Nu har det gått 3 veckor sedan jag började använda produkterna från L300. Jag har framförallt använt moussen, dagcrémen, nattcrémen och ögoncrémen.

Det jag gillar väldigt mycket med produkterna är hur lätt de gÃ¥r in i huden utan att kännas kletiga, tunga eller feta. Det är en skön känsla att börja med en dagcréme – eller att avsluta dagen med en nattcréme. NÃ¥gra sekunder efter att jag applicerat den sÃ¥ känns huden glad och nöjd. Jag tror att detta kommer kännas ännu mycket mer när den tuffa fjälluften kommer att vara mer pÃ¥taglig!

Eftersom jag tänkt lite extra på min hud beter sig har jag märkt vad en dag framför en skärm gör. Min hy blir mycket fetare än när jag inte sitter framför datorn i flera timmar. Har du tänkt på det?

Jag är nöjd med L300 och ser detta som ett bra budgetalternativ. Om jag fick önska skulle dagcrémen innehÃ¥lla spf ocksÃ¥ – sÃ¥ behöver jag inte använda fler crèmer ovanpÃ¥ varandra. Jag frÃ¥gade L300 om detta och fick följande svaret att ”solfaktor tillför kemikalier till cremerna och vi vet att mÃ¥nga av L300s användare inte vill belasta hyn med det när det inte behövs”. Det hade jag faktiskt inte tänkt pÃ¥ – intressant!

Om jag fick välja ut en favoritprodukt i serien så är det dagcrémen ändå. Så otroligt bra konsistens och en fin grund för foundation eller puder eller vad man väljer att lägga ovanpå!

Nu har du har chansen att vinna ett kit med valfri serie från L300 original samt en blender till ett värde av 1300 kr så du kan göra nyttiga och vitaminrika smoothies i höst!

Gör såhär för att vara med och tävla:

Ta en bild på något som får dig att må bra i vardagen.  Ladda upp bilden på instagram eller L300s facebooksida och märk den med #l300boost. Klart!

1:a pris (1 person): Produkter från L300 och en blender till ett värde av 1300 kr.

2:a pris (5 personer): Produkter från L300 till ett värde av 500 kr.

Tävlingen pågår fram till den 22 september. Alla tävlingsregler finns på Facebooksidan L300SE.

Detta blogginlägg skrivs i samarbete med L300

Jag var på hälsocentralen igår. Tänkte kolla upp en grej med ett enkelt blodprov. Jag trodde att det skulle gå snabbt men det tog ju två timmar och blev en hälsoundersökning. Först drop in (väntetid en timme), sedan träffa doktor. Som kollade reflexer med hammare på knät (haha), lyssnade på hjärtat, lyste i öronen och god knows what else. Till slut tänkte jag att det var lika bra att hon kollade blodtrycket också, så då fick jag ligga och meditera en stund eftersom jag varit uppe och hoppat i något annat hon skulle undersöka.

Den svenska sjukvÃ¥rden är säkerligen fantastisk men jag gillar inte hälsovÃ¥rdscentraler. Lukten som letar sig in i näsborrarna – och känslan därtill. Jag känner mig sjuk pÃ¥ sjukhus oavsett hur frisk jag var utanför dörren. Helst skulle jag vilja att sjukvÃ¥rden skulle vara som ett hotell. Lite som Mälarkliniken (tandvÃ¥rd för människor – icke att förväxla med häststället) som jag gÃ¥r till.

När jag skulle registrera mig i kassan på hälsocentralen i Åre undrade den vänliga tanten om jag ville ha ett högkostnadskort.

– Jo det kan jag väl ta även om jag inte tänkt komma hit igen, svarade jag glättigt.

Och jag tror att just där och då så jinxade jag det. Det kändes inte alls bra i magen efteråt. Tänk om just jag kommer att få gå dit igen och igen och igen inom en snar framtid. Livet är ju ett jäkla lotteri.

Jag hade i alla fall bra blodtryck enligt läkaren. 120 genom nÃ¥gonting jag inte minns. Och en vilopuls pÃ¥ 60. Vid en snabbgoogling kan 60 i vilopuls vara bÃ¥de ”normalt” och ”superbra” och 120 kan vara bÃ¥de ”utmärkt” och ”en förstadium till högt blodtryck”. Inte konstigt att man blir nojjig. Jäkla google alltsÃ¥.

Jag vet inte vilka erfarenheter ni har från misslyckanden men jag minns inte att jag har upplevt några.

Och vad menar jag med det?

Kanske beror det pÃ¥ att jag levt sÃ¥ himla skyddat och händelselöst? Fast det tror jag inte. Jag är nog bara inte en sÃ¥dan som upplever att jag misslyckas särskilt ofta – det är sällan jag grämer mig.

Jag är ingen superperson. Inte felfri och inte världsbäst. Men om det är en sak som jag är bra pÃ¥ sÃ¥ är det att gÃ¥ vidare. Jag tänker inte ”jävla skit det här gick inte, jag är sÃ¥ dÃ¥lig” utan ”ojdÃ¥, det blev visst sÃ¥här – jaha, men då gör jag pÃ¥ det andra sättet istället”.

Jag ser inte mina ”ojdÃ¥” som misslyckanden – jag ser dem som lärdomar. Och det är sjukt stor skillnad pÃ¥ sidan pÃ¥ det myntet!

Inställningen ”det blir alltid som man tänkt sig” kan provocera mÃ¥nga men det handlar inte om en bokstavlig verklighet (ingen har t.ex. tänkt sig en sjukdom) utan en inställning. Ungefär som: livet är inte vad som händer oss utan hur vi reagerar pÃ¥ det (som jag ocksÃ¥ är ett stort fan av).

Saker och ting har inte blivit som jag trott i en del fall och jag har både påbörjat och avslutat projekt, privat och yrkesmässigt, men jag har lärt mig av det och jag tar med mig många erfarenheter in i nästa livsfas. Och nästa. Och jag inser att man aldrig är fullärd.

Jag har utsatt mig för massor av saker i mitt liv. Jag har pluggat svåra saker, bott och jobbat i andra länder och i olika städer och utmanats i arbetslivet och tagit mig an både en och flera utmaningar privat. Och jag har lärt mig hur mycket som helst. Ofta beror det på saker som utvecklat sig på ett annat sätt än jag trott.

Efter mig drar jag en osynlig släpvagn med erfarenheter frÃ¥n saker jag upplevt och insikter frÃ¥n människor jag mött. Alltsammans har det pÃ¥verkat mig. Men, släpvagnen är lastad med positiv last: kunskap, hopp och energi. Den kommer inte lastad med grubbel och ”what if’s” och självskäll.

Jag har många framgångsrika entreprenörer runt omkring mig i olika sammanhang. Och det finns en sak jag tydligt märker att de har gemensamt: energin de för med sig in i ett rum eller möte. När jag träffar en entreprenör är det som att luften fylls med mer syre. Det är nyfikenheten och inställningen som smittar av sig; deras mindset. De är inte smartare än alla andra, inte mer världsbäst. Men de har förmågan att se lärdomarna och att applicera dem på möjligheterna.