Träningsglädje

Nu har det gått 3 veckor sedan jag började använda produkterna från L300. Jag har framförallt använt moussen, dagcrémen, nattcrémen och ögoncrémen.

Det jag gillar väldigt mycket med produkterna är hur lätt de går in i huden utan att kännas kletiga, tunga eller feta. Det är en skön känsla att börja med en dagcréme – eller att avsluta dagen med en nattcréme. Några sekunder efter att jag applicerat den så känns huden glad och nöjd. Jag tror att detta kommer kännas ännu mycket mer när den tuffa fjälluften kommer att vara mer påtaglig!

Eftersom jag tänkt lite extra på min hud beter sig har jag märkt vad en dag framför en skärm gör. Min hy blir mycket fetare än när jag inte sitter framför datorn i flera timmar. Har du tänkt på det?

Jag är nöjd med L300 och ser detta som ett bra budgetalternativ. Om jag fick önska skulle dagcrémen innehålla spf också – så behöver jag inte använda fler crèmer ovanpå varandra. Jag frågade L300 om detta och fick följande svaret att ”solfaktor tillför kemikalier till cremerna och vi vet att många av L300s användare inte vill belasta hyn med det när det inte behövs”. Det hade jag faktiskt inte tänkt på – intressant!

Om jag fick välja ut en favoritprodukt i serien så är det dagcrémen ändå. Så otroligt bra konsistens och en fin grund för foundation eller puder eller vad man väljer att lägga ovanpå!

Nu har du har chansen att vinna ett kit med valfri serie från L300 original samt en blender till ett värde av 1300 kr så du kan göra nyttiga och vitaminrika smoothies i höst!

Gör såhär för att vara med och tävla:

Ta en bild på något som får dig att må bra i vardagen.  Ladda upp bilden på instagram eller L300s facebooksida och märk den med #l300boost. Klart!

1:a pris (1 person): Produkter från L300 och en blender till ett värde av 1300 kr.

2:a pris (5 personer): Produkter från L300 till ett värde av 500 kr.

Tävlingen pågår fram till den 22 september. Alla tävlingsregler finns på Facebooksidan L300SE.

Detta blogginlägg skrivs i samarbete med L300

Jag var på hälsocentralen igår. Tänkte kolla upp en grej med ett enkelt blodprov. Jag trodde att det skulle gå snabbt men det tog ju två timmar och blev en hälsoundersökning. Först drop in (väntetid en timme), sedan träffa doktor. Som kollade reflexer med hammare på knät (haha), lyssnade på hjärtat, lyste i öronen och god knows what else. Till slut tänkte jag att det var lika bra att hon kollade blodtrycket också, så då fick jag ligga och meditera en stund eftersom jag varit uppe och hoppat i något annat hon skulle undersöka.

Den svenska sjukvården är säkerligen fantastisk men jag gillar inte hälsovårdscentraler. Lukten som letar sig in i näsborrarna – och känslan därtill. Jag känner mig sjuk på sjukhus oavsett hur frisk jag var utanför dörren. Helst skulle jag vilja att sjukvården skulle vara som ett hotell. Lite som Mälarkliniken (tandvård för människor – icke att förväxla med häststället) som jag går till.

När jag skulle registrera mig i kassan på hälsocentralen i Åre undrade den vänliga tanten om jag ville ha ett högkostnadskort.

– Jo det kan jag väl ta även om jag inte tänkt komma hit igen, svarade jag glättigt.

Och jag tror att just där och då så jinxade jag det. Det kändes inte alls bra i magen efteråt. Tänk om just jag kommer att få gå dit igen och igen och igen inom en snar framtid. Livet är ju ett jäkla lotteri.

Jag hade i alla fall bra blodtryck enligt läkaren. 120 genom någonting jag inte minns. Och en vilopuls på 60. Vid en snabbgoogling kan 60 i vilopuls vara både ”normalt” och ”superbra” och 120 kan vara både ”utmärkt” och ”en förstadium till högt blodtryck”. Inte konstigt att man blir nojjig. Jäkla google alltså.

Tisdagsträning blev torsdagsträning och två blev tre och vi kände oss tvungna att visa oss på styva linan. Det blev all in på hit-träning. Högintensiv cirkelträning. Det är lika kul som det är jobbigt!

Ikväll kryddade vi till det med att sprinta med en släde som vi lastat med massor av sandsäckar. Medan den ena personen sprang med den så körde de andra två styrketräning med kettlebellen, medicinbollen, gummibandet eller bänken. Ingen paus – förrän vi alla sprungit tre gånger med släden. Då tog vi setvila. Och så gjorde vi alltihopa två gånger till.

Till sist avslutade vi med att springa med resistance rope. Efter det var jag glad att jag bor precis vid sjön medan resterande joggade en bit upp på berget för att komma hem.

Med sådan här typ av träning saknar jag inte gymkort!