Jag blev inspirerad av en artikel på Runners Worlds webb att springa hundringar  tidigare i veckan och idag blev det av. Gräset var fortfarande vått från morgonens regnskur men tartanbanan på Sannarps IP var torr och över oss gassade den tidiga kvällssolen.

Intervallpasset (som jag inte hittar just nu dessvärre) går ut på att springa hundringar. 15 stycken uppdelade på 3 ”set”. Dessutom ska det vara stegrande hundringar – helst skulle varje intervall gå lite snabbare än den föregående men jag delade upp seten istället så att varje set gick lite snabbare än det föregående.

Mellan intervallerna i varje set vilade jag i ungefär 30 sekunder. Mellan varje set vilade jag ungefär 3 minuter.

Jag behöver de korta och snabba intervallerna för att göra någonting åt mitt steg. Vanligtvis springer jag med fötterna nära marken och låg hälkick – dessutom har jag ett ganska ”tyst” kroppspråk. Grabben säger alltid att jag skulle behöva springa lite obanat och med lite hinder så att jag tvingas till snabba reaktioner med både fötter och armar.

För att få till lite explosivitetsträning, tillsammans med löpskolning, avslutade vi intervallpasset med ett gäng 20- eller 40-meterslopp. Jag har svårt för tekniken när tempot skruvas upp och blir ofta både låst och spänd i hela kroppen och höften faller ihop. Det där måste jag jobba på. De korta avslutande loppen inleddes med några meters vanlig jogging, varav några meters löpning med ”aktiva” ben och så avslutande 20 meter där jag också skulle lägga till en ordentlig fartökning. Och det var just de där sista 20 metrarna som jag måste nöta in.

Vi konstaterade att det är som med skidåkning. Bättre löpteknik kommer inte med en gång trots att man vet hur man gör. Det krävs ett enträget nötande. En dag så sitter den grundläggande tekniken – då kan man börja finslipa. Öka i tempo eller uthållighet.

T-shirt: billig variant från InterSport. Tights: Casall (mina favoriter). Skor: Nike Free (jag älskar dem!)

Grabben i Adidas från topp till tå