Jag har precis yogat mig till lite sol i Åre. När jag vaknade i en av Copperhills mjuka sängar låg molnen täta över Åredalen och det såg riktigt höstruggigt ut där ute. När vi landat i den sista av positionerna i morgonens Vinyasayoga glimtade lite solsken förbi där ute. Nu någon timme efteråt vet jag inte riktigt var den solstrålen tog vägen – så det kanske krävs mer yoga?

Detta är den andra av Copperhills yogahelger som går av stapeln. Den första arrangerades i vintras och krockade olyckligt nog med Nike Blast. Det var en full sal som mötte mig imorse, och som guidades genom ett skönt och lagom utmanade flowklass av Elin Jensen som vanligtvis praktiserar i Båstad.

Mellan solhälsningar, hundar och några positioner med inslag från yinyogan, kunde vi blicka ut över trädtopparna och slappna av också med hjälp av lugnet där utanför. Elin började hela den här helgen med att fråga vad vi ville ha ut av den – och mitt svar blev att stressa av. Jag har märkt att livet i Stockholm går i 190 per automatik – jämfört med livet i Halmstad. Ändå hinner jag bara med hälften av allt jag vill. Det är ingen dålig stress som pockar på min uppmärksamhet, men det är likväl en stress. Åre är som en liten lisa för själen. I min version av Åre går livet i 30, och det är alldeles utmärkt lugnt och behagligt.

En hörna av vårt rum

Läckraste frukostmatsalen ever, jag tar ungefär 1000 bilder på den varje gång jag är här