Jag är i Åre och gick en midnattspromenad med en härlig vän i öronen och förundrades över ljuset. Vi pratade om livet och runt omkring mig var det alldeles tomt och tyst. Det är märkligt att promenera runt i en by som vid vissa tillfällen sjuder av sÃ¥ mycket liv att det är alldeles för trÃ¥ngt – men som andra stunder kan vara sÃ¥ tyst, stillsam och fridfull. Jag sÃ¥g en bil och nÃ¥gra killar som Ã¥kte skateboard. Åre är verkligen en lisa för själen.

Vännen på telefonen fyllde mitt hjärta med kärlek och sa många kloka ord. Om att inte behöva jaga bot på sin rastlöshet, utan att istället uppskatta den och lära sig leva med den.

En bild från Halmstad. Glasögon // Tracker från Bliz Eyewear.

Vissa butiker är roligare än andra. Bland mina favoriter finns Rosencranz i Halmstad och det nya Trendmakeriet som ligger mittemot där jag fastnade för den här grejen. Och så gillar jag butiken med lite allt möjligt som ligger bredvid Hamnkrogen i Torekov. Där köpte jag en hatt som jag ännu inte tagit av mig, såhär flera timmar senare.

Jag tänker att hatt faktiskt kan bli min grej; inspirerad av Sofia Hedström i Women’s Health. När jag stod och provade den och hade beslutsÃ¥ngest sÃ¥ frÃ¥gade jag mig när jag egentligen skulle ha hatt. Nu undrar jag snarare när jag inte ska ha det?

Ibland kan jag knappt ta på mig skorna. Jag kan inte böja mig ner. Att plocka upp något jag tappat på golvet är en kraftansträngning. När jag ska vira handduken runt nytvättat hår får jag göra en sidokrumbukt. Jag tvättar ansiktet i handfatet stödd på händerna mot bänken.

Jag har inte ont i ryggen Рjag kan bara inte r̦ra mig.

Allt det där ovan är på en dålig dag, och de är ganska många. Men ofta, när jag väl är aktiv, så känner jag inte av det. Det funkade fint med stand up paddling, jag kan springa, jag kan dra grejer. Jag kan bara inte plocka upp en gummisnodd som trillat på golvet så himla enkelt.

Jag har gÃ¥tt till mängder av människor (massörer, naprapater, kiropraktorer och sjukgymnaster) och mÃ¥nga riktigt bra sÃ¥dana – fast även om det känts bättre för stunden sÃ¥ känns det inte bättre i det längre loppet. I veckan bokade jag tid hos en osteopat som figurerat pÃ¥ nÃ¥gra poddar alldeles nyss, och som en av mina vänner lovordat mycket. Han finns i Stockholm och det är ju inte var dag jag är i Stockholm sÃ¥ jag fÃ¥r vänta lite till. Tills dess fÃ¥r jag fortsätta knyta skorna genom att göra nÃ¥gon halvkonstig rörelse Ã¥t sidan.