I maj skrev jag om min tanke kring tänket safety first – health first i ett inlägg som du kan läsa här. Jag blev påmind om det när jag lyssnade på Fredagspodden under helgen; avsnittet som heter Stressläxan. Och jag tänker att safety first – health first är något man måste påminna sig om hela, hela tiden oavsett hur kul man har. Och att göra det svåraste av allt: prioritera.
Man kan tro att världen går under om man inte hinner x, y eller z. Men den gör faktiskt sällan det. Kom ihåg det.
I Underbara Claras pod pratade hon om att hon plockade bort en massa saker efter sin utmattning. Men sedan ändrade hon sig och började lägga till istället. Hon la till saker som fick henne att må bra; som träning och annat som gav återhämtning. På så sätt tvingade hon bort andra saker i sitt schema – de saker som gav utmattning.
Hur tänker du kring hälsa och prioritering och att orka med? Vad får dig att orka – eller vad fick dig att inte göra det?
Här kommer politiska kompisen – är det inte lite ett strukturproblem som vi måste börja protestera mycket högljuddare mot? Konsult- och frilansmarknaden som tvingar en att inte bara jobba massor (även om det är sånt du brinner för!!) Samtidigt som du jobbar för att dra in nya projekt/jobb – hala den sjuka arbetslinjen som kräver mer än heltid för att få ekonomin att gå ihop men ändå osäkra anställningar, delade turer i sjukvården (VEM kom på den jä-la tortyrmetoden då??), kraven på konsumtion (ja, jag tycker det känns som krav – vi MÅSTE handla mer för att få Guden Ekonomi att växa) och andra inbillade och smygigt införda krav på oss som hela människor (ofta styrda av vinstdrivande företag…). Downshifting som offentlig politik säger jag bara. Men till frågan: jag vägrar att göra mer än good enough. Gör få saker men bra. Släcker lampan och går hem till mina barn och märker väl på morgonen om jag glömt nåt, då får jag ta tag i det när jag är pigg nästa dag igen. Ingen som kommer dö av mina stunder av att sitta och ”dumglo”. Men så har jag ett bra jobb som inte är på liv och död för andra. Har gjort klart i hemmet att konsumtion av onödiga saker går fetbort. Sover mina 8 timmar. Prioriterar människor. Och läser en massa romance. Kram från ett kyligt men spännande Bogotá idag!
bra good enough-policy, tror den ska anammas mer hos prestationsprincessor! få grejer men bra är nya devisen. tror det är en bra insikt, men hur sprider man den? kram kram kram!!!
Åh det är svårt. Visst är det konstigt att det ofta är viktigare att tillfredsställa andras behov än sina egna. Tränar hårt på att lära mig tycka att mina behov är lika viktiga om inte viktigare än tex min sambos eller det jag tror är hans behov. Skitsvårt. Men visst är det bra att lägga till det man mår bra av om det är ngt som man mår sämre av som får stryka på foten.
verkligen! man måste nog öva på det. mycket!
Jag önskar liksom att jag hade knäckt det där, kommit fram till vad man ska säga till andra för att inte hamna där. Att kunna förklara på ett sätt som gör att andra lyssnar att det inte är värt det, att ingenting i världen är så viktigt att det var värt att bli utmattad för. Är ofta frustrerad och ledsen, det gör ont i mig när starka, coola och grymma människor omkring mig inte längre orkar och det är ju liksom hela tiden. Jag har facit och jag kan inte förmedla det liksom, det känns som att ingen lyssnar förrän det är försent. Jag lyssnade definitivt inte.
det är nog det; att om man inte har varit där så lyssnar man inte. precis som i så mycket annat…
Jag funderar ju jättemycket på det där och en riktigt kritisk del för mig – och kanske många andra, jag vet inte – är att bli snäll mot sig själv. En riktig klyscha, men jäklar alltså. Jag tror att så himla många hälsosamma saker faller på plats när du på riktigt vill dig själv väl, med omtanke liksom. Och jag tror också att det är problemet med de som trillar dit. De vill hela tiden bli bättre, göra bättre, behaga eller prestera för andra. Även om det drivs av lust och inte piska så finns det något där tror jag. Viljan att bli bättre puttar bort den jätteviktiga känslan av att jag också är bra som jag är.
Måste möjligen blogga om detta, haha.
ja, man måste verkligen sätta sig själv i första rummet. precis som man blir lärd att göra på flyget varje gång man lyfter!
Jag tänkte just på det när jag skrivit klart, att jag borde ha klämt in det. Men ja, du har rätt! Det är otroligt svårt..
Intressant! Jag själv har ju varit där, och jag vet vad det där att prioritera handlar om. Vilket jag tror många vet, men jag måste för att över huvud taget kunna fungera. Sedan jag blev med mig utmattningar har jag lärt mig vikten av att prioritera, prioritera RÄTT saker. Och ja, som Clara säger. Sådana saker jag mår bra av, de sakerna har fått ta större plats och de mindre bra sakerna, som innan förmodligen tog väldigt mycket negativ energi av mig har jag tagit bort. Jag tycker jag lyckas väldigt bra, gör mina misstag ibland, men känner när det blir fel. Jag rättar snabbt till det. Jag lyssnar och pratar med mitt inre och som du själv säger, man behöver inte hinna med x, y eller z. Jag överlever ändå!
Så viktigt att vi pratar om sådant här!
viktigt tror jag, men också svårt att förstå innan det är för sent
Åh, det här med att orka vs inte orka kämpar jag så himla mycket med. Det är fem år sedan jag kraschade in i utmattning och jag har gjort en grym omstart och orkar mycket men måste hela tiden prioritera, väga av, värdera, fördela och plocka bort. Med jämna mellanrum gör jag en liten krasch igen och då känns det som att jag måste kravla mig upp på ett Elna-berg med grejer jag alltid ramlar ned ifrån igen och just nu funderar jag extra mycket på allt det där. Var är jag och vart ska jag och hur ska jag skapa lite mer hållbart på sikt? Ska lyssna på Claras pod, det har jag inte gjort ännu!
Och du, vad fin du är i den jackan!!!
vad skulle du vilja säga till andra för att inte hamna där?
Jag kom till det läget att jag blev tvingad av själva livet att plocka bort allt! Kraschade så fullständigt att jag inte var kapabel att ta hand om mig själv. Nu efter snart tre år börjar jag sakta sakta plocka tillbaka saker in i mitt liv. En fika med en vän, en lunch på stan med mannen. Eller något så vanligt som att stryka. En oerhörd lycka när jag för första gången på flera år strök. Kan låte knäppt, men att göra något som de flesta upplever som en normal vardagsgrej var en lycka för mig.
Idag försöker jag lära mig medveten vila för att kunna leve ett liv här och nu men samtidigt hållbart över tid. Tycker att det är svårt. Men börjar förstå att för mig är det skillnad på vila och medveten vila. Medveten vila ger mig återhämtning. Skriver om det på min blogg idag.
Har också lyssnat på Claras podd om att plocka in trevliga saker i livet, klokt om man samtidigt gör det medvetet och plockar in sådant som stjäl energi från en.
Tack för att du skriver så klokt och inspirerar mig!
KRAM
tänk att det tar sådan tid att komma tillbaka. bara det är svårt att förstå!