Efter att ha varit ute och plockat hjortron för första gången förra veckan blev jag fast. Det är roligare att plocka hjortron än blåbär tycker jag – mest för att jag gillar utsikten bättre.

Igår eftermiddags rullade jag upp till Ullådalen och gick på blöt myrmark mot Lillåstugan. Jag kunde se att många gått här före mig men jag hoppades ändå hitta bär som ingen annan hittat.

Efter att ha tagit av från stigen några hundra meter så hittade jag mina första hjortron som tryggt klamrade sig fast lite lätt dolda under en fjällbjörk.

Ibland är det svårt att se de små bären. Man ser ett alldeles gyllene hjortron snett framför sig men när man kollar ner på sin fot så har man ett helt gäng precis under näsan.

Trots att jag nästan fyllt min plastbytta så hade jag svårt att slita mig. Solen skulle just gå ner bakom Mullfjället och jag promenerade ner mot dalen igen.

Ullån porlade stilla under bron men lite längre bort hörde jag forsen. Och eftersom solens sista strålar fortfarande nådde till vattnet så tog jag en promenad neråt ån och badade myrblöta fötter i det friska fjällvattnet.

Från Ullån hörs ofta glada barntjut under varma sommardagar såsom den idag. Det här kan vara världens bästa vattenland som naturen gett oss.

När jag kom hem rensade jag hjortron och rårörde med socker. Min frukost är räddad.