Jag skriver ju ibland om björn – och att jag vill se en. Inte när jag springer stig i skogen i Hälsingland kanske – men gärna pÃ¥ lagom avstÃ¥nd nÃ¥gon annan gÃ¥ng. När jag springer sÃ¥ har jag oftast ljud med mig – pÃ¥ högsta volym pÃ¥ telefonen. Cyklar du mtb (t.ex. i Alfta i Hälsingland) rekommenderas sÃ¥dana där björnbjällror som man kan köpa specifikt för cykel. Det finns en hel del björn där ute samtidigt som extremt fÃ¥ faktiskt ser björn. Och precis som alltid med vilda djur sÃ¥ är björnen mer rädd för oss än vi för dem och sÃ¥ vidare.
Men häromdagen fick jag i alla fall se en björn på nära håll.
Jag verkar ha glömt bort att jag sett björn förut. När jag bodde i Whistler fanns där rätt mycket björn i omrÃ¥det och framÃ¥t vÃ¥rvintern kunde vi peka upp mot backen och se dem en bit bort. De bor i cykelparken om somrarna men till skillnad mot här sÃ¥ finns ingen björnrädsla i Whistler. De är mest ”en cool grej”. Nämn björn här i Sverige och vi blir livrädda vid blotta tanken.
Tillbaks till björnen jag såg på E4 mellan Hagsta och Gävle.
Ja precis, E4!
Jag körde frÃ¥n Ã
re i torsdags eftermiddag och svängde pÃ¥ E4:an vid Tönnebro. Det var sent och gles trafik. Jag lyssnade pÃ¥ pod sÃ¥ som jag alltid gör men den avbröts av ett märkligt trafikmeddelande om vilt pÃ¥ vägen bara nÃ¥gra kilometer frÃ¥n där jag var. Rösten avslutade med att det är ”ett stort vilt”. Jag tänkte genast pÃ¥ älg men funderade inte mer pÃ¥ varför rösten faktiskt inte sa älg, förrän jag sÃ¥g en polisbil med blÃ¥ljus pÃ¥ vägen och kort därefter en stackars springande björn som sprang söderut pÃ¥ motsatt körfält.
Just här är det växlande 2 och 1 körfält och björnen sprang från polisbilen (som stod i norrgående riktning) och var på väg över i mitt körfält. Den var rätt så liten och såg stressad ut. Lätt fradga runt munnen och liksom bråttom iväg fastän jag i bilen förstod att den inte skulle komma någonstans eftersom det sitter viltstaket på båda sidor om E4.
Just där och dÃ¥ var det bara björnen och jag och inga andra bilar och även om jag bara sÃ¥g den en kort sekund sÃ¥ kommer jag ihÃ¥g precis hur den sÃ¥g ut. Liten och hjälplös. Jag hoppas det gick bra för den till slut; och jag förstod varför de sa vilt pÃ¥ radion och av samma anledning undrar jag om de skrev ”viltvÃ¥rdare” pÃ¥ nyheterna via Twitter och inte jägare.
Mötet med björnen pÃ¥minde mig om att när vi var i Sydafrika sÃ¥ sprang det en tjur lös pÃ¥ motorvägen när vi Ã¥kte mot flygplatsen sent en eftermiddag. man är med om mycket i livet – bÃ¥de stora och smÃ¥ saker.
Jag kom fram till Stockholm nÃ¥gon timme efter midnatt och Ã¥kte först en vända till min lägenhet pÃ¥ Kungsholmen och hämtade en grej och tog en vända med Hazel innan jag körde mot Ãstermalm och mina föräldrars lägenhet där vi är i helgen.
IgÃ¥r fyllde min mamma Ã¥r och vi hade grillkväll pÃ¥ deras balkong. Jag hade en överlag väldigt peppig dag och lunchade med en före detta kollega, hade en härlig podinspelning som gav mig massor med energi innan jag var förbi Ullis pÃ¥ Puder och fixade mina ögonfransar – som jag gjort varje mÃ¥nad i typ fem Ã¥r.
Och idag är det lördag och jag är ännu mer pepp eftersom jag ändrat i min deklaration med några uppgifter jag glömt, fixat bokföring och stängt ner min enskilda firma som bara hängt med helt inaktivt de senaste åren men som ändå gett mig huvudvärk eftersom jag ändå ska rapportera grejer till Skatteverket vilket jag aldrig gör i tid eftersom det är min sämsta gren i livet.
Jag var nyss en lÃ¥ngsväng pÃ¥ DjugÃ¥rden och älskade varje steg jag tog. Det är de smÃ¥ sakerna i livet som gör det.  #fonfcop om du lyssnat pÃ¥ Alex och Sigges senaste. Fast inte som instabild dÃ¥ – utan livet självt.