Igår efter min fjälltur fick jag fint besök från Hälsingland: mormor, morfar och den svarta springhunden! Dagen försvann i ett nafs sedan jag lurat ut mormor och hunden på långpromenad och imorse började vi söndagen med helgfrukost på Gammelgården och sedan en roadtrip bland alla skidanläggningar och så en sväng in till Norge.

Bilderna nedan är från mitt konto på Instagram (@sararonne). Där chockar jag mina följare med att ha håret utsläppt och erkänner att vi tog bilen till toppen av fjället. Ibland kan hurtigheten på den här bloggen gå och dra något gammalt över sig. Jag är också lat och älskar att åka bil uppför och att vara bekväm. Jag satt och myste i bilen medan den växlade ner ju brantare det blev.

Nu sitter jag mest och väntar på att en bootcamp ska dra igång. Jag har sedan i våras tagit hjälp av en bloggkollega tillika fantastisk vän (gissa vem!) för att få ordning på mig själv och göra saker och ting lite mer effektivt och imorgon drar vi igång allvaret. Jag har en känsla av att de närmsta veckorna ska bestå av kokat vatten, gröna blad, lågintensiva morgonpass och tung styrka.

1:a raden fr vä: nyinflyttad i fjällstugan // favoriter från Origins

2:a raden fr vä: chockar Insta med utsläppt hår // besöket har kraschat i soffan

3:e raden fr vä: morfar pÃ¥ vischan // Ã¥ker bil upp till – och ned frÃ¥n – berget

Det går fjäll i allt jag gör just nu. Jag bor i fjällen, jobbar med fjällsaker och äter fjällmat. När kommer snön egentligen? Igår var det nästan 20 grader och härlig höstsol. Ikväll trotsar jag brittsommaren med mustig gryta. Jag ska bara ta bilen nerför hela berget och köpa vin. Vin är tydligen en viktig ingrediens. Jag har aldrig gjort gryta förut men så mycket har jag i alla fall förstått. Imorgon kommer mormor och morfar på besök och innan dess ska jag få till ett längre pass på fjället. Det blir min första riktiga fjällhelg här i Sälen!

PS. Ni får säga till om ni tröttnar på mitt fjälltjat. Kanske ska jag ta mig till gymmet någon dag?

Fjällfrukost: gröt.

Tror ni att motivation kan blekna? Till exempel att man kämpar jättehÃ¥rt för att nÃ¥ mÃ¥l ”x” och sÃ¥ nÃ¥r man det och sÃ¥ kanske man faller ifrÃ¥n och sÃ¥ vill man nÃ¥ det igen men sÃ¥ blir det ett uns jobbigare. Och om man fortsätter sÃ¥ halkar man liksom längre och längre bak? Jag funderade pÃ¥ det idag när jag var ute och gisprang. Gick och sprang alltsÃ¥. Fast mest gick. Först gick det för mycket uppför och sedan skulle jag gÃ¥ nedför en skidbacke och dÃ¥ var det myrmark.

Det var länge sedan jag gjorde ett riktigt träningsschema. Jag tror jag måste göra ett. Och faktiskt träna de pass som jag planerar. Det känns som att jag liksom fastnat i mesträsket. Jag är duktig på att röra på mig. Men liksom träna? Bli helt slut! Ha träningsvärk!

Och direkt när jag skrivit stycket ovan så minns jag mjölksyran från löparveckan i alperna och att jag hade så mycket träningsvärk i mina triceps förra veckan att jag inte kunde lyfta armarna över huvudet. Jag tror jag drabbats av konstiga hjärnspöken och någon gräsetärgrönarepåandrasidanöverdos. Nåja, jag är i alla fall glad. Bara längtandes!