Träningsglädje

Jag är Ã¥ter pÃ¥ svensk mark. PÃ¥ norrländsk jord till och med! Stockholm mötte oss med grÃ¥mulet igÃ¥r – och sedan lyssnade jag pÃ¥ Eurovision i bilen pÃ¥ väg norrut. Vissa lÃ¥tar gör sig inte alls pÃ¥ TV – men blir riktigt bra pÃ¥ Spotify. Och att lyssna live pÃ¥ radio gav en annan upplevelse än med glittrande scenkläder och massivt ljusspel. Frans lät ärligt talat lite lam i rösten – medan Lettland lät riktigt bra. Den rafflande avslutningen sÃ¥g jag hemma hos mormor och morfar i Hälsingland!

Under den sista körningen upp till Åre idag noterade jag björkarna längs vägen. De unga träden har slagit ut medan de lite äldre och envisare fortfarande väntar in tidens gång. Det är snöigt på toppen av Åreskutan; fortfarande skare om morgnarna såg jag i en Facebooktråd. Åresjön är helt isfri och SUP-säsongen är på ingång. Hubsilssäsongen är redan här!

Jag ska hänge mig helt Ã¥t att ha söndag resten av dagen. Känslan av att landa pÃ¥ riktigt efter en vÃ¥r som inneburit mÃ¥nga omgÃ¥ngar ut i världen; en resa till Sydafrika, en sväng till Boston och nÃ¥gra dagar i New York och sÃ¥ en vecka pÃ¥ Franska rivieran. Jag kommer att skriva ett inlägg med mina intryck frÃ¥n Nice – jag landade i en insikt under resan som jag alltid haft med mig men inte riktigt kunnat uttrycka i ord men jag har hittat dem nu.

Under mina timmar pÃ¥ flyg och mil i bil har jag byggt min bucket list för i sommar; sÃ¥dant som jag vill fylla mina sommardagar med sÃ¥väl i träningsväg som i det vardagliga livet som jag ocksÃ¥ vill krydda med upplevelser. SÃ¥här sÃ¥g förra sommarens bucket list ut – nÃ¥gra punkter Ã¥terkommer ocksÃ¥ i Ã¥r! Jag hade även en lista som handlade mer om träningsupplevelser i olika delar av Sverige där jag gjorde en hel del, ja kanske rentav 80% av allt pÃ¥ listan!

Jag älskar sådana här listor som inte ställer några som helst krav eller förpliktelser, men som levererar en uppsjö idéer och tips när jag som bäst behöver det.

Men nu först: sortera tvätt, packa in matkassar i kylen och gå igenom mailkorgen medan jag lyssnar på den senaste veckans God morgon världen i podform!

En av de sista utflykterna vi gjorde var till lyxstället Saint-Jean-Cap-Ferrat – som enligt SvD är Rivierans bäst bevarade hemlighet. Det är här som det är lyxigt pÃ¥ riktigt! Det märks inte minst när man gÃ¥r strandpromenaden runt udden frÃ¥n Paloma Beach; dÃ¥ fÃ¥r man kika in till villorna som man annars bara ser de förgyllda grindarna till. En hel del ser man frÃ¥n den fantastiska trädgÃ¥rden på Villa Ephrussi de Rothschild som ligger pÃ¥ en kulle med utsikt över havet.

Saint-Jean-Cap-Ferrat ligger en kvart från Nice (mot Monaco) och på vägen dit får man en fantastisk utsikt över Villefranche som man passerar längs vägen.

Vi började vÃ¥r dag med att Ã¥ka till Paloma beach som ibland beskrivs som en av Rivierans bästa. Jag hÃ¥ller inte riktigt med – Paloma beach var inte sÃ¥ märkvärdigt, men däremot var den lilla stenbelagda stigen runt halvön makalös. Vi gick inte sÃ¥ lÃ¥ngt pÃ¥ den idag, men den liknade stigen runt Cap d’Antibes!

EfterÃ¥t Ã¥kte vi upp mot Villa & Jardins Ephrussi de Rothschild som är ett rosa slott som liknar en gräddbakelse – med en fantastiskt trädgÃ¥rd med smÃ¥ avdelningar frÃ¥n hela världen, inklusive en stor rosenträdgÃ¥rd och en fontän som bjöd pÃ¥ skÃ¥despel till klassisk musik var tjugonde minut.

Vi Ã¥t lunch pÃ¥ verandan till det rosa slottet – sedan Ã¥kte vi upp i bergen igen till den enda vinregionen som finns i Nice. OmrÃ¥det för vingÃ¥rdarna heter Bellet och är rätt sÃ¥ litet, med Château de Bellet som största vingÃ¥rd. Av en slump hade vi träffat pÃ¥ fantastiskt god rosé frÃ¥n vingÃ¥rden De La Source frÃ¥n Bellet – sÃ¥ vi passade pÃ¥ att besöka dem bÃ¥da sent pÃ¥ eftermiddagen.

Rosén frÃ¥n Bellet utanför Nice är mer fylliga än andra roséviner frÃ¥n Provence. Jag gillar dem massor – men det är lite oklart hur jag ska fÃ¥ med mig vinflaskorna hem pÃ¥ flyget i en liten och redan fullpackad väska. Dagens värsta!

Château de Bellet var ett minnesvärt ställe eftersom själva vingÃ¥rden (ja inte vinrankorna och sÃ¥) lÃ¥g i ett gammalt kapell högt uppe pÃ¥ en höjd – hur coolt!

Jag har velat Ã¥ka till Antibes och Cap d’Antibes cirka hur länge som helst; förmodligen sedan jag sÃ¥g bilder pÃ¥ nÃ¥gon blogg för mÃ¥nga Ã¥r sedan. Jag sÃ¥g framför mig ljumma dagar, ett turkost hav, karga klippor, smÃ¥ gränder och fransk mat. Det var med höga förväntningar vi Ã¥kte till Antibes och Cap d’Antibes häromdagen – och efter att ha varit där kan jag nöjt avslöja att Antibes var lika bra som jag hoppades!

Antibes är namnet pÃ¥ själva ”staden” som ligger cirka tvÃ¥ mil frÃ¥n Nice. Cap d’Antibes är halvön som sticker ut strax bortom Antibes. I närheten ligger ocksÃ¥ Juan-Les-Pins som är en klassisk badort och de tre ställena flyter ihop lite tycker jag.

Häng med när vi Ã¥kte till Antibes och Cap d’Antibes!

Det som är märkvärdigt med själva staden Antibes är den gamla delen med små gränder och jättemånga caféer och restauranger. Vi tog en kaffe på ett ställe och runt hörnet hittade jag den här drömvyn komplett med palmer och kläder på tork!

Jag hade läst om matmarknaden i Antibes, Marche Provencal, som byter skepnad ju längre dagen lider. FrÃ¥n mat till konst till restaurangyta typ. Det hade varit sÃ¥ roligt att köpa ostar och oliver och en massa annat härligt, men det gjorde vi inte av trÃ¥kigt praktiska skäl – som att inte särskilt mycket mÃ¥r bra av att ligga i en solvarm bil eller att det är svÃ¥rt att flyga hem med chevré som är sÃ¥ god att den typ smälter i munnen. Men sÃ¥här sÃ¥g det ut i alla fall, bland lavendel och biffiga tomater:

Vi promenerade vidare bland gator och gränder och gjorde några stopp i små butiker, och hittade en sandstrand genom en glugg.

Sedan gick vi ut till hamnen där en av pirerna fÃ¥tt namnet ”Le quai des millionnaires” – det som lÃ¥g där kan inte kategoriseras som varken bÃ¥t eller yacht. Kanske färja? De var lite trÃ¥kiga att kolla pÃ¥ sÃ¥ vi höll oss bland detta – som ser flÃ¥digt ut pÃ¥ bild, men som i jämförelse med ”Le quai des millionnaires” var rena roddbÃ¥tarna:

Efter allt det där blev vi hungriga sÃ¥ det blev lÃ¥nglunch pÃ¥ ett ställe precis invid muren till den gamla delen av Antibes. De vita dukarna, de uppdukade rostflaskorna och solskenet bjöd in till moules frites! Maten var god men servicen lite lÃ¥ngsamt sÃ¥ vi blev kvar där i tvÃ¥ timmar. När det börjat krypa sÃ¥ sakteliga i benen sÃ¥ Ã¥kte vi vidare men – sÃ¥här sÃ¥g den härliga lunchen i alla fall ut. Vi avslutade med en helt tokgrym chokladmousse som dessvärre inte hamnade pÃ¥ nÃ¥gon bild.

Vi tog bilen vidare mot Cap d’Antibes och parkerade vid Plague Garoupe som ligger precis där Chemin de la Garoupe tar slut. Precis vid stranden börjar en magnifik strandpromenad som gÃ¥r bland lummiga träd och karga klippor och som var en av den här resans absolut bästa grejer. Det var soligt men rätt sÃ¥ blÃ¥sigt och det turkosa havet skummade mot klipporna. Totalt tar promenaden typ tvÃ¥ timmar att gÃ¥ (kanske inte om man har brÃ¥ttom men vem har det när man helst vill fota utsikter hela tiden pÃ¥ grund av sÃ¥ himla, himla vacker värld runt omkring!!) och bjuder pÃ¥ naturliga trappor, vackert stenbelagd stig och lite stenigheter.

Kolla här bara: