Eftersom det var en hel vecka sedan mitt senaste löppass – och mitt senaste träningspass överhuvudtaget – sÃ¥ var det definitivt dags igÃ¥r. Jag har bott här i Åre i ett och ett halvt Ã¥r och springer i stort sett alltid nya rundor. Den enda sträckan jag sprungit flera gÃ¥nger är elljusspÃ¥ret i Duved och St Olavsleden som gÃ¥r förbi mitt hus. Men utöver det sÃ¥ vill jag alltid hitta en ny stig.

Igår gick turen till Åre Björnen. Jag har några långpass att beta av inför Dublin Marathon den 26 oktober och jag vill springa de passen på ordentlig väg. Jag har sprungit långpass i terräng hela sommaren men det är en helt annan typ av löpning. Det jag behöver allra mest mentalt just nu är att nöta kilometrar. Därför passade jag på att reka den otroligt tråkiga grusväg som går mellan Åre Björnen mot Fröå Gruva och som slutar i Huså.

Jag satte på Hazel selen och kopplade fast henne i midjan och så gav vi oss iväg. Jag minns vägen som rätt backig men den kändes trots det skön att springa. När vi kom till Fröå Gruva så vek vi av höger in i längdskidsystemet i Björnen och sprang en gammal skogsväg hem. Här går det skidspår på vintern och skyltarna sitter uppe även under sommaren. Där det är en massa sly och buskar just nu är det platt och fint till vintern. Som en annan värld.

Efter runt 7 km kom vi tillbaka till bilen. Hazel var lika pigg som vanligt – och jag själv, ja jag var lite mer nöjd än vanligt. Löpning har den effekten!

Andra plattare rundor som jag gillar att springa i Åre är:

> Ristafallsrundan (eller denna variant på leden runt Ristafallet)

> St Olavsleden mellan Åre by och Tegeforsen

> Blanktjärnsrundan (den är inte jätteplatt direkt, men gÃ¥r i alla fall inte upp pÃ¥ nÃ¥got fjäll…)

> Jörgens led är inte platt nÃ¥gonstans – men tar du liften upp sÃ¥ gÃ¥r det nästan bara nedför!

> Åreskutan runt – om du tar liften upp sÃ¥ blir det en halvmara med negativa höjdmeter.

Åreskutan bakom Fröå tjärn