Vi sitter i bilen på väg mot Åre och utifrån min väska med prylar så kan jag se att orange is the new black. Har du förresten inte sett serien så se den!

Mössa // Seger

Anteckningsbok ”Superstar” i vilken jag skriver upp all min träning // Smythson

Nycklar till Åre med minne från St Anton

Nyshoppat doftljus (Bibliothéque) // Byredo

Jag kan ju tycka aningens tjatig, för här kommer ett till inlägg pÃ¥ temat ”välja”. Jag är i Stockholm efter en härlig Halmstadhelg och ett intensivt dygn i Göteborg och BorÃ¥s. Jag ligger ett gäng timmar back pÃ¥ sömn, inte för att jag stressat ihjäl mig utan för att jag inte kunnat sova. Ibland händer det pÃ¥ grund av grubbel och ibland pÃ¥ grund av pirr i magen.

Det känns i kroppen att jag är sömndepriverad. Ögonen är torra och jag skulle liksom vilja doppa dem i en burk dyr fuktcréme, huvudet ligger steget efter och är som vadderat i bomull och med känslan att jag har en förkylning lÃ¥ngt bak i kinderna i örsnibbstrakten trots att jag är frisk som en nötkärna. Typ samma som att vara bakis alltsÃ¥ – minus huvudvärk och illamÃ¥ende.

Intervaller står på schemat men inser värdet av att avstå och låta kroppen hämta energi istället för att ytterligare tömma. Precis som värdet av att avstå tuff träning i samband med att man anar en förkylning. Det handlar om att välja. Att vara smart och inse att göra jag a så händer x och gör jag b så händer y, istället för att gå efter en träningsplan arbetad fram efter ceteris paribus (där allt annat runt omkring är konstant).

Allting handlar om att välja och ett av de bästa uppmaningarna jag hört pÃ¥ en yogaklass är ”andas in det du vill ha mer av och andas ut det du vill ha mindre av”. Det handlar rätt och slätt om att välja det du vill ha mer av och välja det du vill ha mindre av. Fast det är enklare att tänka pÃ¥ det utifrÃ¥n andning än aktiva val. Val är som bekant bÃ¥de svÃ¥ra och jobbiga – andas gör vi ju jämt. PÃ¥ sÃ¥ sätt är andningsliknelsen bra och styr vad vi egentligen vill rätt in i vÃ¥rt medvetande.

Jag är ibland rätt krass. Förmodligen väldigt ego? Jag har tidigare skrivit om att man borde ha som en uttalad livsfilosofi och värderingar för sig själv – allra helst nedskrivna. Lite sÃ¥ som ett företag som arbetar med värdeord. PÃ¥ sÃ¥ sätt har man nÃ¥got att hÃ¥lla i handen när man inte vet eller tappar bort sig i hur man ska agera.

Jag väljer att lÃ¥ta glädje (ofta tätt förknippat med min magkänsla) vara en viktig del i min beslutsprocess. Därför väljer jag bort rätt mycket med gott samvete. Till exempel relationer som jag rannsakar och inser att jag inte fÃ¥r energi eller glädje frÃ¥n, tidiga morgonflyg (eller möten…) som gör att jag vaknar med trötthet som skapar en olustig känsla i magen, kvälls- och skvallerpress (inklusive Metro), jobb som fÃ¥r mig att mÃ¥ mer dÃ¥ligt än bra och bloggar som skapar en känsla av irritation och frustration hos mig. Det är inte alltid lätt att välja sÃ¥här – men det är sÃ¥ värt det!

Genom medvetna beslut kan jag ”choose to be happy” (som det sÃ¥ käckt heter pÃ¥ Pinterest) vad gäller alla de aspekter jag faktiskt kan pÃ¥verka i mitt liv. Jag, och mÃ¥nga med mig, har fullt upp med att hantera alla känslor av otillräcklighet eller prestationsjobbiga saker som lever sitt lilla liv pÃ¥ insidan. Jag behöver inte allt det andra ocksÃ¥ – inte när jag faktiskt kan välja bort det!

Så, sluttjatat om att välja för idag. I nästa inlägg tänkte jag skriva om skor.

Det är något särskilt med träning. Något som får mig att växa och bli stark. Ja inte bara till musklerna utan mentalt. Mina träningspass har byggt en stabil självkänsla och en fast förankrad plattform att stå på där jag har odlat känslor och tankar om att jag kan och att jag är bra. Jag tar ingen skit!

Man kan gÃ¥ ner i vikt med bra kost – men jag tror att fÃ¥ saker bygger självkänsla och självförtroende som träning och det är oerhört viktiga verktyg att ta med sig när man vill förändra livet. Att dessutom vÃ¥ga utmana sig är att ta enorma kliv framÃ¥t.

Jag skulle inte varit där jag är idag om jag inte börjat med min löpning pÃ¥ den klassiska slingan som mäter drygt 1300 meter nära golfbanan i Saltsjöbaden. Ett tag kunde jag varenda rot och varenda sten. Jag kunde springa den baklänges i sömnen. Jag skulle inte varit där jag är idag om jag inte vÃ¥gat mig till Friskis & Svettispassen i den grusiga gympahallen. Jag skulle inte varit där jag är idag om jag inte börjat hänga pÃ¥ gymmet i Dublin, sprungit backar i samband med min skidlärarutbildning i Whistler eller älskat varje spinningpass jag gick pÃ¥ (och de var mÃ¥nga!) när jag flyttade hem till Sverige. Jag skulle inte varit där jag är idag om jag inte testat att springa i 24 timmar – och sedan sprungit lite längre i 12 timmar. Eller kört 25 timmeslÃ¥nga spinningpass pÃ¥ raken. Eller cyklat i Åre.

Jag är där jag är idag för att jag har lärt mig att jag kan. Den känslan har gjort mig trygg i att fatta stora beslut i mitt liv och att lita pÃ¥ det jag gör är rätt. Den känslan och alla lärdomar har gjort mig ödmjuk inför kunskap – men ocksÃ¥ oerhört hungrig pÃ¥ kompetens och erfarenhet. Och nyfiken pÃ¥ att utmana och utmanas i arbetslivet, och att vÃ¥ga tro pÃ¥ att det jag gör är bra – jag kanske till och med riktigt bra. Och att vÃ¥ga gÃ¥ in i en diskussion där den andra parten har en annan infallsvinkel men, hör och häpna, faktiskt inte alltid vet bättre eller kan bättre.

För det kan hända att man hamnar i skuggan av allt och alla – att man tror att alla andra kan bättre och mer. Man tror att man inte är lika bra. Ja, kanske inte alls bra förresten. Och sÃ¥ stÃ¥r man där, tillplattad och vinglig, utan kraft eller mod att sträcka pÃ¥ ryggen eller vÃ¥ga tro att man faktiskt är nÃ¥got. Och risken är att man tar en massa skit.

Jag säger inte att ett pass på löpbandet gör dig stark och rakryggad. Men enträgna träningspass gör så småningom det. För ur träningen växer du. I hjärtat och i hjärnan. Och i dig själv. Jag önskar att alla barn, och många vuxna, fick möjlighet att känna den känslan. Av stolthet och av styrka, från att ha antagit utmaningen och besegrat den. Det är något man har med sig hela livet. Ta ingen skit!