Jag avslutade arbetsveckan starkt: pÃ¥ gymmet. I och med det tog jag med mig en sjukt nöjd känsla hem till fredagssoffan. SÃ¥ jäkla värt – varenda gÃ¥ng! Genom glasväggarna hade jag utsikt mot VM8:an och kvällsskidÃ¥kningen där. Jag bor precis bredvid och kan därmed se det upplysta gymmet frÃ¥n mina fönster – och sÃ¥ kan jag se hem frÃ¥n gymmet.
Genom glasväggen pÃ¥ andra sidan kunde jag se ett gäng skotrar köra bortÃ¥t i mörkret. Att Ã¥ka skoter stod pÃ¥ min bucket list inför vintern och hittills har jag Ã¥kt tvÃ¥ gÃ¥nger: i ljuvligt solsken med mitt bloggäng – och i mörker och 20 sekundermeters vindbyar nÃ¥gon dag senare. I stormen körde vi upp pÃ¥ Renfjället och till en klippavsats där man sÃ¥g just samma backe som ovan, det var en annorlunda känsla att vara i sÃ¥dan vind att det knappt gick att stÃ¥ upp.
Jag körde en del core och överkroppsstyrka. Jag tycker om att dela upp min styrketräning i kortare pass för att orka vara effektiv hela vägen.
Eftersom det var fredagskväll så var det nästan tomt på gymmet. Jag har en särskild fäbless för att vara lite tvärtom ibland. Som att sticka till gymmet sent en fredagskväll. Som att ta ett löppass mitt i stan runt midnatt. Som att dricka vin en tisdagskväll.
