När jag vaknade var det alldeles vitt utanför fönstret. Inte av snö men av dimma. Jag såg varken sjön eller fjället utanför fönstret och det har inte synts till på hela dagen. Det är då man vet att läget en bit upp på berget kan vara helt annorlunda. Väderfenomenet kallas för inversion och är vanligt i Åre.

Från myren i Ullådalen såg jag molnen ligga som ett lock över dalgången. Solen sken och himlen var blå och det var någon enstaka minusgrad i luften. Ljuvligt, skrev jag på Instagram!

Eftersom det snöat så mycket så knäppte jag på mig snöskorna och vandrade rätt ut i den orörda snön. Hazel skuttade fram i den djupa snön på sitt vanliga outtröttliga sätt men efteråt låg hon och sov i soffan i flera timmar.

Det var en sådan där dag som bara inte existerar i november. Men i år kommer den gång på gång. Det var nästan som den här dagen i april. Ljuvligt.