Det hela började på en restaurang vid italienska rivieran. Lorenzo, en italiensk man i sina bästa år som bland fyra kvinnor också i sina bästa år, drogs in i samtalet om relationer. I ett generaliserat uttalande där nyanserna försvann i översättningen yppade han de ljuva orden ”kärleken tar slut efter 3 år”. Föga anade han de högljudda protesterna från framförallt Sofia, och föga anade han att uttalandet skulle leda till att fyra bloggare skulle skriva varsin bloggpost om kärlek. Här kommer Lindas inlägg på temat.
Klockan fem en morgon i Civezza vaknar jag av tystnaden. Jag känner efter, funderar lite och trotsar sedan varenda cell i min kropp, kliver upp, smyger ut på terassen och luktar på soluppgången. Svalorna har redan dragit igång sin dag och tuppar på olika håll i dalen har morgonmöte, kuckelikuandet ekar mellan bergen.
Jag går uppför trappan till platsen där man kan se hela Civezza och ända till Medelhavet. Och jag funderar på något som varit ett frekvent samtalsämne den här veckan. Kärlek. Är det en myt? Kan den hålla för evigt?
Enligt forskning (och Lorenzos argumenterade) håller den initala kärleken i en relation i tre år. Då har den göttiga förälskelsen passerat och det är då det riktiga arbetet börjar. Det är då ord som ”kompromiss” och ”uppoffring” verkligen börjar få innebörd och göra den allra ihärdigaste romantikern till en skeptiker.
Jag har varit singel alldeles för länge för att vara något annat än en skeptisk romantiker. Efter 11 år där en relation knappt tagit sig förbi månadsstrecket minns jag inte hur det är att vara den viktigaste personen för någon annan. Och ibland undrar jag på riktigt vad det är för fel på mig. Jag är övertygad om att kärlek finns och att den kan hålla en livstid med kommunikation och arbete. Jag vet bara inte om den är för mig.
Detta är min stora sorg. Att kärlek, den klassiska världsomvälvande sorten, kanske inte är menad för mig.
Jag har blivit väldigt duktig på att vara ensam. Kanske för bra. Och jag har blivit bra på att fokusera på saker jag har kontroll över. Mitt arbete. Mina vänskaper. Min relation till mig själv. Min kärlek till mig själv är det absolut viktigaste kärleken och den jag inte behöver vänta på. Men också den som kräver mest arbete.
Den ljumma sommarvinden stryker över mina nakna lår. Fulla av de celluliter jag hatat så intensivt. En kropp jag avskytt. Som jag med tid och svidande insikter lärt mig acceptera.
Jag blickar ut över Civezza och känner en djup tacksamhet över att få vara. Få känna. Över att jag är modig och gör mitt yttersta för att leva ett liv som gör mig lycklig. Att jag vågar leva mitt liv fullt ut. Och att även om Den Stora Kärleken inte är för mig så har jag ändå hittat en kärlek jag kan räkna med i längre än tre år. Min egen.
Inlägget är skrivet av Linda från La Linda och är en del av en gästbloggcirkel som vi gör ihop med Sofia och Katarina. Du kan läsa mitt inlägg på samma tema hos Sofia, Sofias inlägg hos Katarina. och Katarinas inlägg hos Linda. Sedan är vi förstås alla väldigt nyfikna på hur länge kärleken varar enligt dig?
Så fint skrivet. Och otroligt vacker bild!
Linda är QUEEN
Så viktigt perspektiv! <3
??????
Wow! Så naket. Så ärligt. Heja Linda! Du äger. Självklart finns det en stor kärlek som väntar på dig!
Ja, modigt. Och förmodligen många som känner igen sig. Linda ftw!
Min farmor, som är en mycket klok kvinna och som var lyckligt gift i över 60 år, säger alltid att kärleken är en bergochdalbana.. ibland är båda uppe på toppen och då är allt fantastiskt, ibland är en på botten och ibland, ja ibland är både på botten och det är då det
blir kämpigt.
För övrigt gillade jag alla fyra inläggen mycket. ?
Mycket klokt, kul att du gillade hela cirkeln! 🙂
kloka ord, och visst är det så!
Kärlek gör ont. Min man lämnade mig för snart tre år sedan, jag såg det inte komma. Att älska någon som inte älskar dig tillbaka gör fruktansvärt ont och det sveket sitter i länge. Jag har en ny kärlek nu men vår relation tar jag inte för given på samma sätt som jag gjorde med mina barns pappa. Kärlek är ständigt föränderlig och måste hela tiden underhållas och arbetas med, aktivt. Och från båda parter. Kärlek är bitterljuv, underbar och smärtsam. Kärleken är evig på så vis att den du älskar för alltid sätter spår i ditt inre, även efter att kärleken tagit slut. När jag blev lämnad föll jag. Han frågade efter ett par månader varför jag inte hade kämpat mer. Men att kämpa för att få någon att älska dig är en fåfäng och patetisk kamp och den enda förloraren i slutändan är du själv. Man överlever, och livet kan faktiskt bli rätt ok. Idag tillåter jag mig att njuta av kärleken så mycket jag orkar. Det värsta som kan hända är att jag varit lycklig i onödan. /Några erfarenheter visare.
Tack för att du delar med dig. Måste varit galet tufft att bli lämnad så och dessutom få höra att man inte kämpade nog. 🙁 ”Men att kämpa för att få någon att älska dig är en fåfäng och patetisk kamp och den enda förloraren i slutändan är du själv.” Det tycker jag var väldigt vackra och kloka ord. Så är det verkligen, så många gånger man kämpat för att få någon att älska en och det är verkligen patetiskt. Finns det inte så finns det inte.
Så glad att du hittat någon ny att älska, jag hoppas verkligen du kan njuta av kärleken även den kanske inte är lite bekymmersfri som den en gång var. Kram!
jag tar verkligen fasta på det du skriver att kärleken är evig eftersom den sätter spår. så, så sant – oavsett utgång.
Nu fick du mig att läsa alla 4 inlägg 🙂
Jag är lite fräck och passar på att ställa en praktisk fråga inför ett besök i fjällen, det är ju genom denna blogg jag blivit så sugen på en tur norrut! Ska på lite vandring light i juli och undrar hur man tar sig bäst från Storulvån till Åre? Är det taxi som gäller? Bussarna jag läst om verkar inte trafikera den sträckan? Är det någon som vet så är det väl du tänkte jag, som blir jätteglad för ett litet tips (jag förväntar mig ingen hel tidtabell).
Jag vet att det går en buss, kolla med STF Storulvån – de har stenkoll! Bussen går typ en eller två gånger per dag och är nog egentligen inte arrangerad av kommun eller så utan mer privat, men har uppstått tack vare efterfrågan.
Tack!
Apropå kärlek så hade jag en lärare en gång som sa något sjukt deppigt men som jag minns ordagrant (även om han sa det på spanska): I ett par finns alltid en som älskar och en som låter sig älskas.
Jag hoppas ju att han har fel – även om båda kanske inte alltid är på topp samtidigt i en relation.
Haha. Nej inte så upplyftande direkt…
Fint skrivet! Linda är en stor inspiration!
Men åh, tack snälla! <3
ja visst är hon!!
Roligt koncept med gästbloggcirkel med samma tema. Roligt att se hur olika ni svarar på samma fråga.
ja, det tycker jag med. 😀
Linda, vilken vacker och berörande text! Du är inspirerande <3
Tack fina Jenn, dina ord gör mig väldigt glad!! <3
Linda alltså, en ⭐️ på så många sätt.
Era inlägg berör varje cell i kroppen och ni är helt fantastiska. Snälla, sluta aldrig skriva!
Så fina ord – tack Hanna hälsar jag från oss alla ❤️
Så vackert skrivit!
Tack snälla du!
Ärlighet ger oftast de vackraste orden
Som någon annan skrev här så är trygghet kärlek för mig, jag har varit ihop med min man i nästan 8 år och vi har byggt upp så mycket tillsammans och har en sådan djup kärlek att det känns svårt att tänka sig ett liv utan honom. Men man kan aldrig veta , och det är läskigt. Jag tror och hoppas på evig kärlek men med en skilsmässa i bagaget och föräldrar och 100 vänner som genomgått separationer så tvivlar jag. OM vi skulle sära på oss så kommer kärleken finnas kvar. Min förra man som jag har barn med älskar jag fortfarande men inte på det sättet att jag vill ha en relation till honom. Kärlek är komplicerat och helt underbart:
Jag tror också att kärlek finns kvar på något sätt oavsett allt. Och ja, det är komplicerat och just därför så fantastiskt!
Älskar fotot!
Linda är QUEEN
Men hörrni gullisar.. tack!! <3
Kärlek varar förevigt, enligt mig. Man slutar inte älska en människa man släppt in i sitt hjärta. Med det inte sagt att man behöver älska på det sätt att man vill dela sitt liv med den resten av livet.
Den 1 oktober kommer jag och min man fira 20 år som par, varav 10 år som gifta. Jag älskar honom mer hela tiden. Det kittlar i magen när jag ser honom – förälskelsestadiet är inte helt över än. ❤️
Jag tror också man kan älska på flera sätt. Och stort grattis till 20 starka år!
Så himla intressant!
Jag tror nog att ”den gängse bilden av kärlek” kanske bara varar i ca 3 år, men att kärlek ÄR det där andra också. Uppoffringar, kompromisser, och att ge och att ta. Kärlek för mig är till stor del trygghet och tillit, och det är något som kanske inte är den största delen av den inledande kärleken utan något som byggs upp och bara blir starkare med åren. Kärlek är ju så mycket mer än att bara vara kär 🙂
Jo, visst är det så – och att kärlek kräver någon form av effort och arbete.