Det blir verkligen mörkt tidigt nuförtiden. Det var en så otroligt fin och solig dag idag så jag tänkte gå hem tidigt för att få lite vintersol på näsan men den försvann bakom fjälltopparna innan klockantrekaffet. Så det blev med andra ord inget av den saken.
När jag passerade VM8:an här i Åre på vägen hem kunde jag inte låta bli att ta en sväng förbi skidbacken. Snökanonerna går för fullt eftersom det är så kallt ute – när vinden ligger på åt ”rätt” håll ligger det ett tunt lager kanonsnö på min farstukvist till och med.
Lite senare drog jag på mig träningskläderna, satte en lurarna i öronen och trotsade vinden som viner runt knuten. Det var dags för mitt första träningspass i löparskorna på jag vet inte hur länge. Har ni noterat samma sak?
Det var väldigt länge sedan jag sprang i mina Adios boost men så snart jag tar de första stegen i dem är det som att komma hem. Steget känns lätt och enkelt. Byxorna, Craft PXC High Function, skyddade mot vinden. Det gjorde min fleece med vindskydd från Marmot med. Jag drog mössan långt ner i pannan och tog en försiktig jogg runt nybyggda Lake Lodge vid Åresjön.
Jag har tänkt springa trappintervaller i trappan upp till Nationalarenan ända sedan jag såg en tjej göra det i somras men det har inte blivit av. Förrän ikväll. Det stod ju dessutom på min bucket list för hösten. Uppe på toppen av trappan mötte jag snön och snökanonerna – en riktig stairway to heaven!
Det blev 15 vändor upp och ner. Sedan joggade jag hem igen – extremt nöjd.
Det är något med träning som ger energi så när jag kom innanför dörren satte jag igång en tvätt och packade upp väskan från NYC. Sedan gjorde jag mig en kopp varm choklad efter den här sinnebilden.
Johanna: haha
Anna: typ samma här, sprang i den enda som finns 🙂
Åhhh trappor! Älsk på det. Synd att det inte finns några i Kävlinge 🙁
Äh, nu måste ju jag också snart ta tag i det där med att packa upp väskan efter NYC. Vi kom ju bara hem två veckor före er… 😉
Nellie: yes, jag är mycket stolt över mig själv! haha.
Det låter som en riktigt bra kväll! Bra där att redan ha packat upp väskan. 🙂 Kram
Kari: haha, ja – kortare trappor är enklare. har också testat många våningsplan men det blir ingen riktig ooompf i det. bäst är en trappa med typ 100 trappsteg tycker jag – för då hinner det bli jobbigt varje intervall. man kan ju springa varje steg om man inte vill ta många steg åt gången.
Jag har försökt med trappintervaller flera gånger men aldrig fått till det. Först försökte jag springa i trapphuset i skyskrapan där jag jobbade förut, 25 våningar upp och ned. Det gick dåligt av flera skäl, dels blev jag yr och dels var luften så sjukt dålig. Sedan hittade jag ett gäng trappor utomhus men då gick det dåligt eftersom jag helt enkelt var för mesig och sprang försiktigt för att inte snubbla på vägen ned, samtidigt som trappan var för kort för att det skulle bli jobbigt uppför.
Synd, för det låter som riktigt bra träning!