Här kommer ett till matinlägg (äta bör man annars dör man). Lunchen fick fixa sig själv i ugnen medan jag jobbade vidare. Det blev himla gott (jag lägger inte upp sådant jag tycker blir äckligt – allt blir som bekant inte bra).

I en ugnsfast form lade jag ett gäng stora brysselkål (svenskodlade och härliga), broccolibuketter (inte svenska…), slarvigt skivad sötpotatis, kycklingfiléer och sparris. Jag drizzlade över olja och kramade saften ur en lime. En nypa salt och många tag med pepparkvarnen. Snabba rörelser med chili (ancho style). In i ugnen på en sisådär 20 minuter.

Det enda problemet jag har med den här maträtten är kycklingen. Kyckling i allmänhet faktiskt. Lika gott som kyckling är – lika svårt tycker jag det är att hitta kyckling som är krav/eko/annan märkning som är bra. Jag är petnoga med att köpa ägg som är krav/eko – och vill även fortsätta göra det när jag ska äta kyckling. Varför verkar det vara så mycket svårare?