Jag och min mamma verkar ha gjort det till en vana att dela på saker och ting. Hazel till exempel. Och nu också ett växthus. Det kommer om någon vecka och jag som inte har särskilt gröna fingrar tänkte överlåta det praktiska till mamma, men räknar med en del av skörden. Egenproducerade grejer är ju trevligt, tänker jag.

Det finns mycket som funkar att dela. Bil är en sådan grej, hus en annan. Det hade varit ganska perfekt för en sådan som mig att bo i ett uppstyrt huskollektiv. Alltså inte sådant kollektiv man bodde i som student, utan lite mer vuxet – och gärna med rätt mycket lyx.

Tillsammans med min sambo äger jag två lägenheter, och bor i ett tredje hem i Åre som inte är mitt men däremot mina föräldrars. Förutom att jag hoppas få någon form av avkastning på mina lägenhetsinvesteringar så kan jag ibland tycka att det är onödigt att jag har så många kvadratmetrar jag aldrig vistas i. Men jag hittar heller inget bra alternativ. Jag vill inte hyra en stuga i Halmstad om sommaren och vara styrd efter planering och bokningar och så, då vill jag ha hellre mitt eget ställe där jag kan lämna kvar mina saker och åka till närsom jag känner för det.

Förslaget om att dela jobb har jag hört om några gånger – nu senast häromdagen, men jag har inte satt mig in i det så mycket. Funkar det? Vad är argumenten för och emot?

Bilden har inte så mycket med texten att göra, förutom att det är en frukost jag åt i Hälsingland – där också växthuset ska stå.