Jag tog semester ikväll – i alla fall kändes det så. Så fort Grabben kom hem från jobbet bytte vi till löparkläder och åkte ut mot Tylösand. Klockan var strax före 19 och en behaglig sensommarkänsla omgav oss. Det var tyst och lugnt och stilla och Tylösand bredde ut sig som ett guldkorn. På ett ställe spelade man boule, på ett annat dukade man upp till grillmiddag. Och vi sprang.
Halmstad är som vackrast utan turister. Augusti är verkligen magiskt och jag kan inte med ord beskriva hur det är att springa på Prins Bertils stig när hela havet breder ut sig när man springer ut ur en skogsdunge. Den känslan sprider sig som ett lyckorus i hela kroppen och själen liksom dansar och ler. Det kan man leva länge på!
Jag hade nya klockan på armen men tyckte att siffrorna var snåla. Kom senare på att den visade miles istället för kilometer eftersom jag inte ställt in den innan jag stack ut och sprang. Oh well. 5.04 miles senare var vi tillbaka där vi började rundan och då hade solen precis doppat sig i havet. Solnedgångar på Tylösand får inte plats i kameran hur mycket man än försöker. När himlen färgas i tusen nyanser av rosa, orange och lila och allt är så vackert så man vill spara allt på näthinnan.
Jag: Tights // Casall. T-shirt // Nike. Skor // Nike.
Grabben: Tights // Craft. T-shirt // Craft. Skor // Adidas.
