag aldrig gör i tid eftersom det är min sämsta gren i livet.

Jag var nyss en långsväng på Djugården och älskade varje steg jag tog. Det är de små sakerna i livet som gör det.  #fonfcop om du lyssnat på Alex och Sigges senaste. Fast inte som instabild då – utan livet självt.

Jag lyssnade på Framgångspodden igår kväll eftersom jag såg att Lovisa Sandström var med. Jag gillar Lovisa och tycker att hon gjort en häftig resa med sitt företagande och sitt eget varumärke och det är kul att lyssna på henne i andra sammanhang än träning.

Men jag insåg att jag fastnade mer vid frågan; vad är framgång? Jag har bloggat om det förut, senast i maj i år då jag skrev ett inlägg som handlade om framgång och hur jag mäter och sätter min strategi för framgång.

I en intervju jag gjorde häromdagen så påpekade journalisten att jag var så kalkylerande och då reflekterade jag inte så mycket över det men när jag funderat några varv på det så inser jag att jag är extremt planerande och strategisk. För mig är det så självklart att jag inte ens tänker på det. När jag nalyserar – och berömmer – andras framgång så identifierar jag alltid att där finns en plan.

Lovisa har som ett av sina mål att bli ekonomisk oberoende och jag hör rätt ofta det målet – men jag går själv inte igång på det. Mitt mål är att alltid utvecklas. Det låter sjukt präktigt men jag får nog inse att jag är en rätt präktig person då.

Pengar är både viktigt och oviktigt. Viktigt upp till den gräns då jag känner mig fri från att tänka på pengar – därefter blir det rätt oviktigt. Och som de sa i podden: mer lön är inte bäst. Enligt amerikanska forskare är den lyckooptimala månadslönen 54 000 kronor. Efter det blir vi inte lyckligare för varje extra intjänad krona.

Jag har budgetmål kopplade till mitt företagande; tre olika målsättningar för min omsättning. Jag har noga koll på hur jag når mina mål men kan bli bättre på att förvalta mina pengar bättre. För rent krasst; jag jobbar sjukt mycket (och utvecklas i och för sig sjukt mycket tack vare det) men är inte lika intresserad av att göra vettiga saker av pengarna. Som att förvalta och investera dem för att de ska växa. Eftersom jag är uppväxt på 90-talet med tydliga syndrom från det läge som rådde då är det som att jag har en hetsare med piska som sitter på min axel och säger att jag alltid måste dra in mer pengar.

När jag kommer på en idé, utvecklar en idé eller tillfrågas om en idé så har jag alltid affären i fokus. Jag lägger tid och kraft på idéer där det kommer in pengar, annars inte. Jag tycker inte att det är fult att tjäna pengar. Snarare blir jag alltid förvånad när jag märker av den attityden. Jag fattar ärligt talat inte grejen. Varför skulle det vara dåligt? Det är ju bara när vi tjänar pengar som vi kan spendera dem på bra saker – som att hjälpa andra till exempel.

Lovisa berättade om hur hon tänker när hon engagerar sig i nya uppdrag. För några år sedan var uppdraget tvunget att uppfylla något av dessa kriterier: 1) roligt 2) inkomstbringande 3) bra marknadsföring. Idag, när hon utvecklat sitt företagande så måste uppdraget uppfylla två krav.

Jag håller med om Lovisas modell, fast jag har mest ställt frågan: vad är det här uppdraget värt? Oftast har det i slutändan handlat om ungefär samma saker som i Lovisas modell; att det ger pengar, är kul (vilket jag anser gå hand i hand med utvecklande) eller bra PR.

Det fascinerar mig att vi har olika drivkrafter och dels tycker att framgång är olika viktigt och dels att vi definierar framgång på olika sätt. Att vilja vara ekonomisk oberoende är ett mål som jag hör ganska många, framförallt yngre personer, uttrycka och jag undrar varifrån den önskan kommer? Det är ett relativt begrepp och i teorin kan vi vara ekonomiskt oberoende vid en månadslön på 25 000 kronor.

För egen del skulle jag bli alltför uttråkad om jag var ekonomiskt oberoende för att inte jobba. Och om jag ändå jobbade så skulle inte ett ekonomiskt oberoende vara särskilt relevant.

Jag är ingen storkonsument av prylar. Men jag har det senaste året köpt två saker som en belöning för att jag jobbar så mycket som jag gör. Två saker som jag värdesätter varje gång jag använder dem och som ger mig en känsla av att det jag gör är bra och att jag vill fortsätta göra bra saker.

Jag köpte en BMW i november och jag köpte en Hermès scarves i maj (här har jag den på mig). Men det som inte går att köpas efter hårt jobb är utvecklingskurvan som pågår – förutsatt att man sysselsätter sig med rätt saker förstås.

Men om vi ska återgå till frågan: vad är framgång? Svaret beror på våra drivkrafter och vad vi känner tillfredsställelse från. Människor med mycket pengar imponerar inte på mig, däremot kan smart affärsmannaskap göra det. Men det jag imponeras mest av är när människor gör vad de drömmer om att göra; oavsett om det handlar om att flytta till en stuga i skogen eller plugga länge, jobba hårt och göra karriär – om det är den ärliga drömmen. Att bli bäst på att leva efter en norm, just för att det är en norm, kan omöjligt vara definitionen av framgång.

Tips: fler som pratat om just pengar och ekonomi är podduon Josefin & Vanja.