Jag har varit sugen på att göra pizza med kantareller i evigheter nu, men har haft lite otur på svampfronten. Att jag skulle plocka dem själv gav jag upp på första försöket. Jag är ingen svampmänniska, så är det bara. Jag hade typ knappt ens ätit kantareller för några år sedan. Jag är inte född in i en familj som gör svampstuvning och lägger på macka.

Jag är dÃ¥lig pÃ¥ att plocka bär i allmänhet och jag har faktiskt ingen lust att ändra mig även om det ser kul ut pÃ¥ bild i mitt instaflöde. Men jag vet att roligheten finns just pÃ¥ bild. Jag tycker att det är mest kul att köpa i butik (eller att fÃ¥ goda grejer frÃ¥n mormor – tack sÃ¥ mycket!). När jag blir vuxen kanske jag ocksÃ¥ uppskattar att plocka grejer i skogen. Just nu är det mest kul att springa där.

Hur som helst, kantarellerna har varit slut i min matbutik men idag fanns de där så jag köpte hem en stor påse som jag smörstekte och la på en glutenfri (low carb) pizzabotten.

Receptet hämtade jag frÃ¥n kokboken ”Jills mat efter säsong” – sÃ¥här gör du (det räcker till 2 personer):

> Vispa 3 ägg och 1 dl grädde.

> Blanda i 2 dl mandelmjöl, 2 msk fiberhusk och 1 tsk bakpulver så att det blir en smet.

> Bred ut på bakplåtspapper på en plåt och grädda i ca 10 minuter i 175 grader.

> Smörstek kantarellerna och riv västerbottensost. Skiva eventuellt en tomat.

> Lägg på allt på den förgräddade pizzabotten och grädda i ytterligare 5-10 minuter.

Jag gillar när det är konkret. Jag gör gärna planer och pratar om drömmar – men jag har alltid alla intentioner att ocksÃ¥ göra det jag pratar om. Det behöver inte alltid vara sÃ¥ svÃ¥ra saker. Tvärtom är det lilla i tillvaron ocksÃ¥ oftast det härligaste. Det här är min bucket list för hösten, för oktober framförallt. LÃ¥na den, om du vill!

Allt oftare läser jag nyhetsrapportering om att det inte är motionerandet eller nödvändigtvis maten som är svaret på everything evil (vad gäller folkhälsan då). Det är sittandet som är boven. Eller snarare: det konstanta sittandet. Det är tydligen ok att sitta bara vi går till skrivaren eller kaffeautomaten relativt ofta.

Just i detta nu sänds Kropp & Själ i P1 (som jag inte lyssnar på live men absolut tänker göra i podversion) om sittande. Och på Twitter läste jag precis att sitta är det nya röka – med länk till detta kompendium.

Och jag tror att kanske är det precis så det kommer att bli. Men vad innebär det? Kommer vi fnysa åt alla som sitter. Tänka nedvärderande tankar? Tränga oss förbi sittplatserna på tunnelbanan för att få en åtråvärd ståplats.

Jag har höj- och sänkbart skrivbord och brukar ofta stå vid det fram till lunch men sitta ner de få timmarna från lunch (typ 13.30-ish) fram tills jag går hem (typ 16) men på ett av mina tidigare jobb hade vi ståtävling. Den som stod längst stod i flera veckor i sträck.

Snart kommer vi kanske alla ta med våra böcker, tidningar och ipads till gåbandet eller cykeln på gymmet utan att skämmas för oss. För att sitta och plugga eller läsa eller kolla på serier är inte att tänka på.

Ja, hur kommer framtiden att bli egentligen?