Under ett ambitiöst ögonblick igår lovade jag Pernilla att jag skulle haka på och köra morgonspinning idag. Hade jag inte sagt att jag faktiskt skulle med, hade jag aldrig lämnat sängen när klockan ringde 05.15 imorse.
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Under ett ambitiöst ögonblick igår lovade jag Pernilla att jag skulle haka på och köra morgonspinning idag. Hade jag inte sagt att jag faktiskt skulle med, hade jag aldrig lämnat sängen när klockan ringde 05.15 imorse.
Det stod lugn yoga på min träningslista för helgen. Det blev inget lugn. Och ingen yoga. Istället blev det flyttlass och halva släkten och till slut en långjogg.
Flyttkaos
Grabben och min familj prickade in exakt samma helg för sina flyttlass. Han till 34 innerstadskvadratmetrar. De till väldigt många fler kvadratmetrar vid strandkanten en bit från motorbuller. Så istället för yoga på fredagen så bar jag flyttkartonger, micro och lådor och tvättkorgar fulla med löparskor. Allt fick plats i en släpvagn om nio kvadrat så det var ganska lugnt. Värre var det hos föräldrarna. Möbler och långt mycker fler än 200 flyttkartonger kräver en del organisering. Och även om ”riktiga” flyttgubbar (eller packmästare som de kallas) gjorde grovjobbet så är det jobbigt att packa upp och flytta om lådor hit och dit. Det är en effektiv form av vardagsmotion, så har du kompisar som ska flytta – anmäld dig som frivillighjälp! (Dock är de obligatoriska fikapauserna livsfarliga)
Lyxlir
Torsdagens middag på Grill har jag redan skrivit om. Kvällen efter blev det underbar mat på stamstället Koh Phangan. Ah härliga Thailand!! Igår blev det middag med efterätt hos föräldrarna och ikväll blev det pizza i stora lass när alla samlades hos föräldrarna (åter igen) för middag innan alla som hade varit med och hjälpt till skulle tillbaka till sin del av Sverige.
Men jag hann också med en annan form av lyx. Idag gick jag nämligen en solig promenad med en annan bloggare och utbytte träningserfarenheter och diskuterade viktminskningstips. Det är härligt med motivation och inspiration inte bara från egna träningsresultat, utan också från personer i ens omgivning! Nästan 6 km promenad blev det, och en liten vätskestation på vägen såklart. Och så råkade jag lova att jag ska upp och köra spinning imorgon bitti… ooops.
Söndagsträning
Ibland vet jag inte vad som flyger i mig. Och inte i eftermiddags heller. Men jag fick i alla fall för mig att jag skulle ut och springa långpass. Så jag laddade Ipoden med fem och en halv timma (utifall liksom) Anastacia och gav mig iväg. 16 kilometer på cykelbana, grusväg och över stock och sten. Och inte en enda gång under rundan funderade jag på om jag kanske skulle svänga av lite tidigare så det blev lite kortare. Däremot gick jag vissa bitar – speciellt på en grusväg som var spikrak i en evighet och där det blåste så jag höll på att springa i diket. Och så saknade jag vätskekontrollerna! Halvvägs in i rundan var jag så törstig att jag bara sprang runt och tänkte på hur gott det skulle vara med vatten och den sista biten satt tungan som klistrad till gommen…
Idag har det blivit 12 km. Delat på två.