Lördag och dags för millopp. Wohoo! Eller?
Det var motigt att komma ut. Men det gick bättre att komma igÃ¥ng. Hade mätt upp en runda pÃ¥ gmap och den gick pÃ¥ gator i krokar jag aldrig varit förut. SÃ¥dant är kul. Lite ovisshet är spännande. Ãven om det visade sig att min runda gick i ett industriomrÃ¥de som i sig självt var allt annat än spännande. Dessutom villade jag bort mig sÃ¥ milloppet blev nÃ¥gon kilometer kortare. Och sÃ¥ sprang jag inte sÃ¥ snabbt heller. Tog inte alls ut mig pÃ¥ samma sätt som under Midnattsloppet förra veckan. Men det gör inte sÃ¥ mycket. Jag har bestämt mig för att springa Tjejmilen imorgon. Grabben fÃ¥r agera hare. Min mÃ¥lsättning är att gÃ¥ i mÃ¥l med mjölksyra i benen och andan i halsen!
Dagens höjdpunkt var när det började störtregna efter 2 km. Det var så kraftfullt och så aggressivt att jag sprang och kände mig som en lycklig och skrattande dåre. Den ilskna vinden hade jag i ryggen och det gav mig bra tryck i benen. à h vad det var härligt med störtskuren. Vid kilometer 4 hade himlen blivit nästan blå igen och då var det inte alls lika kul att springa runt med dyblöta kläder, en hästsvans som droppade och skor som sa chip-chip.
Jag sprang loppet med skor. Men jag har dålig bildfantasi just nu.