Jag avslutade arbetsveckan starkt: på gymmet. I och med det tog jag med mig en sjukt nöjd känsla hem till fredagssoffan. Så jäkla värt – varenda gång! Genom glasväggarna hade jag utsikt mot VM8:an och kvällsskidåkningen där. Jag bor precis bredvid och kan därmed se det upplysta gymmet från mina fönster – och så kan jag se hem från gymmet.

Genom glasväggen på andra sidan kunde jag se ett gäng skotrar köra bortåt i mörkret. Att åka skoter stod på min bucket list inför vintern och hittills har jag åkt två gånger: i ljuvligt solsken med mitt bloggäng – och i mörker och 20 sekundermeters vindbyar någon dag senare. I stormen körde vi upp på Renfjället och till en klippavsats där man såg just samma backe som ovan, det var en annorlunda känsla att vara i sådan vind att det knappt gick att stå upp.

Jag körde en del core och överkroppsstyrka. Jag tycker om att dela upp min styrketräning i kortare pass för att orka vara effektiv hela vägen.

Eftersom det var fredagskväll så var det nästan tomt på gymmet. Jag har en särskild fäbless för att vara lite tvärtom ibland. Som att sticka till gymmet sent en fredagskväll. Som att ta ett löppass mitt i stan runt midnatt. Som att dricka vin en tisdagskväll.