Jag och min mamma verkar ha gjort det till en vana att dela på saker och ting. Hazel till exempel. Och nu också ett växthus. Det kommer om någon vecka och jag som inte har särskilt gröna fingrar tänkte överlåta det praktiska till mamma, men räknar med en del av skörden. Egenproducerade grejer är ju trevligt, tänker jag.

Det finns mycket som funkar att dela. Bil är en sådan grej, hus en annan. Det hade varit ganska perfekt för en sådan som mig att bo i ett uppstyrt huskollektiv. Alltså inte sådant kollektiv man bodde i som student, utan lite mer vuxet – och gärna med rätt mycket lyx.

Tillsammans med min sambo äger jag två lägenheter, och bor i ett tredje hem i Åre som inte är mitt men däremot mina föräldrars. Förutom att jag hoppas få någon form av avkastning på mina lägenhetsinvesteringar så kan jag ibland tycka att det är onödigt att jag har så många kvadratmetrar jag aldrig vistas i. Men jag hittar heller inget bra alternativ. Jag vill inte hyra en stuga i Halmstad om sommaren och vara styrd efter planering och bokningar och så, då vill jag ha hellre mitt eget ställe där jag kan lämna kvar mina saker och åka till närsom jag känner för det.

Förslaget om att dela jobb har jag hört om några gånger – nu senast häromdagen, men jag har inte satt mig in i det så mycket. Funkar det? Vad är argumenten för och emot?

Bilden har inte så mycket med texten att göra, förutom att det är en frukost jag åt i Hälsingland – där också växthuset ska stå.

Bliz Ultra Lens Science är det mest avancerade konceptet inom linsteknologi (svåra ord det där) som lanseras 1 maj och efter att ha sprungit ett gäng vändor i dessa glasögon – i ömsom solsken ömson regnsmatter – så är de mina givna följeslagare när jag vill vara säker på att ha något som funkar.

Nu tävlar jag ut ett par Bliz med ULS till en lycklig vinnare som kommer få många sköna stunder på vägarna oavsett om det är till fots, på cykel, rullskidor eller annat sätt som kräver bra sikt och extremt lätta glasögon på näsan.

För att tävla lägger du en kommentar nedan med en av alla de bra grejer som linskonceptet ULS innefattar och som gör dem mest tekniskt avancerade på marknaden. Motivera också kort när du vill använda dem allra mest; är det på morgonjoggen utmed havet, på rundorna i spöregn på cykeln eller när det nu kan vara.

Tävlingen pågår fram till den 5 maj kl 23.59!

För fler chanser att vinna kan jag rekommendera att gå in på några skidprofilers digitala konton, det finns fler som tävlar ut glasögon där – bland annat Theodor Pettersson från landslaget och fler tävlingar dyker nog upp inom kort.

**tävlingen är avslutad och Malin Johansson vann**

** inlägget är en del av ett långvarigt samarbete med Bliz Eyewear som är jag superglad över **

Jag har bestämt mig för att ta den här veckan lite halvledigt och jobbar således halvdagar på mitt Åreuppdrag. Det kan jag passa på att unna mig tänkte jag, eftersom vintersäsongen går mot sitt slut och jag laddar batterierna inför sommarsäsong.

Solen strålade redan tidigt imorse och vindrutan var frostig på bilen. Jag är i Hälsingland och gick min morgonpromenad på motionsspåret vid Bolleberget; en fantastisk fin slinga om 2.5 km, bitvis rejält kuperad såsom alla motionsslingor är.

På förmiddagen passade jag på att jobba i några timmar innan jag och Hazel gick ut igen och ner till vattnet. Mina vinterbleka ben fångade några solstrålar och värmen gjorde gott för själen. Fåglarna kvittrade skvallrigt i öronen och jag tog några jobbsamtal där ute i vårfröjden.

När det blev tidig eftermiddag hämtade jag upp min mamma och så köpte vi med oss fika från Lilla K i Bollnäs (härligt White Guide-listat ställe!) och åkte till Prästnäset för en ljuvlig stund med tystnad, bulle och fågelkvitter.

Någonstans mellan latten och vaniljbullen gick solen i moln och vi åkte hemåt. Det blev kyligare i luften och jag vet att trots det så längtar min kolfiberracer ut på landsvägarna!