Det snurrar rätt så snabbt nu. Dagarna som kommer och dagarna som är. Det är lite som att leva bland karuseller; den ena åkattraktionen tar vid efter den andra. Det kittlar i magen och det står inte särskilt mycket stilla. Juni rullar iväg för snabbt och jag hittar inte bromsen. Är det ens lönt att dra i den. Var modig i år Sara, sa en vän till mig och jag kör på det spåret. Jag säger ja fler gånger än jag säger nej. Tänker att man kanske inte alltid behöver just tänka så mycket. Och faktiskt inte heller ha en enda plan.

Idag är det mÃ¥ndag och jag är i Stockholm i nÃ¥gra timmar till. För 24 timmar sedan var jag i Öregrund pÃ¥ en midsommarfest med vänner som varade hela helgen.  Jag tog med mig mina minnen frÃ¥n Italien som jag kom hem frÃ¥n i onsdags och firade midsommar med Prosecco – och en löptur pÃ¥ midsommaraftons morgon.

Oavsett hur snabbt livet där utanför snurrar  vilar själen i andetagen i bröstkorgen och hjärtat som bultar innanför huden. Då finns inte tid att tänka på något annat än det som är här och nu; fötterna som rör sig snabbt över marken eller cykelhjulet som rullar nästan ljudlöst på vägen. Tankarna kommer av sig själva som lätta sommarmoln på en blå himmel. Det är kravlöst och utmattande och i den kontrasten ligger hela hemligheten till varför jag älskar min träningsglädje.

Ikväll har jag bara skogen i mina öron och Hälsingland under mina fötter. Jag har sommar runt omkring mig och det spelar ingen roll hur den sommarkvällen ser ut. Kvällssol eller spöregn, jag älskar livet oavsett.