Ni är många som undrar om det här med att ta bilder till sin blogg. Jag skrev ett inlägg på det i oktober förra året och det är rätt så relevant fortfarande: jag använder samma prylar och så fortfarande.
Eftersom jag har samma utrustning såhär nästan ett år senare betyder förresten att jag kan uppgradera lite, eller hur?
Min Canon S100 har hängt med länge och väl. Jag tar med den på många äventyr och på mina senaste trailäventyr har jag hållt den i handen i långa stunder och båda gångerna lyckades jag snubbla och ta emot mig med kameran på hårt, oförlåtande stenar. Men den håller än. Och om den skulle råka gå sönder skulle jag inte bli arg för den har levererat så sjukt mycket under sin tid så jag är bara tacksam över att den fortfarande håller.
Det finns en anledning till varför jag skrev sista meningen ovan. Jag tycker att om man har grejer sÃ¥ ska man använda dem – inte lÃ¥ta dem ligga hemma för att man inte vÃ¥gar använda dem. Fram med finporslinen oftare – och ha en kamera du vÃ¥gar använda!
När jag springer trail över en mil har jag en löparryggsäck med mig. I sidan på den finns små fack där jag får plats med min kompaktkamera och den är lätt att ta fram i farten.
Har jag ingen löparrygsäck har jag sällan med mig kompaktkameran, men då har jag oftast åkt bil någonstans och då ligger min systemkamera och väntar där. Typiskt nog är det alltid som tråkigast trailmiljö precis bredvid bilen så då fotar jag annat. Med andra ord: var jag befinner mig någonstans styr vad jag fotar.
Jag tvingar alltsÃ¥ aldrig fram ett motiv som jag vet med mig inte riktigt funkar – men oavsett vad jag fotar sÃ¥ har jag klart för mig hur jag vill att bilden ska bli. Hängde ni med pÃ¥ den?
När jag är med Grabben sÃ¥ är det han som fotar. Det där har varit lite av en resa. Ni som har partners som ni tvingar att fota bloggbilder vet vad jag menar…
Eftersom han skriver en löparblogg så förstår han poängen med att fota ofta och mycket så han gnäller inte så mycket över det, men hur har jag fått någon som inte är så intresserad av att lära sig att fota att fota bra? Jo, såhär:
1.
Istället att förklara med ord hur han ska göra – sÃ¥ visar jag hur jag vill att bilden ska bli. Jag brukar först ta en bild av honom sÃ¥ att han ser hur jag vill att bilden ska komponeras: var i bilden jag ska vara och vad jag vill ha med av omgivningen. Som pÃ¥ bilden nedan alltsÃ¥.
Att jag sedan väljer en annan pose spelar inte så stor roll för han vet hur han ska hålla kameran och vilka riktmärken han ska ha för bilden. Eftersom jag har fotat honom så har jag redan inställningarna klara vad gäller det här med fokuspunkt och så.
2.
Jag har lärt honom det mest grundläggande: ta mÃ¥nga bilder! Jag behöver inte ens säga det till honom längre, han vet redan att han ska knäppa av mÃ¥nga bilder i en följd. DÃ¥ spelar det ingen roll hur mÃ¥nga som blir dÃ¥liga för det finns i alla fall minst en som blir bra. En tvärtomversion av Murphy’s law alltsÃ¥!
3.
Eftersom jag hör klicket frÃ¥n när han tagit en bild sÃ¥ kan jag hjälpa honom pÃ¥ traven genom att byta pose – dÃ¥ förstÃ¥r han enbart genom att jag rört pÃ¥ mig, att han ska ta en bild till. ”Hade du stÃ¥tt helt still hade jag bara tagit en bild” har han sagt till mig. Jag har inte tänkt pÃ¥ det där faktiskt, för jag byter ju pose för att säkra upp att ha en bra bild (se punkt tvÃ¥). Det blir alltsÃ¥ tvÃ¥ bra flugor i en smäll.
Har du också en motvilligt fotograferande partner? Hur har du gjort för att det ska funka?
