Träningsglädje

En av tjusningarna med att åka skidor är att ta paus. En kaffe eller varm choklad mellan åken, och en långlunch när man börjar bli trött i benen. Jag tycker mycket om det där, när man är ute och åker skidor är man bara här och nu. Det är ett så himla bra sätt att lämna allt man funderar på åt sidan.

Jag träffade Åsa och Viktor för en lunch på Timmerstugan som ligger precis vid skidliften VM6:an. Vi tog en tidig lunch och när det blir eftermiddag är stämningen mer mot fest. En härlig grej när man är ute med kompisgänget till exempel! Och ett typiskt bra ställe när man vill köra vinlunch eller kanske korka upp en flaska bubbel. Men jag ska på yoga och vinprovning ikväll så det enda bubblet jag drack till lunch var bubbelvatten.

Andra ställen som jag gärna åker till för en skidåkarlunch med liknande känsla är Copperhill eller Buustamon. Vill man ta en kortare paus så kan det vara kul med Mr Bramwells WigWam – en kåta – i Tegefjäll.

Det har varit en något knepig vinter den här säsongen, men just nu är det precis så som det brukar vara. ”Vanliga” februaridagar är härliga februaridagar med ett gäng minusgrader, med snö och med solsken. Nere i Åre by är det jämnvitt; moln och snö ligger som ett lock i dalen. En bit upp med skidliften är det solsken och blå himmel. Fenomenet inversion är häftigt och väldigt typiskt för Åre; därför ska du aldrig, aldrig, aldrig sucka när du vaknar på morgonen och ser att det är alldeles vitt och kallt där ute – för på toppen kan det vara ljuvligt.

I november hade vi några dagar med det bästa av vinterväder; det hade snöat riktigt mycket, det var soligt och himlen var knallblå. Precis som det är under de bästa dagarna i april. Nu är vi på väg dit igen; precis i lagom tid till sportloven. Jag älskar alla årstider vi har och skulle inte vilja bli av med en endaste månad; de har ju sina egna karaktärer!

Februari är en väldigt speciell månad för mig; det var ju en dag i februari som jag kom på hur jag ville leva mitt liv.

Det är inte varje dag man vaknar upp en morgon utan att veta att man till kvällen står som ägare till en ny lägenhet. Det är så overkligt hur miljonköp kan ta cirka några sekunder. Hur bud trissas upp som om man spelar spel med låtsaspengar. Men när verkligheten kommer ifatt så är det ändå riktiga lån man ska leva med. Men också riktiga känslor.

För mig är det viktigt att trivas där jag bor. Jag vill känna något härligt inombords när jag slår portkoden in till huset och öppnar entrédörren. Jag vill tycka om det jag ser när jag går fram till fönstren och tittar ut. Därför blev det aldrig den där snygga ettan i Gamla stan med utsikt över en asfaltstom innergård när jag skulle köpa min allra första lägenhet. Därför går jag alltid fram till fönstret det första jag gör när jag är på visning.

Just därför är det ju också lite speciellt att vi precis köpt en lägenhet som jag själv inte sett i verkligheten. Min sambo har förmodligen våndats lite när han gått på visningar på egen hand. Han har skickat filmklipp från vinklar och vrår i olika lägenheter och försökt ta på sig mina glasögon.

Det har varit väldigt spännande och roligt att läsa vad ni tror om mig i det här inlägget. För vissa är det här med att flytta en rätt så stor sak, men för mig har det aldrig varit särskilt dramatiskt. Jag tror att många av er redan förstått det om mig!

Jag har inga problem med att lägga saker bakom mig så länge det är något nytt och spännande jag får se fram emot. Därför tackar jag för tiden på Kungsholmen, med kristallströsslad kyl och sovrumsutsikt mot en stjärnhimmel och ett tornrum jag alltid varit nyfiken på. Därför ser jag också fram emot att få kliva in här för första gången om bara några veckor: