Lördag och dags för millopp. Wohoo! Eller?

Det var motigt att komma ut. Men det gick bättre att komma igång. Hade mätt upp en runda på gmap och den gick på gator i krokar jag aldrig varit förut. Sådant är kul. Lite ovisshet är spännande. Även om det visade sig att min runda gick i ett industriområde som i sig självt var allt annat än spännande. Dessutom villade jag bort mig så milloppet blev någon kilometer kortare. Och så sprang jag inte så snabbt heller. Tog inte alls ut mig på samma sätt som under Midnattsloppet förra veckan. Men det gör inte så mycket. Jag har bestämt mig för att springa Tjejmilen imorgon. Grabben får agera hare. Min målsättning är att gå i mål med mjölksyra i benen och andan i halsen!

Dagens höjdpunkt var när det började störtregna efter 2 km. Det var så kraftfullt och så aggressivt att jag sprang och kände mig som en lycklig och skrattande dåre. Den ilskna vinden hade jag i ryggen och det gav mig bra tryck i benen. Åh vad det var härligt med störtskuren. Vid kilometer 4 hade himlen blivit nästan blå igen och då var det inte alls lika kul att springa runt med dyblöta kläder, en hästsvans som droppade och skor som sa chip-chip.

Jag sprang loppet med skor. Men jag har dålig bildfantasi just nu.