Jag tog med träningskläderna till jobbet idag. När klockan blev eftermiddag lockade tanken på att gå hem istället för att gå till cykelsalen i gymmet men jag struntade i den lockelsen och bytte om istället.

Känslan efteråt alltså. Så nöjd! Att vara nöjd är en skön känsla som jag gärna känner ofta. Och jag tycker att den känslan borde infinna sig hos de flesta av oss lite oftare. För hur nöjd känner du dig i allmänhet? Kanske finns det en koppling mellan nöjd och lycklig, nöjd och välmående?

Jag gick på en cykelklass för första gången på flera år! Allting satt i muskelminnet: exakt hur inställningarna på min body bike skulle vara och hur jag brukade cykla. Men uthålligheten däremot: katastrofal. Känslan i bröstet vid 85% av max var ungefär densamma – igenkännandet gav välbehag i exakt alla celler. Däremot var det en bit kvar till det flow som jag minns från förr; men jag tror att det kommer med vanan att faktiskt cykla. Precis som att flow i löpningen kommer när man faktiskt sprungit några gånger.

Efteråt träffade jag en vän på Werséns och avslutade dagen med biff Rydberg på ren och varm choklad. En bra tisdag.