Mitt andra nyårslöfte för 2012 har utvecklats till en konkret tanke och förutom att jag ska landsvägscykla mer – så ska jag även sikta på att ha med matlåda till jobbet 3 dagar i veckan.

Det finns inget som jag tycker låter så tråkigt som matlåda. Det skulle vara tisdagar då. Jag ser framför mig en sliten låda med gårdagens rester och det känns så otroligt fantasilöst. Men jag har precis gjort en analys av mina utgifter per månad och jag lägger typ alla mina pengar på mat. Dessutom har jag mat indelat i ”mataffär” (mest pengar läggs här), ”utemat” (nästan mest pengar läggs här) och ”café” (lite pengar läggs här eftersom jag bara fikar latte någon gång då och då) – vilket bara det är en indikation på att mat är viktigt. Jag spenderar förvånansvärt lite pengar på träning – men den undersökta perioden (juni, juli) är inga representativa månader direkt. Likaså kläder, skönhet och annan shopping har finfina siffror. Under ”nöje” står det 84 kronor för juli månad. Det var när jag hyrde film. I övrigt är jag tydligen ute och äter tapas, 3-rätters och dricker cava för en del pengar. Förmodligen borde detta byta namn till just nöje…

Det jag vill poängtera är att mat är viktigt för mig. Dels vad det är jag faktiskt äter, men också hur den ser ut och känslan runt omkring. Visserligen äter jag allra helst min lunch framför jobbskärmen – men det jag köper upp till kontoret är i princip alltid roliga sallader eller wraps från Brunkebergs Bageri eller Blueberry. Det är sällan skitluncher med halvfabrikat och andra bespottade ingredienser. Min lunch går på mellan 80-100 spänn per dag. Det går ju alldeles utmärkt att halvera den kostnaden – men fortsätta äta i princip samma sak. Så roliga sallader ska hamna i mina framtida matlådor. Inga rester från kvällen innan – och inga storkok!

Precis som med landsvägscyklingen så ska jag börja öva på mitt nyårslöfte redan snart. Hemma på min köksbänk ligger 4 ägg som jag kokade för att ha med till jobbet. Det var ju en fin tanke att jag skulle ha lunch med mig – men påhittigheten känns inte särskilt imponerande (till och med storkok hade varit bättre) så det är kanske lika bra att de ligger kvar där jag glömde dem. Det var å andra sidan svårt att ta med mig den halvliter mjölk som också finns i min kyl men som i kombination med äggen kunde piggat upp lunchen lite. Förutom ägg och mjölk är min kyl fortfarande sorgligt tom. Men som sagt, snart så. Jag har bestämt att jag ska slå mig själv med häpnad!