Dagens tokblå himmel lockade fram vårkänslorna. Jag hade mina Raybans på näsan och satt ute hela förmiddagen utan att frysa. Sedan började jag drömma om vårfräscha nyheter, rosa och pasteller och knåpade ihop en önskelista. Några av sakerna på listan har jag redan gett mig själv!

Keps i rosa, scarves i mjuka pastelliga toner och sneakers i rosa – allt från HM och på väg hem till mig.

Röhnisch kan det där med detaljer på plagg och Hannah jacket är galet snygg i ryggen.

Solglasögon från Bliz och fin färg på naglarna – ja tack!

En rosa cykel från Stålhästen vill jag ha, så att jag kan cykla till och från jobbet. Det optimala antalet cyklar är alltid n+1.

Inte så rosa men väl en blå Active Comfort tee från Craft. Skönaste t-shirten som jag har i grått.

En yogisk matta från Grounded Factory. Jag ser framför mig att jag rullar ut den utomhus under solen. Fick den finaste komplimangen häromdagen att jag är en yogisk person. Den beskrivningen om mig själv bär jag med stolthet!

Enjoy life eat cake. Bara för att. Inte till salu någonstans vad jag vet – hittas däremot på Pinterest.

Fredag igen! Och jag firar med min nyfunna tradition som jag tycker mycket om: en fredagslista. Här kommer tio saker som jag tycker gör livet värt att leva.

Nakna fötter på daggvått gräs. För att det största i livet också kan vara det minsta: att känna.

Solnedgångar med knallrosa himlar. Inget skådespel är bättre än de som naturen ibland bjuder oss på – bara vi stannar upp och tittar.

En knallblå himmel som aldrig tar slut. Evighetens evighet är mäktig.

Busiga sovmorgnar och efterrätt till middag. Frihet behöver inte handla om att ha alldeles mycket pengar eller största huset.

Bultande hjärta och mjölksyra i musklerna. Ingen annan gång är livet så påtagligt som när vi känner det starkt inom oss.

Stormvindar och åskväder. Alltings storhet märks som mest när det mullrar på.

Fåglar och frukt. För när man verkligen tänker på det så är det så märkligt alltsammans. Att frukt liksom växer och kan plockas för att äta – och att det är naturen som fixar det. Och fåglarna som flyttar och vet precis var de ska. Förunderligt!

Vänner. För inget gör en rikare.

Twists & turns. För hur skulle det vara om vi alltid visste allting. Livet är livet för att det är livet.

Berg och hav. Världens monument och starkare än något annat. Sådant är mäktigt.

Det här med att vara still och inaktiv passar inte mig. Inte för att jag längtar efter svett och mjölksyra – utan mest för att man inte upplever så himla mycket i en fåtölj. Det är väldigt tråkigt helt enkelt. Vi kollar på serien The Fall om kvällarna och jag lyssnar på ljudboken Fallvatten på BookBeat. Jag jobbar på som vanligt med min MacBook i knät och jag äter Naproxan och stark Alvedon.

Igår hämtade Viktor mig utanför huset. Jag tog hissen ner och så åkte vi några hundra meter till InMo där han jobbar för att stämma av lite nervbanor och rörelser i Redcord. Det gick oväntat bra och jag kunde ha raka ben i Redcorden utan att få ont vilket var ett litet glädjepiller i sig. Kvällen innan hade jag gått tvärs över gatan och tillbaka och efter den utflykten hade jag så plötsligt ont i knät att jag fick Citodon utskrivet.

I allt det onda vet jag ju att jag inte har fel på vare sig knä eller vad. Det är bara nerver som spökar. Men det gör ju lika ont för det!

Idag jagar jag min magnetröntgen som jag blivit lovad den här veckan – imorgon är det fredag och jag har en känsla av totalt oflyt i den här processen. Fick en chock när jag fick höra att röntgensvar kan dröja i veckor dock, en frustration kring ett sådant passivt liv i väntande har jag ärvt från min mamma. Nu har jag levt så mycket i väntan på en röntgentid att det upptagit mina tankar men en tid kommer inte att förändra något – det som eventuellt förändrar något är eventuell behandling efter att man fått svar. Att vänta i veckor på det har jag varken lust eller tid med.

Däremot har jag tid att lägga ytterligare pusselbitar; som hur jag upplever skillnad i känslan efter små, små övningar i Redcord till exempel. Det som är frustrerande med pusslet är beroendet av andra människor; det gör så otroligt stor skillnad om man träffar rätt i de människor man möter och som man behöver hjälp av. Så är det visserligen oavsett vad man gör i livet men det blir så påtagligt i ett sådant här läge.

Och det skulle heller inte förvåna mig om jag bara vaknade upp en dag och inte hade ont alls. Då skulle jag fira med att vintertälta. Det ska jag göra så snart jag inte har ont i benet!