Den här veckan är ljus och lättsam. Gårdagen var riktigt bra och jag hade ett ordentligt spännande möte på eftermiddagen. Om det blir på det ena sättet lär ni märka det – om det blir på det andra sättet fortsätter allt som vanligt. Lite så som det är med spännande möten som liksom berör livet.

Och idag jobbar jag min sista dag på företaget där jag varit anställd i 2 år och 4 månader. En kort tid för mänskligheten – men en lång tid i mitt liv. Det var redan i vintras som jag outade att jag skulle bli egen, men man kan ju inte gå från jobbet på dagen sådär. I alla fall inte så himla ofta. Och efter att ha varit på plats på kontoret 2 dagar i veckan sedan i vintras så är det nu sista dagen jag går dit som anställd. Jag har haft förmånen att jobba tillsammans med oändligt smarta människor och för det är jag tacksam.

Sedan några år tillbaka driver jag en enskild firma men jag har förut också jobbat genom vårt familjeföretag där vi är några stycken som jobbar med typ samma sak fast genom olika infallsvinklar och det är genom det företaget som jag bedriver min huvudsakliga verksamhet som är bortkopplad från bloggen. Jag skulle sakta kvävas till döds om jag enbart jobbade med bloggrelaterade grejer. Visserligen vill jag vara intresserad av mitt jobb och allt det där men träningsvärlden är för mycket privatliv och dessutom alldeles för liten för att jag skulle må bra mentalt. Så mycket har jag insett.

Min sambo passar fint in i min familj, han driver också 2 företag med olika inriktningar – och jobbar också med det han gör till vardags. Inga konstigheter enligt oss. Men vi sitter aldrig sysslolösa om man säger så.

Jag ser 2013 lite som ett experimentår. Förra gången jag inte var anställd på klassiskt vid så hade jag ett heltidsuppdrag och jobbade med samma kund i nästan 2 år. Nu är det lite annorlunda och jag ser fram emot att testa på hur det är. Om man inte testat så kan man inte veta. Å andra sidan vet man aldrig vad som händer med någonting så man ska akta sig för att skriva saker i sten. Jag fokuserar på att ha roligt och tar saker som det kommer. Men jag har redan stött på patrull. Jag var ute och sprang i fredags och fick dåligt samvete för att jag var ute och ”alla andra” var inne och jobbade. En känsla som är ungefär hur onödig som helst. Jag måste jobba på att känna mig förtjänt av den frihet jag har just nu och passa på att njuta och ta vara på den medan jag kan. Tänk att det ska vara så svårt!