När klockan var strax före 23 igår bestämde jag mig för att det var dags för en löptur. Regnet som öst ner sedan eftermiddagen fortsatte att vräka ner men det var en del av tjusningen med att komma ut. Att springa genom sommarkvällarna i regn är något jag drömmer om på vintern och man blir aldrig mer än blöt.

Jag var i Öregrund hela dagen hos min kompis Ella. Vi tittade till de dagsgamla fölen på dagen och när vi var längst bort i hagen öppnade sig himlen första gången. Regndropparna slog hårt mot huden och övergick till hagel och snart var vi så blöta att det inte spelade någon roll. Resten av eftermiddagen tillbringade vi med att sträckkolla den sista säsongen av Skam innan jag tog mig ut på löppasset – och blev sommarregnsblöt igen.

Om en månad tar jag mig an 11 mil i fjällen och jag känner mig redo. Känslan i benen igår kväll var oslagbar. Livet just nu är oslagbart!