Idag kom första bakslaget. Jag har precis ätit godis till 127 timmar. Ni som gillar den filmen kommer förmodligen också att gilla Touching the void. Det var en av mina favoritfilmer för ett gäng år sedan och när jag hyrde ett rum i ett hus i Toronto som för övrigt var fullt med en massa studenter så hade jag en gigantisk Touching the voidaffisch minns jag. Det där känns väldigt avlägset nu, men 127 timmar fick mig att minnas.

Då åt jag inte så mycket godis, fast väldigt mycket glass. Low fat och low-kcalglassen med körsbärssmak var favoriten. Det finns en himla massa roliga glassorter i Kanada. Glass åt jag idag med, så där knöt jag ihop den röda tråden i det här blogginlägget. Jag åt godis idag också – och med det så trillade jag av banan för första gången på 10 dagar.

Det är inte så farligt egentligen, mer än att jag konstaterar att det är svårt att sluta äta godis i rätt tid. Jag slutar precis när jag börjat må illa. Det behöver inte vara någon jättemängd, det var det till exempel inte idag, men jag slutar i alla fall inte förrän efter den där godisbiten som är 1 för mycket. Dumt va! Gissningsvis kommer det dröja något kvartal innan jag plockar ihop nästa godispåse, och med tanke på den frekvensen känns godisätandet både kontrollerat och okej. Imorgon är det avgiftning som gäller. Business as usual alltså.

Såhär har min mindre optimala matdag sett ut. Förmodligen rätt okej om man var en vanlig person (vad gäller kalorier, inte något annat). Ja, med undantag för frukosten då som inte var så frukostig.

………………..

Frukost:

Chorizo

Mozzarella

Gurkskivor med Philadelphia på

………………..

(Vid tidpunkten för) Lunch:

Italiensk glass

………………..

Middag:

Grillat kött och grekisk sallad, 1 öl och 2 glas vin

Godis

………………..