Jag är ur form. Det har jag nog varit sedan i våras. Grabben tröstade med att säga att det kanske var positivt eftersom jag fått ett kvitto på vad träningen faktiskt gör (fast man kanske inte alltid märker det). Jo, visst är det så – men andra sidan på samma mynt är inte så rolig.

Jag har inte sprungit sedan slutet av juni och jag har inte styrketränat fokuserat sedan slutet av sommaren. 2010 har hittills inte varit mitt år. Eftersom jag inte vill utmana min olycka särskilt mycket så har jag tagit det lite lugnt och att komma igång igen är svårt. Jag vet hur man lyfter en tung hantel och jag vet hur man springer flera mil – men jag gör det med en gnagande oro om att det sällan kommer en förvarning innan det ”smäller”.

Idag spranggick jag 1000 trappsteg och det var jobbigare än de förra gångerna jag gjort det. Visst kan dagsform påverka men det hjälper mig inte ett skvatt att hitta på fina ursäkter. Jag vet ju hur jag tränat, och framförallt hur jag inte tränat.

Kläder från Craft och mössa från Peak.