Jag har gått och känt mig lite stressad de senaste dagarna. Inte av någon särskilt anledning mer än att jag har insett att jag tror att allt på min lista ska göras idag. Nu såhär i efterhand kan jag roat fundera på vad jag gått och trott att jag då ska göra imorgon?

I mitt livsfilosoferande så kan jag undra om gränsen mellan hälsosamt och ohälsosamt mående, sett ur psykisk aspekt, handlar om att när vi är friska så kan vi ta ett steg ifrån känslorna och putta bort dem eftersom vi kan resonera med dem. Medan när vi är sjuka så kan vi inte ta det avståndet. Vi är mitt i det på ett annat sätt.

Som dagens stress till exempel: det har varit många punkter på min lista och de spretar enormt. Det är inte grejer som man bara bockar av utan det är bollar som liksom ska hållas i luften och så vidare.

Men, jag är inte så pass stressad att jag känner panik i kroppen. Jag har fortfarande sans och distans nog att känna att det bästa för mig just nu är att sluta med det jag gör och gå och träna. Vilket jag också gjorde: ett snabbt styrkepass nere i gymmet med fokus på axlar och bål.

Efteråt kände jag mig som vanligt som en ny människa. Vilken bra och vettig quick fix är alltså!

Jag tror att om min stress varit ohälsosam så hade jag nog bara känt panik och ångest i bröstet. Och stressen hade varit ett svart hål som jag famlat hopplöst i.

Ni som känt den här stressen och vet skillnaden på riktigt, hur skulle ni beskriva den? Jag kan ju bara gissa; det jag har haft är stressiga dagar som alla andra. Inte så mycket mer än så.