Den här veckan är ljus och lättsam. GÃ¥rdagen var riktigt bra och jag hade ett ordentligt spännande möte pÃ¥ eftermiddagen. Om det blir pÃ¥ det ena sättet lär ni märka det – om det blir pÃ¥ det andra sättet fortsätter allt som vanligt. Lite sÃ¥ som det är med spännande möten som liksom berör livet.

Och idag jobbar jag min sista dag pÃ¥ företaget där jag varit anställd i 2 Ã¥r och 4 mÃ¥nader. En kort tid för mänskligheten – men en lÃ¥ng tid i mitt liv. Det var redan i vintras som jag outade att jag skulle bli egen, men man kan ju inte gÃ¥ frÃ¥n jobbet pÃ¥ dagen sÃ¥där. I alla fall inte sÃ¥ himla ofta. Och efter att ha varit pÃ¥ plats pÃ¥ kontoret 2 dagar i veckan sedan i vintras sÃ¥ är det nu sista dagen jag gÃ¥r dit som anställd. Jag har haft förmÃ¥nen att jobba tillsammans med oändligt smarta människor och för det är jag tacksam.

Sedan några år tillbaka driver jag en enskild firma men jag har förut också jobbat genom vårt familjeföretag där vi är några stycken som jobbar med typ samma sak fast genom olika infallsvinklar och det är genom det företaget som jag bedriver min huvudsakliga verksamhet som är bortkopplad från bloggen. Jag skulle sakta kvävas till döds om jag enbart jobbade med bloggrelaterade grejer. Visserligen vill jag vara intresserad av mitt jobb och allt det där men träningsvärlden är för mycket privatliv och dessutom alldeles för liten för att jag skulle må bra mentalt. Så mycket har jag insett.

Min sambo passar fint in i min familj, han driver ocksÃ¥ 2 företag med olika inriktningar – och jobbar ocksÃ¥ med det han gör till vardags. Inga konstigheter enligt oss. Men vi sitter aldrig sysslolösa om man säger sÃ¥.

Jag ser 2013 lite som ett experimentÃ¥r. Förra gÃ¥ngen jag inte var anställd pÃ¥ klassiskt vid sÃ¥ hade jag ett heltidsuppdrag och jobbade med samma kund i nästan 2 Ã¥r. Nu är det lite annorlunda och jag ser fram emot att testa pÃ¥ hur det är. Om man inte testat sÃ¥ kan man inte veta. Å andra sidan vet man aldrig vad som händer med nÃ¥gonting sÃ¥ man ska akta sig för att skriva saker i sten. Jag fokuserar pÃ¥ att ha roligt och tar saker som det kommer. Men jag har redan stött pÃ¥ patrull. Jag var ute och sprang i fredags och fick dÃ¥ligt samvete för att jag var ute och ”alla andra” var inne och jobbade. En känsla som är ungefär hur onödig som helst. Jag mÃ¥ste jobba pÃ¥ att känna mig förtjänt av den frihet jag har just nu och passa pÃ¥ att njuta och ta vara pÃ¥ den medan jag kan. Tänk att det ska vara sÃ¥ svÃ¥rt!

Vilken dag! Jag cabbade ner bilen och fick sol på näsan redan på väg mot Hammarbybacken där jag och Karin sågs för lite promenerande i omgivningarna. Det blev en tur uppför toppen och sedan ett gäng kilometrar i Björkhagen. Det var fullt med folk som gick och sprang och som picknickade i gräset men den med spänstigast löpsteg var nog Lisa Nordén. De som tog det lugnast, förutom de som chillade i gräset då, var nog downhillkillarna som tog liften uppför backen och sedan åkte ner.

FramÃ¥t eftermiddagen hämtade jag Grabben och vi begav oss ut mot Saltsjöbaden pÃ¥ picknick. Jag trodde jag skulle haverera mentalt i charken pÃ¥ ICA Saltsjöbaden för längre väntan har jag inte varit med om men jag hade siktat in mig pÃ¥ den där svarta quinoasalladen med mozzarella pÃ¥ lösvikt och även en liten burk sjögrässallad. Först senare insÃ¥g jag att den nog innehÃ¥ller rätt mycket socker. Synd pÃ¥ sÃ¥ god sallad…

Vi tog en plats ute på en klippa ovanför Dalarö brygga precis i närheten där Saltsjöbanan rände in i ett bostadshus i vintras. Det är fortfarande svårt att förstå hur det kunde gå till. Från vår klippa hade vi god utsikt över hela Baggensfjärden som var vältrafikerad med alla slags båtar. Ett riktigt bra picknickställe för tidiga eftermiddagspicknickar. Framåt 17 försvinner solen ner åt andra hållet. Då promenerade vi vidare.

Om nÃ¥gra veckor gifter sig en av mina barndomsvänner och igÃ¥r firade vi det lite extra. I sann SOS Sällskapsreseanda blev det bÃ¥de kanin och stÃ¥lman och – sÃ¥klart – en seglats! Fast ungefär där tog likheterna med filmen slut. Vi fastnade inte under bron i Danvikstull och ingen hängde i seglet…

Vi hade finväder till en bit in på eftermiddag med kanonvindar och riktigt rolig segling. Vi åt lunch i en stilla vik och det var någonstans efter det som det började småregna. Men, det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder så vi drog på oss seglarställ och fortsatte vår färd. Dock utan vind så vi gick för motor. Slutmålet var ett alldeles fantastiskt litet hus ute på Värmdö där vi spenderade hela kvällen. En riktigt, riktigt bra och mysig möhippa!