Träningsglädje

I tvÃ¥ Ã¥r har jag sagt – och skrivit – att jag vill Ã¥ka skidor till HusÃ¥; frÃ¥n Åreskutans topp ner pÃ¥ baksidan och ungefär en mils skidÃ¥kning till den lilla byn HusÃ¥ som har ett eget liftsystem och dessutom egen backrestaurang. IgÃ¥r blev det av!

Solen sken redan från morgonen även om Åreskutans topp låg inbäddat i ett moln. Precis enligt väderprognosen skingrade det sig snabbt och strax efter att vi promenerat upp till toppstugan och vi tog de första stavtagen utför var himlen blå igen. Perfekt födelsedagsväder för Elisabeth som dessutom passade på att fylla år igår.

För att komma till HusÃ¥ kan man antingen Ã¥ka offpist eller pistad led. Jag blev lite förvÃ¥nad dÃ¥ man ska följa skylten ”HusÃ¥ offpist” oavsett men det skulle man tydligen och efter ungefär en kilometers offpistiga svängar sÃ¥ bredde den pistade leden ut sig som en racerbana mellan de mjuka fjällen.

Vi var helt ensamma på fjället förutom när vi stötte på ett killgäng som berättade att de tog sikte på en av de närbelägna fjälltopparna och hade för avsikt att ta några sköna offpiståk ner till Stendalen.

PÃ¥ ett ställe lite längre ner hade en hjord renar gÃ¥tt över spÃ¥ret och ännu lite senare stötte vi pÃ¥ en grillfest i en korsning. Det var Djupa gruvans krog som flyttat ut sin restaurangverksamhet till spÃ¥ret. Här samlades skoterÃ¥kare och längdskidÃ¥kare och sÃ¥ vi – som fortsatte att Ã¥ka nedÃ¥t mot restaurangen.

Efter en bra lunch – bättre än pÃ¥ mÃ¥nga av backrestaurangerna i Åre – sÃ¥ hoppade vi pÃ¥ en skotersläde och fick typ dagens andra bästa upplevelse tillbaka till Åre igen. Det var bara vi tre pÃ¥ skoterkälken och föraren sa att om vi ville Ã¥ka snabbare skulle vi göra tummen upp. Mia, som satt längst fram gjorde tummen upp hela tiden. Tror dock att hon mest ville göra tecken framÃ¥t att vi hade det bra… I Stendalen blev vi avsläppta precis framför liften – och dÃ¥ träffade vi pÃ¥ offpistgänget igen som visade deras linjer och sÃ¥ skämtade vi (de) om att de var utrustade till tänderna med grejer och att vi inte hade nÃ¥gonting men det gick ju fint det med.

Stendalen kan vara bästa eftermiddagshänget i mer eller mindre hela världen en solig vårvintereftermiddag så vi tog några åk i min favoritbacke. Sedan hann vi med lite mer skidåkning österut också, innan benen checkade ut och vi istället checkade in i soffan på Åre Granen för lugn after ski. Jag beställde in en alkoholfri paraplydrink och kände mig väldigt party.

Lite senare packade vi våra Speedos och åkte till Holiday Club för att simma. Vi hade återigen poolen nästan för oss själva och under Mias översyn övade jag andning och att få till rätt rörelser med armarna under vattenytan medan Elisabeth övade voltvändningar eftersom hon ligger rätt många steg före. Jag insåg att när jag dessutom fick till rätt benrörelser så är crawl jättejobbigt.

Efter några minuter i bubbelpoolen åkte vi hem och lagade middag och Mia svängde ihop en kladdkaka och inte långt efter det somnade vi sött efter en kalasbra dag.

Jag kan verkligen rekommendera att åka ner till Huså; supertrevliga människor och god mat och rolig upplevelse. Dessutom perfekt att komma tillbaks till Stendalen på eftermiddagen igen!

Vill man göra det som ett familjeäventyr kan man testa detta, för då får man tolkning till toppen också!

Jag har besök av tvÃ¥ härliga före detta kollegor; varav en är gammal simmare – och simcoach – visade det sig. Det fanns ingen tid att förlora sÃ¥ i eftermiddags hoppade vi i bassängen pÃ¥ Holiday Club.

Under dagen sa hon flera gÃ¥nger att det inte var sÃ¥ svÃ¥rt att lära sig crawla och att hon inte förstod hur man kunde gÃ¥ en flera veckor lÃ¥ng kurs i crawl. ”Jag lär dig pÃ¥ 30 minuter” sa hon överlägset till mig medan jag himlade med ögonen. ”Eller hur”, tänkte jag tyst och tänkte tillbaka pÃ¥ min dittills enda gÃ¥ng jag försökt lära mig. Det var för flera Ã¥r sedan och allt jag minns är att jag fick kramp i benen.

Mia, som min före detta kollega och tillika simcoach heter, fick något undrande i blicken när jag försökte beskriva mitt misslyckade försök till att lära mig frisim. Hon visade heller inga tecken på förståelse när jag försökte berätta om mina vänners slitsamma kamp för att bemästra frisim.

Strax efter kl 17 stod jag redo för att lära mig crawla på 30 minuter. Jag hade ingen snabb Speedobaddräkt på mig utan tänkte att min vanliga Sculpture nog funkade fint. Däremot hade jag både badmössa och simglasögon för det måste man tydligen ha.

Jag har ingen aning om hur en sÃ¥ kallad ”vanlig simkurs” gÃ¥r till – eftersom jag aldrig gÃ¥tt nÃ¥gon (i frisim) men jag fick börja med att jobba med andningen genom att crawla pÃ¥ ena sidan. Flyta kan jag ju redan sÃ¥ det spenderade vi inte nÃ¥gon tid pÃ¥.

Efter några längder med enarmscrawl och andningsfokus på både höger och vänster sida så kopplade vi ihop det och helt plötsligt crawlade jag en hel längd med kontrollerad andning. Det låter extremt odramatiskt och enkelt och det var ungefär så det var.

Dagens extremt befriande lärdom är att man inte ska göra det sÃ¥ svÃ¥rt för sig. Det är en av anledningarna till varför jag verkligen gillar Mia; hon avdramatiserar det mesta i livet och när man pratar med henne lÃ¥ter allting enkelt. Och det är enkelt – i alla fall när man river de mentala barriärerna man själv byggt upp. Till exempel föreställningen att man tror att det är sÃ¥ svÃ¥rt att lära sig crawla för att man hört det frÃ¥n andra. Att det ska vara sÃ¥ svÃ¥rt att andas och yadi yada. Och ja – det är svÃ¥rt när vi gör det svÃ¥rt. Det är svÃ¥rt när vi övertygat oss själva om att det svÃ¥rt.

När man intalat sig själv att det går är halva jobbet gjort, nästan oavsett vad man ska göra.

Det tog mig 30 minuter att lära mig crawla men det betyder inte att jag crawlar vare sig snabbt eller snyggt. Men jag kan!

Jag började med att andas varje crawltag och sedan lärde jag mig att andas på var tredje armtag. Efter 50 minuter i bassängen var jag mentalt färdig men oändligt nöjd, så vi simmade ut i utomhusbassängen och såg solen gå ner borta i Norge någonstans. Imorgon ska vi fortsätta simma!

Innan dagens crawlkurs visade jag upp nÃ¥gra av mina guldkorn i Åre. Till frukost hade jag köpt surdegsbröd frÃ¥n Café Torget och pÃ¥ förmiddagen gick vi upp till Vita Renen för att fika. Vi sprang ner  – och gjorde en annan löparutflykt till Ristafallet. Totalt fick vi ihop dryga milen i löparskorna och dessutom gjorde vi ett stopp för lunch pÃ¥ Copperhill.

När det blev kväll tackade vi för oss med bubbel och världens godaste middag som mitt sällskap styrde ihop. Bland annat rosa risotto och kalvfärsbiffar med sparris och en sallad på rödbetor och chevré.

Nu är jag en sjukt nöjd tjej som somnar lycklig på kudden. Tänk att jag kan crawla!

Här är simcoach-Mia och löpar-Elisabeth (som yogar varje dag)

Chokladkaka 985 meter över havet.

Vi sprang en sväng till Ristafallet…

…och sedan var vi hungriga sÃ¥ vi delade en burgare pÃ¥ Copperhill.

Hondan hänger med som alltid; lite smutsig efter dagens äventyr!

Efter drygt ett Ã¥r här i Åre sÃ¥ har jag nu sett till att fixa hyllplan till garderoberna i sovrummet. Nu har jag ännu ett extrarum ledigt vilket är praktiskt när jag ska fÃ¥ besök av tvÃ¥ vänner – som jag ska fÃ¥ ikväll. Hittills sÃ¥ har ett av rummen fungerat som en walk in closet och varit helt bombarderat med kläder. I det andra gästrummet brukar jag ha min cykel och trainer och sÃ¥där. Den andra cykeln har jag i badrummet.

Utomhus flyger både regn och snö i luften men jag håller tummarna för solsken lagom till mina gästers ankomst. De har med sig snabba baddräkter, löparskor och skidgrejer så det lär bli en aktiv helg!

Vad ska ni göra i helgen?

 Dessa löparkläder, som jag fått från Röhnisch, längtar ut till solsken!