Träningsglädje

Om det finns en grej när det kommer till träningskläder som jag är extra petig med så är det löparskor. De bästa löparskorna är de som inte känns. Jag vill inte ha känslan av en sko på foten när jag springer. Jag vill bara ha känslan av att jag springer och att jag alltid känner underlaget. Precis som när jag åker skidor vill jag ha känslan i kroppen. Därför gillar jag att springa stig med trailskor; jag känner terrängen under sulan och kan möta rötter och håligheter på ett annat sätt. Här sprang jag stig med vanliga skor och det gick absolut fint det med; men jag kände inte marken under mina fötter och fick inte samma känsla.

Hur som helst; just nu utvecklar Craft marknadens nya löparskor. Man gör det tillsammans med Vibram som redan idag tillverkar sulor – och jag ser fram emot resultatet. Imorgon ska jag åka ner till Borås för att höra mer om projektet och kanske, kanske få en smygkik på modellerna. Skorna lanseras under 2018 så det är ett tag kvar.

Fram tills dess springer jag gärna i mina trotjänare, även om jag uppdaterar dem regelbundet med nya versioner. Adidas Ultra Boost är min marathonsko och Adidas Energy Boost är min slöjoggarsko. Ni vet, när man tar ett pass bara för att få komma ut och springa lite. Adidas Adios Boost är en favorit för mina pigga pass med någon form av upplägg, oavsett om det är intervaller, fartlek eller en snabbdistans. Åh vad jag längtar efter att få springa igen!

Mina första Ultra Boost. Just dessa har jag slängt eftersom de hade gjort sitt.

Dessa Energy Boost köpte jag i höstas. De har inte fått komma ut på så måna pass så de är fortfarande vita. I sommar ska jag skita ner dem. Jag längtar!

Här hade jag precis sprungit mitt första långpass inför Dublin marathon för två år sedan. Det var maj och jag sprang, knäppt nog, mitt första långpass i ett par Adidas Boston-skor. Jättetunna och med mycket känsla. Jag kan inte låta bli att gilla det!

Vissa personer har en förmåga att skicka ut så mycket bra energi att man inte vill annat än att hänga med den personen. Ofta fysiskt såklart, men nuförtiden så kan man ju hänga på fler sätt. Josefin Dahlberg är en sådan person – som jag inte alls känner men däremot följer i olika sociala kanaler (bloggen hittar du här, här är hennes insta och podden heter Josefin & Vanja). Hon är rosa och fluffig vid första intrycket – och extremt smart och insiktsfull vid det andra.

Josefin har ett skönt sätt att inspirera genom sitt sätt att tänka och vara – och såklart hur hon pratar eller skriver om det. Jag funderar på det där ofta; att vissa personer snackar. Andra personer gör. Ibland är det en kombination av både och. Men alla har vi också en vibe; den energi som vi sänder ut. Oftast är vi inte medvetna om den – trots att den är mäktig.

När jag möter en person med en vibe som berör mig så märker jag det direkt. Det är som att det klickar – ofta direkt genom en skärm. En vibe är så pass stark att den tränger igenom flöden och brus. Det är det som är så häftigt med en vibe; och när vi är medvetna om vår egna vibe – och andras – så kan vi förhålla oss till den på ett alldeles fenomenalt sätt.

Jag tror mycket på vibes och energier. Vi påverkas av det vi tar in – och påverkar genom det vi sänder ut. Jag tror att när vi sänder ut bra grejer, så blir vi belönade tillbaka. Vi förstår det inte alltid – för vi uppfattar inte precis vad som händer. Men det märks.

Madeleine Rybeck har tidigare skrivit en klok instaplat på liknande tema. Läs den! Fundera sen på den vibe som du känner av, och den vibe du har. Har du tänkt på den?

Safety first – health first, så lyder ett av mina främsta riktmärken i allt jag gör i livet. Det är som med syrgasmaskerna på flyget. Hjälp dig själv först, sedan kan du hjälpa andra. Börjar du med någon annan finns risken att det inte blir bra. Alls.

Det är därför jag är så noga med mitt liv och hur jag mår. Mår jag inte bra blir inget bra. Mår jag bra finns det en så mycket större potential i att allt annat blir bra eftersom jag levererar bättre på alla plan. Under en kortare period kan jag offra mycket för ett projekt, en vän eller något annat som är viktigt för mig. Men det är under en begränsad tid och alltid med en förvissning om att jag kan hämta hem det. Ladda batterierna på nytt eller få någon form av belöning som rebootar mitt tillstånd och återställer mig i balans.

Jag förespråkar power hours och regelbunden träning men går det en kortare tid där jag måste prioritera annat så är det ok. För jag vet att det är en begränsad tid och jag vet varför jag gör det. Jag vet också att det troligtvis är bättre att ta den där halvtimman löpturen alldeles oavsett men ibland orkar jag inte – och det är ok. Men det är aldrig ok om den orken aldrig kommer tillbaka. Det är aldrig ok om jag inte hinner med mig själv. Det är aldrig ok om jag inte vågar känna hur jag faktiskt mår.

Det är inte på utsidan som god form börjar. Det är inte på utsidan som kärnan i bra hälsa sitter. Allting börjar inuti. Och det är just det som gör hälsa och god form så monumentalt.

Livet är som ett hus – och ett hus som håller dels över tid och oavsett väder är byggt på en bra grund. Den grunden är din hälsa. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen för det är viktigt.

Din hälsa är varför du går upp om morgnarna – och hur mycket du skrattar.

Jag har skrattat mycket den senaste veckan. Dagen efter min ryggoperation frågade sköterskan mig om jag hade ont och jag svarade nej. Hon såg tveksamt på mig men jag menade det. Att ha ont från ett sår är inte att ha ont om man jämför med hur ont jag hade när jag sträckte ut kroppen dagen innan. Att ha ont är något man vänjer sig vid. Något man efter ett tag inte tänker så mycket på. Precis som man kanske inte tänker på hur skratten tystnar.

Kroppens normaltillstånd är att vara fullt fungerande och när jag mår bra vill jag göra allt jag kan för att hjälpa kroppen på vägen. Rörelse ger mig färg på insidan. Bra mat ger bra byggstenar rätt in i varenda liten cell. Och när jag ger mig själv vad jag behöver så glöder själen lite extra.

I den här säsongens sista podavsnitt så pratar jag om att inte må så bra. Och att må riktigt bra.

Pågen har sponsrat min podcast under åtta veckor – de har tagit fram en serie hälsosammare bröd som är bakat på svenska råvaror och som är nyckelhålsmärkta. Igår när jag kom hem så stod ett bud och plingade på min port; med en korg från just Pågen. Det kom inklusive allt och jag gjorde en macka av det som låg i korgen. Tack Pågen för budet, för den grönt glada mackan och för att ni sponsrade den här podsäsongen!