Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: sararonne@gmail.com
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
1. Grabben som jag inte sett pÃ¥ en hel vecka! Sedan dess har jag sprungit över myrar och han har sprungit 42.2 km asfalt i Berlin pÃ¥ ett nytt fint personbästa. Idag Ã¥ker jag till Stockholm men vi ses inte förrän pÃ¥ söndag för han ska Ã¥ka österut en sväng med jobbet. När vi ses har vi bokat middag och joggdejt. Eller, han mysjoggar och coachar mig genom intervaller…
2. Hmm…
3. Nä, jag kom faktiskt inte på något mer jag saknar just nu.
Oktober är en mittimellanmånad. Peppen från september har liksom lagt sig lite. Men vintern är ändå långt borta. Man famlar lite i mörkret. Väntar. Tragglar på.
Fast det händer mycket roligt också! Det här är några grejer jag ser fram emot:
11 oktober: Bloggar om träning anordnar gemensam träning på tema skidåkarben. Ladda inför vintersäsongen (som vi alla väntar på) med att bygga en stark grund för både längd och alpint! Mer information om träningen finns här. Blueberry Lifestyle bjuder på antioxidanter och VIP-kort till deras butiker. Observera hur anmälan görs (för att skicka DM måste du gilla Facebooksidan)!
21 oktober: Jag springer Valencia halvmarathon med några kollegor från jobbet. Och dricker sangria med sand mellan tårna.
27-28 oktober: Rosa Dygnet pågår hela helgen i Göteborg. Jag kör en klass kl 18 på temat movie night. Passar fint en lördagskväll. Just nu finns 7 platser kvar. Boka! Passa på att också boka klassen efteråt. Lovar att den kommer vara grym!
Det blev Simone som vann en upplevelse från Ladbrokes och Upplevelsepresent häromveckan. Frågan jag skulle svara på var: Du verkar så nöjd med allting jämt – och det är frid och fröjd i ditt liv. Men så kan det väl inte vara? Alla har ju någon issue eller hang-up de jobbar med. Vad är din?
Jag är nöjd med mycket mer nu än förut. Det stämmer att man blir klokare när man blir äldre. Men, vissa grejer hänger ju kvar såklart. En sådan sak är att jag inte kan ta ”dagen som den kommer”. Då händer inget alls och jag blir sjukt besviken eftersom jag tycker att jag inte gjort något när jag inte gjort något alls. För så är det ju – bokstavligt talat. Det där är jag lite rädd för. Jag vill inte vara en sådan som inte kan göra någonting.
Förstår ni inte vad jag menar? Okej, jag ska ta ett exempel. Förra veckan när jag åkte till Östersund för att hälsa på en kompis så bestämde vi att ta en powerwalk. I min värld gör man sådant på morgnarna så vi sågs strax efter 7. Då var det disigt och grått. Framåt lunch var det strålande sol varpå min kompis undrade varför vi hade så bråttom ut på morgonen? Varför kunde vi inte tagit vår powerwalk lite senare?
Det kanske inte låter så konstigt i era öron men för mig var det en tankeställare. Jag har ett sjukt driv ibland – och en effektivitetsådra utan dess like. Det gör mig till en grym medarbetare. Lite för grym. När jag jobbade på en färja och testade på det där med att städa hytter sa mina kollegor att jag inte fick bädda sängarna för fort för då skulle jag bli kvar på städavdelningen och där ville jag inte vara. Så jag låtsades vara långsam och hade flyt och blev Irlands bäst betalda burgervändare på Burger King istället (alla som jobbade på båten var bäst betalda för lönen var bättre till sjöss än restaurangerna på land).
Tid är min största issue. Jag har nästan ångest över tid. Över att jag inte maximerar eller utnyttjar mest och bäst. Jag fick prestationsångest inför min senaste NYC-resa eftersom det fanns så mycket tips och hur skulle jag hinna med allt? Jobbigt det där. Ett i-landsproblem samtidigt som det är väldigt extentiellt också. Filosofi var mitt värsta ämne i skolan. Det gör mig galen. Tid gör mig galen!
